Inlägg taggade ‘Brian Wood’

Nyheter och tips

Veckans nyheter – vecka 15

lördag 11 april, kl 15:02 av 0 kommentarer

JupitersCircle-01-A-ad462-3ae33Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Veckans Nyheter! Här presenterar jag previews av nya nummer på seriehimlen, gamla favoriter som återvänder och andra små läckerheter som dykt upp under veckan som har gått.

Image Comics: Medan vi väntar på att Frank Quitely ska färdigställa andra volymen av Jupiter’s Legacy får vi spana in vad seriens första generation av superhjältar pysslade med mitt i livet. Mark Millar och tecknaren Wilfredo Torres presenterar Jupiter’s Circle som tar oss tillbaka till år 1959 och vad som ser ut att vara en blandning av Minutemen från Watchmen, Image-serien C.O.W.L. och TV-serien Mad Men där fokus bland annat ligger på superhjälten Blue Bolt och vad som gjorde att han blev den mest fruktade superskurken i historien.

Fortsätt läsa Veckans nyheter – vecka 15

Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men #1 Marvel NOW!

tisdag 11 juni, kl 07:34 av 3 kommentarer

X-Men_1-674x1024Den senaste Marvel NOW!-titeln är förutom fjärde volymen av X-Men också den första helt kvinnliga upplagan av en X-relaterad serie någonsin. Dessutom utan att det märks att det är just en helt kvinnlig sådan. Brian Wood (Ultimate Comics:X-Men) och Olivier Coipel (House of M, Thor och Siege) är inte ute efter att skriva någon på näsan utan vill helt enkelt bara leverera en ny, schysst och cool team-book från ”House of Ideas”.

Teamet är knutet till The Jean Grey School for Higher Learning och består av Rogue, Kitty Pryde, Rachel Grey, Psylocke, Jubilee och ledaren Storm. Allt börjar med att Jubilee är på väg till skolan med ett föräldralöst barn. Någon förföljer dem och Jubilees vapensystrar för henne och babyn i säkerhet. Den levande bakterien och superskurken John Sublime (från Grant Morrisons New X-Men Annual 2001) dyker olycksbådande upp på skolområdet men hans uppsåt visar sig vara något annat än ondskefullt. Han vill varna X-Men om sin tvillingsyster som kan kontrollera maskiner på samma sätt som han kan kontrollera människor och som nu återvänt till jorden för att förstöra den. Det verkar också som om den söta babyn inte är så söt som han verkar.

Skottie Young Variant Cover

Skottie Young Variant Cover

Jag har inte läst någon X-serie (förutom Remenders Uncanny X-Force) sedan Grant Morrisons New X-Men och Joss Whedons Astonishing X-Men och hänger inte med när det gäller Mutantmessias, Hope och den stora schismen. Detta behövs dock inte här och det var en av förhoppningarna med denna nya titel som infriades. Wood refererar löst till tidigare händelser i X-universat men serien och teamet står på egna ben och har en egen historia att berätta. Alla karaktärer känns naturliga och perfekta som om Wood och Coipel hade jobbat med serien i flera år. Coipels illustrationer, tillsammans med Mark Morales tusch och Laura Martins färggläggning, är en fröjd för ögat och det var länge sedan jag såg en så bedårande bebis i en serietidning. Oliver Coipel är en av mina favoriter och hans teckningar har den inverkan på mig att när man läst en hög med serier av hans penna börjar mina tankar se ut som om han hade varit med och ritat dem.

Utan att göra något större väsen av sig ger Wood och Coipel oss en i stort sätt felfri superhjälteserie och det ska bli kul att följa kvinnorna i X-Mens fortsatta öden och äventyr.

Manus: Brian Wood
Illustration: Olivier Coipel
Tusch: Mark Morales och Olivier Coipel
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Star Wars #1: In the Shadow of Yavin

tisdag 29 januari, kl 21:50 av 0 kommentarer

starwars1Jag såg Star Wars sent, först i början av 90-talet. Tänk att detta var tiden innan Internet, vod-tjänster och ett generöst utbud av DVD. Jag är osäker på om Star Wars ens fanns att köpa på VHS då. Det var iaf en närmast magisk filmupplevelse, så nära man kan komma en sådan utanför en biograf. Filmen hade allt som en film skulle ha. Trots det har jag aldrig blivit Star Wars-fantast. De enda plastgubbarna jag har är Luke, Leia och Landro. Jag läste aldrig serierna. Förrän nu.

