Det är nu bara en vecka kvar innan Batman-spelet Arkham Asylum släpps i butikerna och jag riktigt längtar efter att få hämta ut mitt förhandsbokade ex i slutet av nästa vecka. Det här är för min del det mest efterlängtade spelet i år och jag tror det har goda chanser att bli, i alla fall för min del, ett av årets bästa spel (möjligen med undantag av Assassin Creed 2 och Splinter Cell: Conviction). Naturligtvis så kommer Shazam.se att bjuda på en recension av spelet så fort som möjligt, men tills dess så får ni hålla till godo med följande lilla videosnutt med lite av de grejer vi kommer att få leka med i spelet.
Författar arkiv
Spelpepp – Batman: Arkham Asylum
JSA vs. Kobra #3
JSA vs Kobra har hittills varit en för min del väldigt spännande läsupplevelse. Kampen mellan gott och ont i serier har alltid följt vissa givna regler, men JSA vs. Kobra vänder upp och ner på dessa regler. Grundidén här är vad som händer när hjältarna ställs inför en hänsynslös fiende som spelar efter helt andra regler än vad dessa hjältar än vana vid. Desperation, tvivel och missmod börjar sakta men säker slå rot oss medlemmarna i JSA när Kobras nya ledare Jason Burr och hans fanatiska anhängare hela tiden tycks vara ett par steg före JSA.
Författaren Eric Truatmann (någon mer än jag som får flashback till första Rambo-filmen?) har här fått till en nästan kusligt spännande historia. En historia som i alla fall får mig att ivrigt vänta på nästa nummer i serien för att se hur storyn ska utveckla sig. Men ska man vara lite petig här så skulle nog titeln på denna miniserie ha varit Mister Terrific vs. Kobra och inte JSA vs. Kobra eftersom Mister Terrific i rätt stor utsträckning är den egentliga huvudkaraktären. Vilket är helt ok, för hade Trautmann valt att fokusera på fler karaktärer så tror jag att storyn hade blivit väldigt spretig. Så det är nu så får vi storyn genom två karaktärer. Dels Mister Terrific och dels Jason Burr, vilket gör hela storyn egentligen till en dödlig katt och råtta-lek de båda emellan.
Illustrationsmässigt så har Don Kramer och Michael Babinski levererat en riktigt snygg serie så här långt, men i det här numret så är det lite mera hit & miss än tidigare. Det flesta sidor ser riktigt bra ut med fina illustrationer och fina färger. Men på vissa ställen i det här numret så finns det paneler som jag inte tycker lever upp till samma klass som de andra. Det känns lite igenomstressat och inte helt genomarbetat. Men det här är ganska små skönhetsfläckar, på det stora hela så är ändå JSA vs. Kobra #3 ett riktigt bra nummer i en riktigt bra miniserie, kanske en av de bästa som DC gett ut i år.
Manus: Eric Trautmann
Illustration: Don Kramer
Tusch: Michael Babinski
Färg: Art Lyon
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5
Topp 5 av DCs ongoing
Eftersom Ferdinand listat de fem bästa Marvel-blaskorna så tycker jag att det inte är mer än rätt att jag listar min egen Topp 5-lista, men den här gången över DC:s bästa ongoing-serier.
Green Lantern – Sedan 2005 då det första numret av den nuvarande serien kom så har Green Lantern varit fantastisk. Ska man bara läsa en DC-serie (varför man nu skulle vilja det?) så är det den här man ska läsa. Särskilt nu när det efterlängtade eventet Blackest Night äntligen dragit igång.
Justice Society of America – Helt klart den bästa team-serien från DC. En riktigt bra serie med en härlig blandning av karaktärer, både gamla och nya. Geoff Johns lämnade nyligen över manusskrivandet till Bill Willingsham (Fables), så vi får väl se om han kan fortsätta hålla serien på samma höga nivå som tidigare.
Action Comics – Skulle egentligen ligga före Justice Society, men serien har tappat en aning nu när Superman, åtminstånde tillfälligt, har lämnat serien och gett plats för den kryptonska hjälteduon Nightwing och Flamebird. Serien är i alla fall fortfarande riktigt bra och jag tror att James Robinson kan få till något av den här serien i kommande nummer.
