Inlägg taggade ‘Marvel’

Nyheter och tips

Carnage återkommer

tisdag 27 juli, kl 00:17 av 10 kommentarer

Minns du mördarmaskinen tillika megapsykot Carnage som gjorde livet surt för Spiderman under mitten av 90-talet? Jag minns. Det var mitt under pågående Maximum Carnage som jag kastade in handduken och helt och hållet slutade läsa Marvel-serier, så vi kan väl säga att jag själv var måttligt road av Carnage som karaktär. Hur som helst, i oktober är det dags för Carnage att göra comeback (efter att ha blivit sliten i två delar och lämnats i omloppsbana av Sentry i början av New Avengers). För författandet står Zeb Wells, nuvarande författare av New Mutants, och för kluddandet ansvarar Clayton Crain, som inte undvikit vare sig svärta eller våldsamheter i exempelvis Ghost Rider och X-Force. Vi får väl se vad de tar sig för med Carnage senare i år.

Kanske ingen jättenyhet egentligen, men vad jag minns så var Carnage väldigt populär under 90-talet. Någon som bryr sig idag? Läs hela intervjun med Zeb Wells hos CBR.

carnage

Skriv en kommentar
Recensioner

Spider-Man/Frantastic Four #1

onsdag 21 juli, kl 10:19 av 0 kommentarer

spiderman_ff1Christos Gage och Mario Albertis senaste miniserie Spider-Man/X-Men var en av de bästa miniserierna från Marvel förra året, både vad gällde manus och illustrationer. Nu är duon tillbaka med en uppföljare och den här gången teamar Spider-Man upp med Fantastic Four och uppenbarligen den här miniserien att följa samma upplägg som Spider-Man/X-Men, dvs. varje nummer kommer att utspela sig under olika tidsperioder i Marvels historia,  med början här i 60-talet.

Handlingen i Spider-Man/Fantastic Four #1 är att Doctor Doom, i egenskap att härskare över Latveria, har blivit inbjuden till Empire State University för att delta i en konferens med andra öst-stats ledare. Doom ställer dock ett ultimatum, att Fantastic Four ska stå för säkerheten under konferensen. Något som inte faller helt i god jord oss vissa av FF:s medlemmar. Inte heller Spider-Man är särskilt glad åt saken. Men det är när Namor, the Sub-Mariner, dyker upp tillsammans med en stor undervattensbest och den atlantiska armén för att utkräva hämnd på Doom för att han har föråt Namor tidigare. Resultatet blir en rejäl batalj mitt på campus där Fantastic Four och Spider-Man försöker hålla två stora egon i schack. Det hela kompliceras ytterligare av ett par saker, men det är inget som jag vill avslöja här.

Fortsätt läsa Spider-Man/Frantastic Four #1

Manus: Christos Gage
Illustration: Mario Alberti
Tusch: Mario Alberti
Färgläggning: Mario Alberti
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nemesis #2

tisdag 13 juli, kl 07:17 av 2 kommentarer

nemesis2Fick intrycket av att jag var den enda som faktiskt gillade vad Mark Millar och Steve McNiven tog sig för med första numret av independentprojektet Nemesis, så jag fortsätter att tycka till även om nummer 2. Då det ibland kan kännas lite tradigt med långdragna utlåtanden om enstaka lösnummer så tänker jag ge mig på ett lite kvickare och förhoppningsvis även mer lättillgängligt system för recensioner (rippat rakt av från Weekly Comic Book Review, tack tack).

Handling: Vi får här en inblick i Nemesis bakgrund och får även en känsla för vad det är som driver honom till de utstuderade och fatala brott som han iscensätter. Omgiven av dekadens och mord sedan barnsben har Nemesis utvecklats till en person som uppenbarligen hatar mänskligheten, eller i alla fall allt som har med så kallad mänsklighet att göra, och han drivs primärt av hämndbegär på det system och framförallt på den person som gjorde att han förlorade sina båda föräldrar. Med det i bagaget kickar Nemesis helt sonika igång fas 2 av sin geniala(?) hämndaction (teaser: många dör) medan polisen gillrar en snillrik fälla med syfte att tillfångata superskurken.