Dark Horse har haft Star Wars-licensen sedan 90-talet och gett ut en ohemul mängd Star Wars-serier men det var inte förrän de tillkännagav att Brian Wood skulle skriva manus till en serie som utspelar sig mellan första och andra filmen som habegäret väcktes. I serien får vi möta Luke och Leia som patrullerar åt rebellerna i en avlägsen del av galaxen en tid efter att Dödsstjärnan förstörts. Plötsligt dyker en kejserlig kryssare upp och en frejdig luftstrid bryter ut och Leia blir nedskjuten men reder ut det hela. Väl tillbaka på rebellernas bas får Leia ett viktigt uppdrag av rebellernas ledare. Samtidigt får Darth Vader ett uppdrag av kejsaren.

#1 är tydligt ett förstanummer med allt vad det innebär av uppbyggnad. För förutom lite strid och lite uppdrag som delas ut så är det inte så mycket action eller drama. Första numret är alltså lite segt. Men dialogen funkar och när väl Leia och gänget är iväg på uppdrag och Darth Vader på sitt dito så ska det nog hetta till. Det blir säkert bra. Däremot gillar jag inte Carlos D’Andas teckningar, de är lite väl plastiga. Rymdfarkosterna är fina men jag gillar inte hur han tecknar ansikten. Jag kommer nog att följa Star Wars genom att köpa lite digitalt då och då trots att jag inte är direkt hooked efter #1. Men jag gillar verkligen karaktärerna och tidsperioden som det hela utspelar sig i kan knappast vara bättre vald. Så hoppet om bättring lever.

Manus: Brian Wood
Illustration: Carlos D'Anda
Färgläggning: Gabe Eltaeb
Förlag: Dark Horse
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Massive #1-3

torsdag 8 november, kl 22:26 av 0 kommentarer
massive2

Hong Kong under vatten

Efter förödelsen monsterstormen Sandy spred över nordöstra USA kan det vara passande att äntligen skriva lite om Brian Woods The Massive som ges ut av Dark Horse. The Massive, med teckningar av Kristian Donaldson, utspelar sig i en nära framtid efter en enorma naturkatastrofer som lett till stränga vintrar, översvämmade städer m.m. Handlingen kretsar kring besättningen på Kapital, som tillhör en miljöorganisation, The Ninth Wave. Gruppen har patrullerat haven för att motverka missbruket av haven. De letar efter systerfartyget The Massive som de tappade kontakten med under ett svårt sjöoväder. De får in vaga signaler men inget mer och vet inte vad som hänt. Huvudpersoner är de fd elitsoldaterna Callum Israel och Mag Nagendra, den förre ledare för och grundare av The Ninth Wave. Nummer 1-3 utgör den första arcen, Landfall.

Det är väldigt hoppigt i de första numren där vi får en sparsam introduktion av huvudpersonerna (för mer om dem kan det vara lämpligt att läsa The Massive Digital One Shot) samt vissa dramatiska händelser som en brittisk kärnvapenubåt som sprängs utanför i Magellans sund, ett strömlöst USA och ett sjunket översvämmat Hong Kong. Det är tydligt att de första numren är till för att ge en introduktion till de dramtiska händelserna som skett över världen, förklara vad The Ninth Wave är och bjuda på lite action. För i ärlighetens namn händer det inte allför mycket, det är mycket sökande efter The Massive och korta återblickar på vad som skett tidigare. Woods sätt att berätta genom att hoppa mycket i tid gör det hela lite rörigt och jag tycker inte att serien tjänar på det. Om handlingen är lite småseg och karaktärerna oengagerande så är det desto intressantare med alla tillbakablickar på de dramatiska naturkatastrofer som drabbat jorden och eroderat (!) grunden för samhällena. Kristian Donaldson gör ett ok jobb med teckningarna, det är stilrent men lite stelt. Färläggningen av Dave Stewart är i vanlig ordning riktigt bra. Jag kommer att fortsätta följa The Massive och förhoppningsvis utvecklas och fördjupas karaktärerna framöver samtidigt som jag hoppas på mer dramatik. Jag tror fortfarande att Wood har något bra på g även om jag önskat mer av de första numren. Den första samlingen släpps först i april så för den nyfikne är det Dark Horse Digital som gäller.

