Inlägg taggade ‘Marvel’

Recensioner

S.H.I.E.L.D. #4

lördag 16 oktober, kl 10:20 av 1 kommentar

shield4Det var ett tag nu sedan jag senast recenserade ett nummer av S.H.I.E.L.D., men nu är det dags igen. Serien är nu inne på sitt fjärde nummer och har utvecklat sig till en storslagen, episk serie som ger oss en fantastisk inblick i Marvel-universumets hemliga historia.

Handlingen: Det är egentligen nära på omöjligt att säga något om vad som händer i det här numret utan att avslöja alltför mycket. Dessutom skulle man inte bli så mycket klokare av det eftersom S.H.I.E.L.D. är så pass episk att varje nummer blir som att bara se en väldigt liten bit av en jättelik väggmålning. Men det som författaren Jonathan Hickman hittills har bjudit oss på har varit helt fantastiskt!

Fortsätt läsa S.H.I.E.L.D. #4

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Dustin Weaver
Tusch: Dustin Weaver
Färgläggning: Christina Strain
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers 2 #4-6

söndag 10 oktober, kl 12:09 av 1 kommentar

ua2_6Rätt långt uppehåll sedan jag senast skrev om Ultimate Comics: Avengers 2, men nu är det dags för ett redigt kragtag på mig själv så att vi kan gå vidare till Avengers 3 som redan börjat rulla.

Handling: När vi senast träffade Mark Millars ultimata Avengers (här) så hade de precis rekryterat klart (Punisher och en alternativ Hulk) och gett sig ut på jakt efter Ghost Rider som haft ihjäl ett helt gäng högt uppsatta politiker och affärsmän. Innan den uppenbara fighten mellan Avengers och spökryttaren så presenterar Millar ursprunget till Ultimate Ghost Rider, och det blir såklart även en hel del internt gnabbande mellan nya och gamla Avengers. När det är avklarat blir det inte helt otippat fullt ös medvetslös mellan Avengers, Ghost Rider och den han ska hämnas på.

Det bra: Det bästa med UC:A2 är nog att det är smådum action i princip från början till slut, och att Leinil Francis Yu är rätt man för att presentera det. Alla är badasses och alla ska slås på käften. Parallellt med huvudhandlingen med Ghost Rider och gänget så har Millar även en lite mer anonym story som ligger och puttrar väldigt försiktigt i bakgrunden, och det känns som att det kan finnas något lovande där. Utöver det så Knyter Ghost Riders ursprung väl an till den här storyn, och det hade varit kul att få se mer av Punisher och den nya Hulk framöver då det känns som att karaktärerna i grunden har potential.

Det mindre bra: Millars förmåga att ibland sjabbla bort finalen i sitt berättande visar återigen upp sitt tråkiga anlete. Precis som Ultimate Comics: Avengers 1 så öppnar 2:an starkt (dock inte alls så starkt som 1:an), men ju närmare vi kommer slutet desto sämre blir det. Det blir egentligen aldrig dåligt, utan det är snarare så att man känner att det är mycket sämre än det kunde ha varit. Efter att ha läst samtliga nummer av UC:A2 nu så känns det även rätt onödigt att Millar tog med Punisher och den nya Hulk. De ges inte tillräckligt med tid, och den tid de får utnyttjas inte på rätt sätt. Som någon annan uttryckte det: Horny Hulk is a douchebag. Lägg till det faktumet att inte heller de etablerade karaktärerna ges särskilt mycket utrymme att utvecklas eller göra något vettigt överhuvudtaget så har vi en serie som tyvärr inte lämnar något större avtryck på mig som läsare.

Slutsats: UC:A2 började lovande, men tappade rätt ordentligt mot slutet. I jämförelse med den första arcen så är det här ett redigt kliv åt fel håll. Det är som sagt inte dåligt, men långt ifrån så bra som det borde/kunde ha varit. Gillar man Millar, Yu och fet action är det dock värt att plocka upp de här 6 numren.

Manus: Mark Millar
Illustration: Leinil Francis Yu
Tusch: Gerry Alanguilan
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Nya Heroes for Hire

tisdag 21 september, kl 08:30 av 3 kommentarer

hfh

Från teamet bakom kosmiska succér som Nova, Annihilation, Guardians of The Galaxy med mera så kommer det i december en ny serie med fötterna betydligt mer på jorden. Andy Lanning och Dan Abnett relaunchar då tillsammans med illustratören Brad Walker (även han från GoTG) Heroes for Hire med en i stort sett ny lineup (för tidigare versioner, kolla Wikipedia).