Det bra: Precis som i första numret så tycker jag att styrkan ligger i den spegelvända kombination som Millar lyckats få till med Nemesis som karaktär. Likheterna med Batman är flera och slående, men allt som gjort att Batman blev en brottsbekämpare är här vridet till något som istället gjort Nemesis till en sociopatisk mördare. Det jag tycker är intressant är att Millar inte försöker väcka några sympatier för sin huvudperson. Han utmålas här som en ondsint karaktär med ett ondsint förflutet, och utöver att vara kapitalt f*cked up från barnsben så finns det egentligen ingenting som försvarar Nemesis agerande, vilket snarare än att försöka utföra hjältedåd (à la exempelvis Batman) går ut på att lägga allt sitt kunnande och alla sina resurser på att utföra så hemska saker som möjligt. Han verkar helt enkelt vara rutten rakt in i själen, och det känns intressant att se var Millar är på väg med sitt mänskliga monster till massmördare. Utöver detta så packas det in en hel del hisnande actionsekvenser, och allt illustreras rent och snyggt av Steve McNiven.

Det mindre bra: När jag tänker efter så finns det egentligen inte så mycket som jag stör mig på i det här numret. Millar ger tillräckligt mycket ny information för att hålla intresset uppe och storyn rullar på som den ska. Ska jag hugga på något så skulle det vara att Nemesis kanske kan kännas lite väl hypercool och nästan allvetande. Jag får lite känslan av att han har allt som i en liten ask just nu, men det visar sig väl framöver om Nemesis kanske har överskattat sin egen förmåga.

Slutsats: Nemesis är en välproducerad serie som man inte har någon aning om var den är på väg. Det finns kanske inget egentligt djup just nu, men det är actionladdat och kul (på ett lite störande sätt) från början till slut.

Manus: Mark Millar
Illustration: Steve McNiven
Förlag: Icon
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2

onsdag 7 juli, kl 14:07 av 8 kommentarer

gotg13Det var cirka ett halvår sedan jag recenserade Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1, så det känns verkligen som att det är hög tid för ett utlåtande om Book 2, lämpligt nog kallad Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2. I all korthet, dåligt namn, bra serie. Den här volymen samlar GoTG #13-19 och Marvel Spotlight: War of Kings och är en direkt fortsättning på det som hände i Book 1. Ferdinand recenserade #17 av GoTG för snart ett år sedan (5 av 5), och jag tycker att hans utlåtande mycket väl sammanfattar GoTG och den här volymen när det är som allra bäst. Jag citerar rakt av:

Manuset är fantastiskt. Dan Abnett och Andy Lanning levererar lika mycket blodigt allvar som de levererar komik. Trots att hela universum bokstavligt talat håller på att kuka ur åt helvete så hindrar inte det författarna att göra stor humor av det. Utan att det på något sätt blir löjligt.

Så är det, och just de nummer som kretsar kring War of Kings är toppklass från början till slut. Det är minst sagt plattan i botten mest hela tiden när Star-Lord och hans glada mannar stångas med Inhumans, Emperor Vulcan, Imperial Guard och The Universal Church of Truth. Jag skulle säkert kunna spy ur mig superlativ tills kossorna kommer hem, men vi nöjer oss med att helt enkelt konstatera att WoK-delen av GoTG vol. 3 är helt lysande. I AM GROOT!

Dock så är den här volymen som helhet ingen fullpoängare. Efter WoK så kastas våra rymdhjältar ut på nya äventyr i både tid, rum och parallella verkligheter (med ett inte helt otippat gästspel av tidsterroristen Kang The Conqueror), och för första gången sedan starten så tycker jag att DnA:s manus stapplar en aning. Inte för att det är trist, men för att det blir lite väl mycket hoppande hit och dit och fram och tillbaka mellan olika tidslinjer och alternativa varianter av grunduppsättningen av GoTG och andra karaktärer. Det blir till och från lite smått snurrigt. Utöver tidsparadoxerna och det smått hattiga berättande som det bitvis innebär så är det största minuset tecknaren Wes Craig. Jag tycker att Craig har en skön och personlig tecknarstil, och jag har i princip inget emot hans cartoony manér, men just här så bryter det väldigt mycket mot den stil som etablerats sedan tidigare av Paul Pelletier och Brad Walker. Craig är en bra tecknare, inget tvivel om den saken, men för min del så är han tyvärr inte rätt man att illustrera galaxens närstående undergång och bortfallet av ett flertal medlemmar i GoTG. Allvaret går liksom förlorat i de nummer som Craig tecknar, och för min del så sänker det helhetsintrycket i den här volymen. Trist, men sant. Angående tecknarbyten i allmänhet och om bytet i GoTG i synnerhet så har Newsarama en riktigt bra artikel om det, kolla in här.