Manus: Brian Wood
Illustration: Kristian Donaldson
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Disney + Star Wars = Dark Horse?

lördag 3 november, kl 08:24 av 0 kommentarer
starwars1

Alex Ross omslag till #1

Nyheten att Disney numera äger Star Wars efter köpet från George Lucas har knappast kunnat undgå någon. Själv känner jag ingen större oro för vad Disney ska hitta på med Star Wars, det kan iaf inte bli värre än vad George Lucas utsatt sin egen skapelse för. En tråkig konsekvens av affären är att Dark Horse som under två decennier producerat Star Wars-serier troligen blir av med licensen eftersom Disney äger Marvel. BOOM! förlorade ju licensen till Disney-serierna sedan Disney köpt Marvel. Tråkigt som sagt och framförallt oroande vad det kan innebära för Dark Horse som iofs har fler ben att stå på. Dark Horse är tillsammans med Image mitt favoritförlag för närvarande. Mike Richardson har sagt att det kommer att fortsätta komma Star Wars-serier från Dark Horse den närmsta framtiden vilket inte låter så betryggande. Jag har inte läst någon av de Star Wars-serier som Dark Horse gett ut men det blir det snart ändring på. I januari kommer Star Wars #1 med manus av Brian Wood och teckningar av Carlos D’ Anda. Serien utspelar sig under åren mellan Stjärnornas krig och Rymdimperiet slår tillbaka vilket innebär att Luke, Leia och Han Solo alla är med. En intervju med Brian Wood om projektet finns på CBR. För mig verkar det här underbart, jag gillar de första filmerna lika mycket som jag ogillar de senaste. Första gången jag såg Stjärnornas krig var det en alldeles fantastisk upplevelse. Jag hoppas att Wood kan återskapa lite av den magin och att serien hinner avslutas innan det oundvikliga sker att Dark Horse licens inte förlängs.

Skriv en kommentar
Recensioner

Conan the Barbarian: Queen of the Black Coast

fredag 26 oktober, kl 20:44 av 1 kommentar
Omslag för kommande samlingen

Omslag för kommande samlingen

Brian Wood är en av de intressantaste manusförfattarna i USA för närvarande, han har hållit på ett bra tag nu men jag har bara läst halva DMZ och början av The Massive förutom Conan the Barbarian: Queen of the Black Coast. Men eftersom allt hittills varit bra borde jag nog ta tag i även Northlanders, Local m.fl. Med Robert E. Howars Conan är det samma sak. Jag har bara sett Arnold-rullarna och läst de första volymerna av Kurt Busieks version, inga böcker. Arnolds filmer var det länge sedan jag såg men jag har för mig att jag tyckte de var helt ok sword-and-sorcery rullar. Busieks Conan var å sin sida bra men läsandet stannade ändå av. Det var hypen kring Brian Woods och Becky Cloonans samarbete som fick mig att kolla in den här titeln. Queen of the Black Coast handlar om en väldigt ung Conan långt borta från Cimmeria, han tvingas fly undan stadsvakten i den rika staden Messantia och hamnar ombord på ett handelsskepp där han accepteras och erbjuder sedermera sitt beskydd. Han får höra talas om den mytiska piratdrottningen Bêlit som alla fruktar och hon hemsöker honom i hans drömmar. Snart möts de i verkligheten och Conan får stifta bekantskap med den lika grymma som vackra Bêlit. Jag stannar där för att inte spoila något. En samling med de sex första numren släpps i januari och det är de första sex numren som jag recenserar. För den som inte vill vänta finns de lättast tillgängligt digitalt på Dark Horse Digital.