Detective Comics – Tar sig in på listan egentligen bara på två nummer (854, 855), men Greg Rucka och JH Williams III har höjt kvalitén ordentligt sedan de tog över. Detective Comics är en väldigt välskriven och framför allt vackert tecknad serie, och kanske också den just nu främsta av Batman-tidningarna och det utan att Batman ens är med i serien.
Booster Gold – Har varit bra ända sedan starten och jag tror mycket av det beror på Dan Jurgens som en gång skapade Booster Gold. Här står han både för manus och illustrationer och resultatet blir en väldigt underhållande och rolig titel. Ett varningens finger dock. Har man svårt för tidsresor och den problematik som sådana brukar medföra så kanske man ska hålla sig borta från den här serien eftersom just tidsresor spelar en mycket stor roll i Booster Gold.
Invincible – Ultimate Collection Vol. 1
För ett par veckor sedan så skrev jag om mina senaste seriealbumsinköp som var tänkta att blir årets sommarläsning. Jag utlovade då recensioner av dessa och nu, något försenat kanske, så kommer den första av dessa. Det blir Invincible: The Ultimate Collection Vol. 1 av Robert Kirkman, Ryan Ottley och Cory Walker.
Invincible är en serie som jag varit väldigt nyfiken på ett bra tag nu, så det var med rätt höga förväntningar som jag började läsa den här tegelstenssamlingen på nära 400 sidor, och visst, den lever upp till många av dessa förväntningar men vänta er ingen djup karaktärsstudie eller ultravåldsserie av Invincible. Serien om den unge tonåringen Mark Grayson, son till superhjälten Omni-Man, som en dag upptäcker att han fått sina efterlängtade superkrafter och blir hjälten Invincible kan nog bäst beskrivas som en old school superhjälteserie i modern tappning. Framförallt så bjuder Invincible på väldigt kul och underhållande läsning och Kirkman drar sig inte för att driva ordentligt med populärkultur i allmänhet och superhjälteserier i synnerhet. En personlig favorit är den rymdskeppsbesättning som dyker upp som kortast en bit in i samlingen. Besättningen på rymdskeppet är en lätt förklädd version av kapten Picard, Data och de andra från Star Trek: The Next Generation.
Några kanske tycker att teckningsstillen i Invincible är lite väl enkel i jämförelse med illustratörer som Mike Deodato eller Simone Bianchi, men jag tycker att Cory Walkers, och senare också Ryan Ottleys, stil är helt rätt för den här typen av superhjälteserier, och trots den till synes enkla stilen så vimlar det här av fina detaljer. Själv så gillar jag både Walkers och Ottleys stilar och de passar väldigt bra ihop och kompletterar Kirkmans manus och den känsla av old school som Invincible har.
Är du ute efter en serie som är kul att läsa och som ger bra underhållning så tycker jag att Invincible kan vara väl värd att titta närmare på. En liten bonus är att dessa riktigt maffiga Ultimate Collection-samlingarna gör sig väldigt bra i bokhyllan tillsammans med resten av seriesamlingen, och de går dessutom att komma över till väldigt bra priser.
Manus: Robert Kirkman
Illustration: Cory Walker & Ryan Ottley
Tusch: Cory Walker & Ryan Ottley
Färg: Bill Crabtree
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5
Final Crisis: Legion of Three Worlds #5
Det har verkligen tagit tid, nära nog dubbelt så lång tid som det var tänkt från början, men nu har sista numret av Legion of Three Worlds kommit och det sista kapitlet i Final Crisis avslutas. Eftersom jag är ett stort fan av Legion of Super-Heroes så har den här miniserien varit väldigt underhållande och bjudit på bra läsning, men det här sista numret vet jag inte direkt vad jag tycker om. Det är på inga sätt ett dåligt nummer, tvärtom. Men jag kan tänka mig att det slut som Geoff Johns och George Perez gett Three Worlds kanske inte faller alla i smaken. Det blir på slutet väldigt mycket metareferenser både till serier i allmänhet och till själva Legion of Three Worlds. Själv gillade jag det och tycke det var ett bra sätt att få till ett avslut för Superboy-Prime. Men jag inser också att det är ett slut som kanske inte tilltalar alla.