Hur som helst, ett par minus till trots så är Guardians of the Galaxy vol. 3: War of Kings, Book 2 definitivt både köp- och läsvärd, och har man som jag följt gänget från start så vill man inte missa den här fortsättningen. GoTG är fortfarande något av det bästa som Marvel har att erbjuda, men om du inte läst något av den här serien, börja med volym 1, Legacy.

Manus: Dan Abnett, Andy Lanning
Illustration: Brad Walker, Wes Craig
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers 2 #2 & 3

måndag 28 juni, kl 23:49 av 1 kommentar

ULTIMATE_COMICS_AVENGERS_2_2Ännu en dubbelrecension från mitt håll, och denna gång tacklar jag Mark Millars fortsatta äventyr med Nick Furys blackops-team i Ultimate Comics: Avengers 2 #2 & 3. Som jag nämnt tidigare så är i princip halva teamet från förra uppdraget bänkat, och efter att Punisher rekryterats så får vi i #2 följa War Machine när han ska övertala kraftpaketet Tyrone Cash a.k.a. The First Hulk att haka på Avengers. Men vadå The First Hulk? Jo, tydligen så började Bruce Banner att experimentera på sig själv först efter att ha blivit inspirerad av en brittisk vetenskapsman, en vetenskapsman som efter att antagits ha avlidit i en labbolycka istället förvandlades till den allra första hulken. Dock utan att bli grön eller grå, och även utan bieffekter som förvandling, trasiga kläder, raseriutbrott och ointelligens. Tyrone Cash är helt enkelt en riktigt stork, stark och elak jävel, och därmed som klippt och skuren för Furys nya Avengers. Dock är han inte alls särskilt pigg på att rekryteras, vilket War Machine får erfara.

uca2_3I det tredje numret får vi och teamet reda på vad de egentligen rekryterats för. Någon – närmare bestämt Ghost Rider, men det är bara vi som läsare som vet det – har avrättat ett flertal högt uppsatta män på minst sagt brutala vis, och Nick Fury har på direkt order från Vita huset beordrats att ”ta hand” om problemet. Hence, Fury samlar ihop ett gäng Avengers som inte är blyga när det kommer till massförstörelse och avrättningar och ger sig ut på jakt efter förövaren. Dock! Trots alla förberedelser och all den hårdvara som Hawkeye och Punisher packar vid vad de tror och hoppas ska bli den första och sista sammandrabbningen med gärningsmannen så är de inte riktigt beredda på att hamna ansikte mot ansikte med The Spirit of Vengeance. Bara att hålla tummarna för en helt sanslös fight mellan Ultimate Avengers och Ghost Rider för de återstående numren nu då. Eller?

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Avengers 2 #2 & 3

Manus: Mark Millar
Illustration: Leinil Francis Yu
Tusch: Gerry Alanguilan
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Marvel Essential: Peter Parker, The Spectacular Spider-Man vol 2

söndag 27 juni, kl 11:08 av 0 kommentarer

PPSpecSpider2Jag har ett bra lokalt bibliotek med gott seriesortiment – bland annat ett rikligt förråd av Marvel Essentials och DC Comics Presents. Och lite svartvita återtryck av serieklassiker kan man ju alltid plöja – den här gången bestämde jag mig för att återuppleva mitt 80-tals vänlige kvarters-Spindelman med vol 2 av Peter Parker, The Spectacular Spider-Man (högkulturellt alibi: samtidigt som jag lånade denna lånade jag också Laurence Sternes Tristram Shandy). Nästan samtliga av de ingående serierna publicerades i Sverige av Atlantic och senare Semic på 80-talet, så detta var en rejäl resa ned för minnenas allé. Och som (nästan) alltid när man gör sådana resor upptäcker man att det inte var riktigt lika bra som man mindes. Fast i det här fallet har (främst) Bill Mantlos manusoch (främst) Jim Mooneys raka actionillustrationer ändå en viss charm som väger upp det ofta klumpiga serieberättandet.