Brian Woods förhåller sig av allt att döma (jag har inte läst boken) trogen till originalet. Det är lika mycket berättartext som dialog men det funkar bra, berättartexten bidrar med en speciell stämning till serien och dialogen är som brukligt när det gäller Brian Woods bra. Det som gör serien extra intressant är att gränsen mellan gott och ont inte är klar och snarast hamnar Conan utifrån min synvinkel mest på det ondas sida. Conan är dessutom här en tämligen enkel karaktär, antagligen en avspegling av hans ungdom. De små grubblerier som finns skjuter han undan. Han trivs där han är. Den mest fascinerande är Bêlit som det ska bli spännande att följa framöver. Jag vet inte hur många nummer Woods tänkt sig men jag gissar på iaf ytterligare två samlingar efter denna. Så Woods insats gillar jag och jag kan inte säga något annat om Cloonan som gör ett riktigt styvt jobb här. Hon använder sig i Conan av en tämligen grov och kantig stil som funkar väldigt bra till seriens ganska drömska tonläge. Hennes Conan ustrålar verkligen ungdom och nyfikenhet på världen och hennes Bêlit är både fantastiskt sexig och mäktig på samma gång. Det senare en balansgång som inte är helt lätt. Tyvärr har Cloonan bara tecknat de tre första nummerna, i nummer fyra tar James Harren över. Harren har definitivt sina styrkor men de ligger främst i miljöerna som skildras och i synnerhet stortstaden Messantia även om han även har bra fart i actionscenerna. Hans stora brister ligger istället i hur han tecknar ansikten. Conan ser mest svårt efterbliven ut och betydligt äldre än det är tänkt. Bêlit lyckas han beröva på all mystik, istället ser hon ofta trånande ut eller lite småarg. Detta förtar mycket av den drömska stämning som lägrade sig över de tre första numren och som passade serien så bra. Andra tecknare har sedan tagit över efter Harren och serien är nu framme vid nummer 9 och ytterligare tre finns för pre-order. Cloonan återvände i nummer sju men sedan är det Vassilis Lolos och Declan Shalvey, förhoppningsvis kompetenta herrar men jag hade önskat mig Cloonan i alla nummer. Då hade den här varit riktigt bra nu blir den bara bra. Men färgläggningen är iaf bra hela tiden, det är ändå Dave Stewart. De snygga omslagen är Massimo Carnevals förtjänst. Queen of the Black Coast är värd ett köp men bered er på en dipp.

Manus: Brian Wood
Illustration: Becky Cloonan & James Harren
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

DV8: Gods and Monsters #1-2

tisdag 25 maj, kl 14:41 av 4 kommentarer

DV81Ett erkännande: jag har inte läst första volymen av DV8 (av Scott Campbell, Warren Ellis och andra). Jag hoppade på den här åttadelars minin av Brian Wood och Rebekah Isaacs mest tack vare Jonas rekommendation och för att jag diggat Woods Demo (båda volymerna). Efter de första två numren måste jag också säga att Woods och Isaacs unga superhjältar-variant funkar utmärkt utan kännedom om version 1: jag kan se att jag missar lite karaktärsreferenser men överlag står DV8: Gods and Monsters på egna ben.

Det är också lite småkul att DV8 sällar sig till vad som verkar vara en veritabel störtflod av serier som inbegriper tidsresor till stenåldern just nu; man undrar om DC också planerar en nyversion av Anthro the Cave Boy?

Fortsätt läsa DV8: Gods and Monsters #1-2

Manus: Brian Wood
Illustration: Rebekah Isaacs
Färgläggning: Carrie Strachan
Förlag: DC/WildStorm
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Demo Vol 2 #2-3 (av 6)

tisdag 20 april, kl 08:22 av 5 kommentarer

Demo2OK, här kommer en snabb uppföljning av min samlingsrecension av Demo vol 1 och Demo vol 2 #1. Då gav jag första numret av Demo vol 2 en trea, och var lite tveksam till hur Wood och Cloonan skulle hantera sin uppföljare till ursprungs-Demo, en 12-nummers miniserie av one-shots, alla på det (lösa) temat ’vanligt folk med speciella förmågor’, en sorts low-key serievariant av Heroes.

Efter att nu ha läst #2 och #3 är jag glad att rapportera att Demo har spottat upp sig rejält. Den lite prettotyngda förutsägbarhet som fanns i #1 är helt borta, och ersatt av ett starkt och fokuserat serieberättande. #2, ”Pangs”, handlar om enslingen Frank, en pinnsmal och nervös figur som har, hm, låt oss säga speciella matvanor… Men han får anledning att försöka lägga om kosten när han på jobbet träffar en tjej som verkar trevlig. Det är nämligen inte lätt för Frank att göra vanliga saker som att gå på kafé eller restaurang. Bläcket flödar i Cloonans illustrationer och tillsammans väver hon och Wood en mycket stilren skräckhistoria av klassiskt Twilight Zone-snitt. Vi har direktinsikt i Franks tankar vilket skapar en ofta obehaglig (på ett bra sätt!) närgångenhet som många skräckserier saknar. Cloonan är här i toppform och det märks att hon och Wood vid det här laget är väldigt samkörda. Hennes experimentellt ”vågiga” rutor på s 8-9 fångar perfekt Franks blodiga och samtidigt sorgliga vardag, och sekvensen på toaletten på s 16-17 är bland det mest genuint skräckel-framkallande jag sett i en serietidning på ett bra tag. ”Skakande” är bara förnamnet. Cloonan ritar något som Chuck Palahniuk skulle kunna ha skrivit.