Med Legion of Three Worlds visar Johns återigen att han är en av de bästa författarna som arbetat med The Legion of Super-Heroes. Helt klart i samma klass som Gerry Conway, Jim Shooter och Paul Levitz. Jag bara hoppas att Johns nu också får skriva Legion-backupen till Adventure Comics så han får fortsätta att skapa det 31:a århundradet.
Vad gäller George Perez så är det bara att lyfta på hatten och applådera karln. Att illustrera bortåt femtio olika Legionnaires som förekommer i det här numret (för att inte tala om alla superskurkar) utan att det blir kaos på sidorna eller att detaljrikedomen får stryk är en bedrift.
Att det tagit nästan ett helt år att knyta ihop denna miniserie är visserligen inte bra, men i det här fallet så tror jag att det har varit till dess fördel. Final Crisis med alla dess andra miniserier och one-shots är över och i och med det så får Three Worlds lite extra uppmärksamhet. Dessutom behöver vi Legion-fans inte vänta flera månader på de Legion-storys som kommer i Adventure Comics om nu Three Worlds hade hållit det ursprungliga tidsschemat. Istället behöver vi bara vänta i knappa tre veckor på Adventure Comics #1.
Manus: Geoff Johns
Illustration: George Perez
Tusch: Scott Koblish
Färg: Hi-Fi Design
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Blackest Night #1
Den här recensionen är något försenad, men bättre sent än aldrig som man säger…
Äntligen! Äntligen är det så dags för Blackest Night att på allvar göra entré i DC-välden, och vilken entré sedan! Förra veckan gav jag Green Lantern #43 full pott i betyg och undrade lite försktigt om Geoff Johns skulle kunna hålla samma höga nivå och kvalité även under själva Blackest Night. Svaret på den frågan blir, trots att detta ändå bara är första numret, ett stort JA!
Johns visar än en gång att han har en närmast unik förtåelse för den värld som DC Comics hjältar lever och verkar i och leverar här några riktigt fina, gripande ögonblick sida (Barry Allens reaktion när han får höra vilka hjältar som dött sedan han själv dog.) vid sida med några riktigt obehagliga (Ralph och Sue Dibneys återkomst). Allt detta i en historia med ett ordentligt driv och högt tempo.
Ivan Reis är som vanligt på topp när det gäller illustrationerna. I min mening är han född att illustrera Green Lantern-historier. Det är riktigt snyggt och mycket svärta och skuggor, mer än vanligt tycker jag, men det funkar utmärkt med tanke på att Blackest Night är en väldigt mörk historia.
För min del så raderade Blackest Night #1 mina sista tivel på att Blackest Night skulle bli ytterligare en av dessa events som verkar lovande i början men som senare visar sig falla lika platt som en pannkaka. Jag tror att Blackest Night kan bli det bästa event som DC Comics publicerat på mycket länge!
Manus: Geoff Johns
Illustration: Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert
Färg: Alex Sinclair
Förlag: DC Comics
Betyg: 5/5
Green Lantern #43
Vi som har hängt med ett tag i Green Lantern och läst det senaste stora eventet för den intergalaktiska poliskåren, The Sinestro Corps War, minns säkert den lilla preview i slutet för något som DC kallade The Blackest Night. Sen dess har vi Green Lantern-fans väntat med spänning på The Blackest Night. Faktum är att jag nog aldrig har sett fram emot ett event lika mycket som jag gör med Blackest Night. Nu, mer än ett år senare, är det så äntligen dags. Eller ja, nästan i alla fall. Det riktiga Blackest Night drar igång i nästa vecka med Blackest Night #1. Men en sak står i alla fall redan nu klar. Om resten av storyn kommer att hålla lika hög kvalitet som det här numret så kommer hela eventet att passera Sinestro Corps War, och det med råge.