Fortsätt läsa Marvel Essential: Peter Parker, The Spectacular Spider-Man vol 2

Manus: Bill Mantlo, Tony Isabella, Marv Wolfman, Tom DeFalco, Roger Stern, Ralph Macchio
Illustration: Jim Mooney, Lee Elias, John Byrne, Rich Buckler, Sal Buscema, John Romita, Jr, Frank Springer, Mike Zeck, Steve Leialoha, Marie Severin, Marie Severin, Denys Cowan, Rick Leonardi
Tusch: Frank Springer, Mike Esposito, Pablo Marcos, Terry Austin, Jim Mooney, Bruce Patterson
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2

lördag 26 juni, kl 14:15 av 2 kommentarer

xenogenesis_2Mitt i det pågående mutanteventet Second Coming så släpper Marvel en helt fristående X-story, författad av Warren Ellis och illustrerad av Kaare Andrews. Miniserien Xenogenesis är en fristående berättelse i fem delar, men den ska enligt Marvel ändå ingå i standardkontinuiteten. Då jag själv för närvarande endast följer New Mutants i lösnummerformat så kan jag inte komma med något expertutlåtande om det stämmer eller inte, men det verkar i alla fall som att Xenogenesis utspelar sig innan X-Men flyttade från San Fransisco till Utopia. Kontinuitetsfanatiker kan säkert hitta detaljer att haka upp sig på i den här storyn, men för min del så gillar jag allt som oftast fristående miniserier mer än långa pågående handlingar, främst tack vare att jag tycker att det ger författaren mer utrymme att fokusera på sin egen story än på att behöva passa in allt i en helhet som de själva inte kan påverka.

Teamet består som tidigare när Warren Ellis står för författandet av Wolverine, Beast, Emma Frost, Cyclops, Armor och Storm, och Ellis spinner rent berättarmässigt vidare på det mer vetenskapliga tema som han etablerade i Ghost Box (som jag idag troligen hade gett en 4 i betyg). Inga superskurkar än så länge med andra ord, utan snarare ett mysterium som X-Men väljer att sticka iväg och rota i. Det är ett grepp som jag tycker funkar riktigt bra. Istället för att kastas in i en plot med mutantutrotande mördarmaskiner, tidsparadoxer och spandexklädda hjältedåd så bjuds vi här på ett uppdrag som på något sätt känns mer vardagligt. Storyn i korthet går ut på att X-Men nås av nyheten att Mbangawi i Afrika drabbats av ett antal barnafödslar där barnen direkt efter födseln utvecklat vad som misstänks vara mutationer. I och med att det inte fötts några mutanter sedan House of M så är det här såklart potentiellt stora nyheter för X-Men, så de tar sitt pick och pack inklusive ett splitternytt field gear (kepsar, cargopants och kängor) och flyger mot Afrika. Väl där så visar det sig snart att det verkar handla om något som ser ut att vara bra mycket mer underligt än bara bebisar med superkrafter (som om inte det skulle vara underligt nog). Gillade du Ghost Box så kommer du sannolikt även att gilla Xenogenesis. Gillade du inte Ghost Box så kanske du ändå vill läsa Xenogenesis bara för att se vad Kaare Andrews rent visuellt tar sig för med X-Men.

Fortsätt läsa Astonishing X-Men: Xenogenesis #1 & 2

Manus: Warren Ellis
Illustration: Kaare Andrews
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Incognito får en uppföljare

måndag 21 juni, kl 18:33 av 2 kommentarer

incognito_bad_influences_1Sitter och tittar igenom Marvels solicitations för september och och brister ut i ett högljutt Jaaaaa! Ed Brubakers och Sean Philips pulpfest Incognito från förra året får en uppföljare. I Incognito: Bad Influence återser vi Zack Overkill från den första serien – en reformerad superskurk som nu mer arbetar för FBI. Ok, nu kanske även du utbrister i ett Jaaaaa! Eller kanske i ett stort Vaaaaa? Om du till hör en av de senare och vill veta mer om en av de bästa superhjälteserierna från 2009 så finns recensioner att läsa här: #1, #2 0ch #5. Eller så skaffar du samlingen. Den är värd det.

Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter /Recensioner

New Avengers: ett retrospektiv (del 2)

måndag 21 juni, kl 08:03 av 3 kommentarer

NASecretsLiesMitt retrospektiv över Bendis New Avengers tar oss den här gången fram till början av post-Civil War-perioden. Jag har också bestämt mig för att i min arc-uppdelning följa TPB-utgivningen snarare än lösnumren – främst eftersom lösnumren inte alltid är riktigt tydliga med om de är just lösnummer eller en del av en arc (arcen The Collective namnges t ex inte förrän i #18, där den annonseras som ”Part Two” utan att namnet nämnts alls i #17 – men enligt TPB:n börjar The Collective redan i #16…).

Secrets and Lies (samlar #11-15)

Denna samling öppnar med arcen Ronin och fortsätter sedan med två ytterligare nummer fokuserade på Spider-Woman (även om de hänger ihop ges de ej status av namngiven arc). Det är ninjor, ninjor, överallt ninjor här – utan att vare sig Wolverine eller Daredevil (vid sidan av Psylocke förmodligen Marvel-universats mesta go-to-guys när det gäller killar och tjejer i svart pyjamas) intar särskilt framträdande roller, bara det ett oväntat grepp av Bendis. Däremot är såklart både Silver Samurai och ett gäng andra usual suspects med, vilket bäddar för en nostalgitung actionhistoria som återigen bjuder på ordentligt med slagfärdig Bendis-dialog. Inte särskilt djuplodande men väl bra action. Finch och Miki är tillbaka som illustratörer och jag måste säga att i en ninja-historia som denna så störs jag inte så mycket av deras bläckfläcksestetik: att skuggorna flödar och att det är mörkt mest hela tiden (man föreställer sig gärna att det var en ansträngning för Finch/Miki att rita mötet mellan Steve Rogers och Matt Murdock i #11 i fullt solsken) hör liksom genren till. Särskilt det feta men snöpligt avbrutna ninjaslagsmålet i #12 (där Bendis återigen visar att han gärna bryter mot förväntningarna om han kan; man såg framför sig en fajtscen som skulle dras ut över halva numret men häpp så slutar den innan den knappt hunnit börja) visar tydligt att Finch/Miki blivit lite mer varma i kläderna och mer följsamma med Bendis idiosynkrasier som berättare. Helt gjutet är det dock inte: arcens ”reveal”, avslöjandet av vem som egentligen döljer sig bakom Ronins mask, känns lite bortslarvat och mest intressant om man är (spoiler!) Daredevil-nörd (vilket man i och för sig är).

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 2)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Frank Cho, David Finch, Steve McNiven, Mike Deodato, Howard Chaykin, Leinil Yu, Olivier Copiel, Pasqual Ferry, Jim Cheung, Alex Maleev
Tusch: Danny Miki, Dexter Vines, Joe Pimentel, Mark Morales, Livesay
Färgläggning: Frank D'Armata, Jason Keith, Dave Stewart, Dave McCaig, Jose Villarrubia, Dean White, Justin Ponsor
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

Siege #4 (av 4)

söndag 20 juni, kl 21:55 av 0 kommentarer

siege4Geh, jag laggar efter mer och mer med lösnummerrecenserandet, men jag kämpar för att kunna ta mig ikapp (eller om jag ska lägga om strategin och fokusera mer på samlingar och events?). Hur som helst, dags för att mig att tycka till om la gran final av det energiberikade, trikåtäta och färgsprakande fighteventet Siege. Liten flagga för milda spoilers och så för den oinvigde.

Frågan jag ställt mig tidigare har varit om Brian Michael Bendis ska kunna leva upp till den höga standard som han etablerat i nummer 1-3, och jag är lite kluven till svaret. Som övergång från Norman Osborns Dark Reign till den betydligt mer klassiska superhjälteperioden The Heroic Age så gör det här numret precis det det ska. Skurkarna är återigen skurkar, Osborn åker på däng och gammalt hjältegroll glöms (eller kanske bara göms?). Så långt är allt väl. Det finns dock en annan betydligt mer fysisk aspekt som jag inte tycker funkar fullt lika bra. Slutbossfighten!

Fortsätt läsa Siege #4 (av 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...