Elektra, Iron Fist och Moon Knight känns rätt passande som hyrhjältar, men Ghost Rider och Punisher känns som stora jokrar i den här leken. Att hyra The Spirit of Vengeance och en regelrätt massmördare kan nog visa sig komma med en hel del oönskade bieffekter. Andra karaktärer som dykt upp i Marvels teasrar är Black Widow, Misty Knight och The Falcon. DnA brukar ju lyckas slå huvudet på spiken med det mesta de tar sig för nu för tiden, men vad tror ni? Flipp eller flopp? Intressanta karaktärer?

Skriv en kommentar
Recensioner

Shadowland: Bullseye

fredag 10 september, kl 21:22 av 3 kommentarer

ShadowBullSPOILER ALERT för den som inte följer Shadowland!

Marvel-eventet Shadowlands (som kommer leda fram till Daredevil: Reborn under 2011) har börjat få upp ångan. Förutom huvudserien, en drös miniserier, och så förstås en fet arc i Daredevil, kommer också en massa one-shots. En av dem var jag extra sugen på eftersom den skrivits av John Layman, mannen bakom skruvade genreblandningen Chew (som alla vet lite av en Shazam-favorit). Layman tar sig här an Daredevil-ärkeskurken Bullseye, som ju som bekant spelar en viktig roll in absentia i Shadowland (fast eftersom det formligen svämmar över av intrig-kontrollerande ”Hand magic” i Shadowland ska vi nog inte tro att allas vår favoritprickskytt kommer vara död så länge).

Fortsätt läsa Shadowland: Bullseye

Manus: John Layman
Illustration: Sean Chen
Tusch: Sandu Florea
Färgläggning: Guru EFX
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Secret Avengers #1-4

torsdag 9 september, kl 07:12 av 3 kommentarer

SecretAvengers_1I och med det fjärde numret av Ed Brubakers och Mike Deodatos super-blackops-serie så är Secret Avengers första äventyr, kallat Secret Histories, avslutat, och det firar vi med ett utlåtande av #1-4 (Henriks recension av #1 finner du här).

Handling: Efter Norman Osborns Dark Reign och efterföljande Siege får Avengers återigen axla rollen som USA:s och världens främsta beskyddare, och för att kunna vara mer proaktiva än tidigare så skapas två separata team: Avengers som på ett klassiskt och färgglatt vis kickar ass mitt på ljusa dagen, och Secret Avengers som är betydligt mer undercover och (som titeln hintar om) hemliga (och så nya New Avengers som jag ännu inte vet vad de pysslar med, men det kommer framöver). Secret Avengers hemliga laguppställning ser genom #1-4 ut som följer:

Steve Rogers (som Super-Soldier), Sharon Carter, War Machine, Beast, Valkyrie, Black Widow, Moon Knight, Nova och Ant-Man (inte Hank Pym).

Ett helt klart rätt udda men ändå väldigt spännande gäng med andra ord, och de kastas såklart rätt omgående rakt in i ett stort mysterium. Det visar sig att Roxxon (som mest bara verkar göra fuffens men ändå bara kör på som det regnar) drivit gruvverksamhet på Mars och har lyckats gräva fram en urgammal hatt – The Serpent Crown – som tillsammans med liknande hattar kan komma att styra hela universum. Så, Captain Rogers skickar Nova för att undersöka, och när han inte hör av sig får hela gänget hoppa in i rymdskeppet för att åka och se vad som egentligen pågår.

Det bra: Styrkan i den här titeln tycker jag ligger i bredden hos medlemmarna, även om det här inte utnyttjas fullt ut. Brubaker sår även en del frön som säkert kan komma att blomma upp till något spännande framöver (det känns lite som Secret Warriors för den som läst den titeln), men även det ligger mer i framtiden än just i de här numren. Mike Deodato gör en stabil insats genom alla nummer, och det är som vanligt när han står för tecknandet mycket svärta och en del riktigt nice actionsekvenser. Personligen tycker jag dock att Deodatos skuggiga stil tidigare gjort sig bättre i Thunderbolts och Dark Avengers, men det funkar helt ok även här.

