Mycket filmnyheter nu för tiden, sannolikt för att merparten av oss är i full gång med semesterplaner och liknande. Själv så pausar jag Shazam:andet från och med imorgon då jag lämnar Stockholm till förmån för Prag, men innan dess, vad tycker ni om rebooten av Spider-Man? Bu eller bä? För min del så ser jag inget negativt med att starta om Spider-Man-filmerna som Amazing Spider-Man, och det jag ser i trailern ser bra ut. Filmen har premiär den 3 juli 2012.
Inlägg taggade ‘Amazing Spider-man’
Första trailern för Amazing Spider-Man
Shazam läser
Henrik Ö: Amazing Spider-Man fortsätter hålla stilen och får nog sen ett par år tillbaka betraktas som Marvels flaggskepps-titel (sen får X-fansen säga vad de vill). Dan Slott är en oerhört stabil författare och det faktum att tidningen ständigt växlar illustratörer rör mig inte nämnvärt i ryggen eftersom det är ett så förbannat toppat lag. De senaste månaderna har vi fått se Sinister Six återkomma, gästspel av Christos Gage som författare (han såg naturligtvis till att sammanföra Spidde med kidsen från den egna tidningen Avengers Academy, en team-up som snart kommer räknas till klassikerna) och nu en allt hetsigare build-up till sommarens stora Spidde-event, Spider Island. Jag är ombord!
Med visst intresse läste jag också Flashpoint-titeln Secret Seven (den enda Flashpoint-titel jag brytt mig om) eftersom det är Peter Milligans återkomst till figuren han kanske fortfarande mest förknippas med: Shade the Changing Man. Så mycket har jag fattat av Flashpoint att det har hänt nåt med DC:s kontinuitet och att saker inte är som de brukar, en utgångspunkt som Milligan finurligt tar vara på för att ”återuppväcka” Shade på ett sätt som inte känns krystat utan helt i linje med vad som brukade försiggå i gamla Vertigo-klassikern. Lägg därtill att det är George Pérez som tecknar och vi har ett klart charmigt förstanummer som gjorde mig väldigt nyfiken på fortsättningen.
Shazam läser
Henrik Ö: Glad påsk alla Shazamfans! På påsk äter man sötsaker så Sweet Tooth #20 känns som passande seriegodis. Jeff Lemires postapokalypsindie har nu rullat på i snart två år och är precis lika spännande, angelägen och djupt mänsklig som när den började. I och med #20 börjar en ny arc där fokus ligger dels på förhållandet mellan Gus och Jeppard, och dels på en utveckling av de nyare medlemmarna i det aparta följe som nu är på väg mot Alaska för att gräva vidare i Gus förflutna. Lemires särpräglade illustrationer har de senaste numren utvecklat en ny mjukhet och ett bredare register – han känns nu ännu mer hemma, ännu mer bekväm i sin egen skapelse, vilket bara adderar till den skönt drömska känsla som snabbt blivit Sweet Tooths kännemärke. Bland det bättre man kan läsa just nu.
Amazing Spider-Man #655
Varning! Följande recension innehåller spoilers!
Amazing #655 är inte direkt pinfärsk (den kom ut i slutet av februari och #656 kommer redan den här veckan) men den är värd att recensera ändå. Det här är nämligen det bästa enskilda numret av ASM på många år, en klockren, reflektiv och visuellt mästerlig historia som går rakt in till hjärtat av figuren Peter Parker/Spindelmannen. Vem är han? Varför är han? Mer än någon annan hjälte vare sig hos Marvel eller DC har ju Spindelmannen alltid funderat över sin egen roll som hjälte – räcker han till, vad får det för konsekvenser för hans nära och kära, och så vidare. Det här numret förvaltar den traditionen och tar den ett steg vidare. Precis som alla riktigt bra Spindelmannen-historier ligger fokus mer på Peter Parker än hans hjälte-alter ego, och flera av bifigurerna kring Peter intar ledande positioner i det här numret.
