Comic Book Resources har idag en intervju med Grant Morrison om den kommande serietidningen Batman & Robin och bjuder på en del intressant läsning. Personligen så har jag lite blandade känslor kring Morrison och Quitelys nya projekt. Jag älskade All-Star Superman, som ju på väldigt kort tid blivit något av en modern serieklassiker, men Morrisons senaste arbeten med The Dark Knight (främst Batman R.I.P.) blev ett enda stort WTF-ögonblick för min del och jag har ännu inte förlåtit honom för att han tog livet av Batman i Final Crisis.
Fortsätt läsa Ny Batman-serie av Grant Morrison och Frank Quitely
Efter händelserna i Grant Morrisons Batman R.I.P. och Final Crisis så står DC-universumet nu utan en Batman att försvara Gotham City, något som stadens skurkar inte är sena att utnyttja. Allt tycks gå åt pipan när skurkar som Two-Face och Penguin startar ett gängkrig med varandra och även Black Mask vill vara med på ett hörn. Gothams hjältar är hårt ansatta och kämpar för att hindra staden från att sjunka ned i kaos och anarki. För att komma till rätta med problemen så har Nightwing kallat en rad andra hjältar som på ett eller annat sätt har en anknytning till Batman. Dessutom lurar en mystisk figur i skuggorna som anser sig vara Batman. Någon som verkar vara någonting mer än en wannabe-Batman…
Jag minns att jag gillade numret som fokuserade på Dr Manhattans ursprung och roll i serien, och Rorschachs mask var ju rätt frän, men utöver det så var jag nog måttligt intresserad. På grund av detta dröjde det ytterligare 20 år innan jag för första gången tog mig igenom alla tolv nummer av Watchmen.
En av mina favorit story arcs med Justice Society är från förra Justice Soceity-tidningen JSA och hete Black Reign (story arcen gick i både Hawkman #23-25 och JSA #56-58). Huvudkaraktären där var Black Adam som försökte ta tillbaka sitt gamla hemland Kahndaq och fick större delen av Justice Soceity emot sig. I och med Black Reign så gick Black Adam från att ha varit något av en skurk på b- eller möjligen c-listan och desstuom en rätt platt och tråkig karaktär, till att bli en mer dynamisk och intressant karaktär. Mycket därför att han intog en plats i en slags gråzon mellan gott och ont. Vilket gjorde att man aldrig var riktigt säker på var man hade Black Adam någonstans.
All Star Superman är ju en nästan sorgligt löjlig titel på en serietidning, eller hur? Vadå All Star? Bara det borde ju inneburit att jag hade hållit mig undan från den här samlingsvolymen, särskilt som den då ju även handlar om Superman, den kryptoniske moralpredikanten från yttre rymden. Så varför gick jag då och spenderade mina surt förvärvade slantar på en samlingsvolym som jag rent logiskt inte borde gilla? För det första så kan det ju då och då vara nyttigt att försöka motbevisa sina fördomar och på sätt bredda sina vyer. Har jag hört. För det andra så har jag inte kunnat undgå att se/höra hur bra recensioner All Star Superman fått i stort sett överallt. Ska tydligen ha vunnit ett par priser också, så då får man väl anta att den måste vara rätt ok, trots allt. Kort historia ännu kortare, jag köpte den efter jobbet och läste den.
Efter att ha läst och fastnat för Green Lantern i Green Lantern: Rebirth (som du ju läser om 
Batman and the Outsiders Speical #1 blev lite av en överraskning för min del. Jag hade väntat mig en ganska ordinär historia men fick i stället en väldigt välskriven och på sina ställen rätt gripande historia där Alfred Pennyworth får ett sista uppdrag av Bruce Wayne/Batman, att sätta ihop ett nytt team av Outsiders.
Superman #684 är dels en epilog till New Krypton-arcen och dels en fokusering på en av Supermans skurkar (som en del i DC:s Faces of Evil), Parasite. Parasite är inte någon av mina favoriter av Supermans många nemesis men James Robinson lyckas här få mig i alla fall någorlunda intresserad av Parasite som karaktär, som här tycks ha hittat en ny källa till energi, nämligen Mon-El som för tillfället är fast i The Phantom Zone. 