Det mindre bra: Jag tycker inte att det var helt lyckat att kasta ut Secret Avengers i rymden direkt från start. En mer jordnära story med mer fokus på det nya teamet än på komplexa dubbelspel och galaktisk undergång tror jag hade passat mycket bättre. Som det är nu så är storyn lite för rörig, och flera av karaktärerna får väldigt lite utrymme och tillför i princip ingenting genom de här fyra numren. Visst, med 9 medlemmar är det säkert inte helt lätt att fokusera lika mycket på alla, men som det är nu hade serien lika gärna kunna hetat Steve Rogers & Co. Lite synd med tanke på potentialen, men förhoppningsvis så är det något som kommande nummer kan råda bot på. Överlag känns det som att Brubaker ville rätt mycket med Secret Histories, men för min del så kom det aldrig riktigt igång.

Slutsats: Secret Avengers #1-4 lyckades inte leva upp till mina höga förväntningar, men bjuder ändå på tillräckligt mycket för att vara läsvärt, och det känns som att det är en serie som kan växa med tiden. Från och med #5 släpper jag dock Secret Avengers i lösnummerform.

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Mike Deodato
Tusch: Rain Beredo
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Krönikor och åsikter

New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

söndag 5 september, kl 14:43 av 1 kommentar

Kort repetition: med anledning av den nyligen temade relaunchen av Bendis genredefinierande team book New Avengers har jag gjort ett retrospektiv över sagda tidning 2005-2010. Det här är fjärde och avslutande delen, men det finns en del 1, del 2 och del 3 också. Vi kastar oss direkt över de fyra avslutande delarna av Bendis kanske största mainstreamsuccé:

NAPowerPower (samlar #48-50 + Secret Invasion: Dark Reign one-shot)

Kalla mig gnällig, kalla mig klyschig, men man kan inte uttrycka det på något annat sätt: det är här utförsbacken börjar. I story arcen Power (den första som utspelar sig under Dark Reign) tappar New Avengers fart, angelägenhet och allmän manuskvalitet. Främst är problemet att Bendis börjar bli för kär i sin egen dialog. Länge var det en styrka och ett överraskande grepp att New Avengers innehöll såpass mycket prat, vilket jag nämnt tidigare – men här är inte dialogen rapp eller intressant längre. Dessutom måste mycket prat ägnas åt exposition eftersom New Avengers nu är indragna i en massa händelser som för sin förklaring och upplösning i andra titlar (främst Dark Avengers). T ex kunde lätt snacket i New Avengers nya högkvarter i #48 ha kunnat skäras ned med tre-fyra sidor. Clint Barton/Hawkeye/Ronin/Vad han nu kallas den här veckan är arg på Norman Osborn minst en sida i varje nummer, vilket snabbt blir tröttsamt. Dessutom undrar man vad Norman Osborn särskilt gjort Clint Barton? Spindelmannen borde ha betydligt större skäl att ogilla Osborn, men det håller han märkligt nog inne med i Power. Det stora problemet här är just att persongalleriet blivit för stort och för likartat – det är ingen direkt funktionell skillnad på t ex Clint Barton och Iron Fist, på Mockingbird och Ms Marvel, eftersom de alla pratar ungefär likadant. Det är som om Bendis gett upp det som länge varit hans kännemärke, förmågan att låta en figurs karaktär komma till uttryck i dialogen.

Fortsätt läsa New Avengers: ett retrospektiv (del 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Billy Tan, Chris Bachalo, Tim Townsend, Antonio Fabela, Stuart Immonen, Daniel Acuña, Bryan Hitch, Mike McKone
Tusch: Matt Banning, Wade von Grawbadger, Butch Guice, Andrew Currie, Karl Story
Färgläggning: Justin Ponsor, Paul Mounts, Dave McCaig
Förlag: Marvel
Skriv en kommentar
Recensioner

New Avengers: The Reunion

onsdag 11 augusti, kl 07:00 av 2 kommentarer

thereunionHandling: Hawkeye försöker, nu när Secret Invasion är över, lappa ihop sitt förhållande med sin fru/ex-fru Debbie Morse aka Mockingbird samtidigt som Mockingbird återgått till sina superspionrötter och startat upp superspionorganisationen WCA (World Counterterrorism Agency) tillsammans med ett gäng ex-SHIELD-agenter som Skrullsen kidnappade.  Med en del inside-info från Skrullsen som Mockingbird plockade med sig medan hon var på deras hemplanet så är det nu på jakt efter en biologiskt ”dirty bomb” tillverkad av AIM. Vilket tar Mockingbird och Hawkeye till Spanien för att stoppa AIM från att spränga en vetenskapskenferens i luften.