Fortsätt läsa Demo Vol 2 #2-3 (av 6)

Manus: Brian Wood
Illustration: Becky Cloonan
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Demo + Demo Vol 2 #1

onsdag 24 februari, kl 08:19 av 5 kommentarer

När nu Rikard uppmärksammat Brian Woods DMZ passar jag på att göra en dubbelrecension av ett annat Brian Wood-verk: i dagarna släpptes Demo Vol 2 #1, första delen av en sexdelars miniserie och en uppföljare till Brian Wood och Becky Cloonans stora genombrott Demo från 2003 (en 12-delars miniserie). Demo Vol 1 finns utgiven i billig mjukpärm-samlingsutgåva från Vertigo så man kan med fördel repetitionsläsa den innan man ger sig in på första numret av Demo Vol 2.

DemoTPB1Konceptet med Demo är till synes enkelt: tonåringar med speciella krafter, lätt igenkännbart från de flesta inkarnationer av X-men. Varje nummer är en avslutad historia, en serienovell, övergripande handling och återkommande figurer saknas. Med denna utgångspunkt väver Wood och Cloonan en poetisk serie som egentligen inte alls handlar så mycket om superkrafter. I flera av numren förekommer ingen synbarlig superkraftexercis och läsaren får ofta gissa sig till vem det egentligen är som har superkrafter, vilken superkraft de i så fall har, eller om de ens har en superkraft överhuvudtaget. Det centrala i serien är i själva verket valsituationer: något inträffar och en person ges chansen/utsätts för risken att förändra sitt liv på något sätt, till det bättre såväl som till det sämre. Och eftersom fokus är på tonåringar är det stora känslouttryck det handlar om och alla beslut verkar gärna livsavgörande, även om de med en vuxen blick knappast är så omvälvande som personerna i serien tror. Kort sagt är det grundkonceptet till trots väldigt långt från en typisk superhjälteserie; Demo är mycket mer indie och mycket mer relationsfokuserad.

Fortsätt läsa Demo + Demo Vol 2 #1

Manus: Brian Wood
Illustration: Becky Cloonan
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

DMZ: On the Ground

fredag 19 februari, kl 09:21 av 5 kommentarer

DMZ1Sist av typ alla i hela världen (åtminstone bland de som läser serier) har jag upptäckt hur mycket bra serier som Vertigo ger ut. DMZ har pågått ett tag och är uppe i sju samlingar och 50 lösnummer. Brian Wood är ett ganska intetsägande namn och därför hade jag inte lagt det på minnet och därmed missat att han gjort flera serier som jag är sugen på men ännu inte läst som Northlanders och Local. Dessutom har han gjort Demo och The Couriers och ytterligare ett antal serier.

DMZ handlar om fotojournalisten Matty Roth som blir strandsatt på Manhattan sedan helikoptern han kommit dit med beskjutits och kraschat. Manhattan är dock inte vad ön en gång var, numera kallas den DMZ, De-Militarized Zone, en sönderskjuten skugga av sitt forna jag. De kvarvarande invånarna är klämda mellan The Free States som består av ett antal miliser som överraskat USA:s armé, som försvagats av krig i andra delar av världen, och tagit över det som var USA fram till Jersey. På andra sidan Manhattan finns USA:s armé. Matty vill först ta sig från Manhattan till varje pris men ändrar sig efter att ha bevittnat militärens hänsynslöshet mot de boende på Manhattan. Han bestämmer sig istället för att dokumentera livet i DMZ och nyansera bilden av vad som finns där. Ett livsfarligt uppdrag då DMZ styrs av olika beväpnade grupper men om han lyckas är hans framtida karriär utstakad.

Fortsätt läsa DMZ: On the Ground

Manus: Brian Wood
Illustration: Riccardo Burchielli & Brian Wood
Färgläggning: Jeromy Cox
Förlag: Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...