Fortsätt läsa Amazing Spider-Man #655
Illustration: Marcos Martin
Färgläggning: Muntsa Vicente
Förlag: Marvel
Betyg: 5/5
Amazing Spider-Man #650
VARNING! FÖLJANDE RECENSION INNEHÅLLER REJÄLA SPOILERS!
Så var den här då, Spindelmannens nya dräkt… designen kan man diskutera, jag tycker den mest ser ut som nåt som man plockat från nya Tron-trailern, men storymässigt måste jag säga att det funkar bra. En liten förklaring av creative team- och kontinuitetsläget först bara:
I och med nya arcen Big Time, där Peter Parker efter deppfesten Grim Hunt för en gångs skull har lite flyt, har Dan Slott tagit över författandet från Joe Kelly och Humberto Ramos tar hand om illustrationerna. Ramos har en lite Bachalo-liknande, cartoonig stil med tydliga mangainfluenser som jag egentligen inte gillar särskilt mycket, men jag måste säga att stilbytet passar storyn: Michael Larks mer realistiska och murriga stil passade extremt väl i Grim Hunt men nu när det är dags för Peter Parkers liv att byta riktning åt betydligt mer positivt håll (drömjobb, ny flickvän, etc – vi fattar såklart att det här kommer gå åt skogen med en sång till slut, men låt stackars Peter njuta medan han kan!) passar faktiskt Ramos stil riktigt bra, det verkligen syns att det här är en mer upbeat arc än den förra. Återigen visar alltså ASM:s redaktörsteam att de verkligen förstår sig på hur man ska varva författare och illustratörer.
Fortsätt läsa Amazing Spider-Man #650
Illustration: Humberto Ramos
Tusch: Carlos Cuevos
Färgläggning: Edgar Delgado
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Amazing Spider-Man #619
Jag har tidigare berömt Amazing Spider-Man men i och med #619 har jag bestämt mig för att sluta vara tradewaiter och börja prenumerera i lösnummer. Det är det värt! Jag jagade upp lite fler baknummer och kan konstatera att mitt tidigare intryck stämmer: bättre än så här blir nästan inte mainstreamsuperhjälteserier.
Eftersom ASM kommer ut tre gånger i månaden och skapas av ett team av författare och illustratörer (snarare än ett enda författar/illustratörspar) så är den så klart ojämn, men när den är bra så är den bra. När jag läser ASM får jag samma vibbar som av en riktigt bra TV-serie: snabbt och effektivt berättande, en intressant ensemble, en huvudintrig med flera spännande sidointriger som löper parallellt och fokuserar på olika rollfigurer eller olika aspekter på rollfigurerna. Och om Spindelmannen i originalutförande handlade mycket om tonårs- och gymnasieångest så har den nu sömlöst gått över till att handla om 20-30-something-ångest med vänskap, relationer, och ’vad ska jag göra med mitt liv’-problematik i centrum. ’Vänner’ möter superhjältar, liksom. ASM har gått tillbaka till sina tvåloperarötter och det är bara positivt.
Fortsätt läsa Amazing Spider-Man #619
Illustration: Marcos Martin
Färgläggning: Javier Rodriguez
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Amazing Spider-man: Death and Dating
Dags för ännu en TPB som samlar nya Amazing Spider-Man – #578-583 plus en Annual i den här volymen. Och fortfarande representerar Amazing bland det bästa i superhjältemainstream idag: det här är habilt hantverk som tillfredsställer både nostalgiker och nytillkomna, medan ingenting, vare sig illustrationer eller manus, sticker ut på något sätt. Detta är dock absolut inget dåligt. Om Amazing sätter någon slags standard för hur en mainstreamserie ska se ut så är det ett hälsotecken för den amerikanska serieindustrin.