Vad är bra? Samspelet och dialogen mellan Hawkeye och Mockingbird där Hawkeye vill att deras förhållande ska fortsätta som vanligt i tron att Mockingbird inte har förändrats sedan hon kidnappades och ersattes av Skrulls. Problemet är bara att båda har förändrats väldigt mycket vilket leder till intressanta scener dem emellan. Sedan är storyn väldigt bra. Relationsproblemen är bara en del av storyn. Jakten på AIM:s bomb håller högt tempo och bjuder på en hel del härligt ös i actionsekvenserna. Här ska jag passa på att ge cred till David och Alvaro López som tecknat och tuschat serien. De gör ett strålande jobb och fin dynamik i actionscenerna och en snygg old school-look till Mockingbirds flashbacks.

Vad är mindre bra? Det är lite slow-start i början av The Reunion där McCann famlar lite efter att hitta rätt tempo och David och Alvaro López är inte heller lika bra i början som de blir längre bak i serien där de hittat rätt kvalitetsnivå som de kan behålla utan att kvalitén växlar från sida till sida som den har en tendens till att göra i början.

Slutsats: New Avengers: The Reunion är liten pärla bland Marvels alla miniserier förra året. Hawkeye och Mockingbird (särskilt då Mockingbird som gjorde comeback Secret Invasion efter nära nog 25 år) är kanske inte de mest välkända karaktärerna oss Marvel, men McCann lyckas få till en välbehövlig och intressant dynamik mellan karaktärerna och mixar detta med härlig action.  Resultatet blir en välskriven och vältecknad miniserie som blandar friskt mellan traditionell superhjältegenre och superspiongenre.

Manus: Jim McCann
Illustration: David López
Tusch: Alvaro López
Färgläggning: Danielle Rudoni
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Force: Old Ghosts

söndag 8 augusti, kl 20:59 av 1 kommentar

old_ghostsI december förra året så recenserade jag X-Force: Angels and Demons som samlade de sex första numren av Christopher Yosts och Craig Kyles X-Force. Jag gillade storyn och den dystopiska atmosfären i Angels and Demons, men Ferdinand varnade lite för att Old Ghosts inte skulle leva upp till den känsla av svärta och desperation som Kyle och Yost lyckades måla upp i den första samlingen, och efter att ha läst Old Ghosts som samlar #7-11 så är jag helt klart böjd att hålla med.

Storyn tar vid där Angels and Demons slutade, men istället för att jaga vidare efter Bastion och hans återupplivade mutanthatare så ger sig X-Force ut på jakt efter teleportören Vanisher som de fått reda på har hoppat runt och stulit behållare med Legacy-virus (kortfattat: Ett virus som dödar mutanter). Efter att ha googlat lite så visar det sig att Vanisher är en av de äldre X-antagonisterna, skapad av Stan Lee och Jack Kirby redan 1963, men det framgår inte om han alltid varit samma fega gnällspik som han framstår som här. Hur som helst, X-Force minus Warpath ger sig ut på jakt efter Vanisher, men lyckas istället springa ihop med gamla X-Force-donnan Domino, och då hon verkar vara ute efter samma sak som Wolverine och hans glada mannar så får hon haka på i den fortsatta jakten på Legacy-viruset. Parallellt med det här så visar det sig att Rhanes hjärntvätt från volym 1 håller i sig, Angel har problem med att hålla tillbaka de mordiska tendenser som hans nygamla blåhuade alter ego Archangel a.k.a. Death gärna vill leva ut, och Warpath hamnar i trubbel med en demonbjörn. Fullt med nagelbitande ös eller?

Fortsätt läsa X-Force: Old Ghosts

Manus: Christopher Yost, Craig Kyle
Illustration: Mike Choi, Clayton Crain, Alina Urusov
Färgläggning: Sonia Oback
Förlag: Marvel
Betyg: 2++/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Previewstips oktober – Uncanny X-force

fredag 6 augusti, kl 11:39 av 3 kommentarer

uncanny-x-force-1PREVIEWS #263: Tillhör du en av dem som sörjer Marvels nyligen nedlagda X-force? X-mens hemliga black ops med Wolverine i spetsen som på uppdrag av Cyclops tagit tag i problem för smutsiga för de vanliga X-men. Det brukar ju heta att ”X-men don’t kill” – något man verkligen inte kunnat säga om X-force. Fiender har snittats upp till höger och vänster. Teamet upplöstes dock av Cyclops i och med det lyckliga slutet på den nyss avslutade crossovern Second Coming. Något Wolverine inte var helt nöjd med. Enter the Uncanny X-force – Wolverines nya och ännu mer hemliga version av teamet – inte ens Cyclops känner till det. Det kommer att bestå, förutom Wolverine själv, av Archangel, Deadpool, Psylocke och Fantomex. Första numret släpps den 6 oktober och skrivs av Rick Remender och tecknas av Jerome Opena. Just Remenders medverkan kanske inte är något att hurra över med tanke på hans totalhaveri med Frankencastle. Men Opena som tidigare gjort bra ifrån sig med Punisher och Moon Knight gör att serien känns värd att kolla upp.

Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Human

måndag 2 augusti, kl 16:41 av 1 kommentar

ultimatehuman2-p6Tänkte att jag skulle avbryta sommaren lite med en recension av en serie som jag tror att rätt många kan ha missat. Ultimate Human, eller Ultimate Hulk vs. Iron Man som den även kallas, gavs ut 2008 och är en serie i 4 delar som utspelar sig i Marvels Ultimate-universum. Ultimate Human är författad av Warren Ellis och illustrerad av Cary Nord (mest känd för sina insatser i Daredevil och Conan The Barbarian) och kretsar kring Bruce Banners Hulk-dilemma och en potentiell lösning som kläckts av Tony Stark. För den som inte är bekant med Ultimate-versionen av Hulk så är han en betydligt obehagligare och mer skrämmande karaktär än originalet, och han har i tidigare historier bland annat gjort sig skyldig till 852 människors död och har vid minst ett par tillfällen ätit upp sin motståndare. Kort sagt, Bruce Banner är väldigt angelägen om att göra sig av med sitt alter ego, och det är där som Ultimate Human börjar.

Storyn i korthet: Banner kontaktar Stark med förhoppning om att Starks nanoteknologi kan kontrollera och stoppa förvandlingen till Hulk. Stark går med på att försöka hjälpa Banner, men missbedömer (såklart) Hulks styrka och förmåga att anpassa sig, och det tar inte lång tid innan experimentet tagit en oönskad vändning. Mitt i konflikten mellan Hulk och Iron Man så introduceras även The Leader som har planer på att skapa den ultimata supermänniskan med hjälp av Tony Starks och Bruce Banners unika blod. Jobbigt.

Storymässigt så håller sig Ellis nära till det som utspelade sig under Millars Ultimates 1 och 2, men Ultimate Human är samtidigt en fristående historia som inte kräver några egentliga förkunskaper. Samlingen kan med andra ord ses som ett nice komplement till Ultimates om man vill, men passar även fint för den oinvigde. Ellis passar även på att gå in i lite mer vetenskaplig detalj kring både Hulks och Starks förmågor, men han håller sig på rätt sida av de rätt avancerade termer och teorier som han presenterar (Ellis har ibland en förmåga att bli lite väl invecklad, som i t ex Ghost Box). Det är avancerat på ett intressant sätt, och för den som undrar varför Hulk egentligen tål och kan ge så mycket stryk så bjuds det på en del givande detaljer här. Även tempot är bra genom den här samlingen, även om det dippar en del i det kapitel som introducerar The Leader och går igenom hans ursprungshistoria.

Tecknaren Cary Nord är en ny bekantskap för min del, och helt klart en trevlig sådan. Han presenterar Ellis story genom stora paneler som funkar lika fint för Hulks våldsutbrott som för dialogscenerna, och han lyckas lika bra med Iron Mans putsade rustning som med Hulks monstruösa hydda. Inte så mycket mer att säga om det egentligen, det är helt enkelt en snygg serie.

Sammanfattningsvis, gillar du Hulk, Iron Man, Warren Ellis, Cary Nord, The Leader och/eller vetenskapliga utflykter mixade med krossade forskningsanstalter, läs Ultimate Human.

Manus: Warren Ellis
Illustration: Cary Nord
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...