Mark Waids gästspel som författare öppnar med en scen som kan betraktas som typisk för nystartade Amazing (lite mer om detta i min tidigare recension här): Spidde sitter på en takkant och käkar kinamat i ösregnet, nödotorftigt skyddad av ett nät-paraply. Lappen i lyckokakan: ”Today is your lucky day”. Klockrent! I en fullsidesillustration utan tillstymmelse till action frångar Mark Waid och Marcos Martin kärnan i Spindelmannen: han är superhjälten med det vardagliga oflytet. Sen rasslar det på i samma stil i en historia (”Unscheduled Stop”) där vi får oss till livs en klassisk Spindelman-skurk (Shocker) och ett lika klassiskt Spindelman-äventyr (Spidde på uppdrag för att rädda en grupp civilister varav de flesta hatar honom och en bär på en viktig hemlighet). Bra action utan krav på läsaren, ren serieunderhållning när den är som bäst.
Fortsätt läsa Amazing Spider-man: Death and Dating
Illustration: Marcos Martin, Mike McKone, Lee Weeks
Tusch: Andy Lanning
Färgläggning: Javier Rodriguez, Jeromy Cox, Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Jonas rekommenderar: Kraven’s Last Hunt
Kanske sparkar in öppna dörrar här, men utifall att någon där ute faktiskt missat det här mästerverket så vill jag fira den här kvalmiga måndagen med att skriva lite om Kraven’s Last Hunt, aka Spidermans kanske allra bästa story någonsin alla kategorier™.
Kraven’s Last Hunt såg dagsljuset för första gången 1987 då den gick som en miniserie i sex delar genom de tre separata Spiderman-titlarna Web of Spider-Man (#31-32), Amazing Spider-Man (#293-294) och Spectacular Spider-Man (#131-132). Det här bör med andra ord vara på den tiden då Peter Parker gjort sig av med den svarta symbiotkostymen (det vill säga blivande Venom), men fortfarande svingar runt i en vanlig svart dräkt (som utan tvekan fortfarande är den snyggaste spindeldräkten om du frågar mig). Vad han har för färg på tightsen är dock här rätt irrelevant. Det som är viktigt är vad den klassiska men allt som oftast rätt lama spindelfienden Kraven The Hunter sitter och grunnar på i sitt troféfyllda hus.
J.M. DeMatteis målar tillsammans med tecknaren Mike Zeck upp en väldigt mörk, dramatisk och obehaglig historia rätt så långt ifrån klassiska spindeläventyr med en massa nätsvingande och taskiga oneliners. Storjägaren Kraven, eller Sergei Kravinoff som han egentligen heter, är här extremt förbittrad över sina ständiga misslyckanden att besegra det ultimata bytet (Spiderman), och har i sin blomstrande galenskap kommit på den slutgiltiga planen. Kraven ska inte bara oskadliggöra Spiderman, han ska ta hans plats och visa sin överlägsenhet genom att besegra en fiende som Spiderman själv aldrig besegrat. Sagt och gjort, Kraven sätter sin plan i verket och bjuder den besegrade och drogade Spiderman på en extremt obehaglig Texas Funeral. Med detta avklarat ger sig Kraven sedan iklädd Spidermans dräkt (efter att naken ha mosat i sig en massa levande spindlar) ut i natten i jakt på brottslighet och en fiende som Spiderman själv aldrig lyckats få bukt med: Råttvarelsen Vermin.
Om det nu är så att det finns de som inte läst den här storyn så ska jag inte spoila mer av handlingen här, utan nöjer mig med att konstatera att det här är bland det mest nervpirrande och obehagliga jag någonsin läst av Marvel, och att Kraven’s Last Hunt fortfarande ligger väldigt högt upp på min favoritserielista. En spindelklassiker som inte bör missas av någon helt enkelt. Det finns även ett par uppföljare till den här storyn, men jag har inte läst dem och har svårt att se att de skulle kunna leva upp till originalet. För övrigt så skulle det här om jag fick bestämma vara det självklara filmmanuset för Spiderman 4. Tack, och hej.