Green Lantern #43 fokuserar egentligen inte på Hal Jordan eller någon annan av olika Green Lanterns. Istället får vi här vad som egentligen kan beskrivas som en origins-historia för William Hand, mer känd som Black Hand, och hur han så småningom blir den första Black Lantern. Black Hand är en klassisk Green Lantern-skurk och gjorde sin debut i Green Lantern #29 (1964). Egentligen så har han aldrig varit mycket till skurk utan oftast varit en rätt misslyckad och patetisk karaktär. Men i det här numret gör Geoff Johns och Doug Mahnke honom till en riktigt obehaglig karaktär utan några som helst sympatiska drag.
Det är en fantastisk historia som Geoff Johns fått till. Trots att den är nästan helt nattsvart så har han fyllt den med så mycket kraft och driv i historien och dessutom fått till ett väldigt spännande anslag till Blackest Night så att jag knappt kan vänta med att komma över Blackest Night #1 nu i veckan.
Avslutningsvis så vill jag nämna lite om Doug Mahnke illustrationer i det här numret. Ivan Reis och Ethan Van Sciver har ju redan etablerat sig som de främsta Green Lantern-illustratörerna just nu. Men trots att detta nummer är Doug Mahnkes första försök att illustrera Green Lantern så skulle jag ändå vilja placera honom i samma kategori som dessa två herrar. Han gör ett fantastisk jobb och bidrar väldigt mycket till den mörka och dystra stämningen i det här numret.
Det finns egentligen inget mer som jag kan säga om Green Lantern #43 än detta: LÄS!!
Manus: Geoff Johns
Illustration: Dough Mahnke
Tusch: Christian Alamy
Färg: Randy G. Mayor
Förlag: DC Comics
Betyg: 5/5
Lobo gör comeback!
Läste idag på DC Comics egna blogg The Source att i november så gör Lobo efterlängtad comeback. Visserligen bara i en två-delars miniserie med titeln Lobo: Highway to Hell, men ändå. Ian Scott kommer att stå för skrivandet och Sam Keith för illustrationerna. Så här beskriver redaktören Ian Sattler den kommande miniserien på följande vis:
“This is everything you know and love about Lobo – extreme violence, cursing, drinking, extremer violence…Scott was born to write this series! And Sam has blown our minds every step of the way. I honestly think this is some of the coolest work he’s ever done. He manages to pull off a surprise on every page. It totally rules.”
Låter ju lovande!
Justice League: Cry for Justice #1
Justice Leauge of America ska ju vara lite av DC Comics flagskepp, men så mycket bevis för den sakens skull har vi inte sett prov på i de senatse numren av serien. Men Justice Leauge: Cry fro Justice #1, en 12-delars miniserie skriven av James Robinson och illustrerad av Mauro Cascioli, börjar väldigt lovande.
James Robinson är här i sitt esse och detta första nummer är extremt välskrivet. För trots att trots att numret i stort sett är helt dialogdriven och nära nog helt utan någon egentlig action så blir det aldrig tråkigt. Den drivande karaktären i numret är Hal Jordan som menar att JLA måste bli mera reaktionära och slå till om superskurkarna innan de slår till mot dem när när två av JLA:s gundpelare, Batman och Martian Manhunter. Det hela slutar med att Jordan och Green Arrow lämnar Justice League för att starta upp sitt eget team. Dessutom dyker lite mindre kända DC-hjältar upp som t.ex. Mikaal Tomas (Starman), Ray Palmer (The Atom) och Congorilla som uppenbarligen kommer att vara en del av Hal:s nya team. Alla med det gemensamma att de drabbats av en personlig förlust och nu kräver rättvisa. Men är verkligen rättvisa som Hal och dessa hjältar är ute efter och inte ren och simpel hämnd?
Mauro Cascioli är en, för mig, ny bekantskap men det är en mycket trevligt sådan. Hans illustrationer är helt underbara och mycket detaljrika. Dock finns det några så skänhetsfläckar här och där, som t.ex. hur Cascioli har tecknat Black Canary, en hjältinna som bör vara cirka 30 år eller så men som här ser betydligt yngre ut än så. Som sagt det är inga större skönhetsfläckar och det mesta ser ändå fantastiskt bra ut.
Justice League: Cry for Justice #1 är riktigt bra och i princip det enda som hindrar mig ifrån att ge den en femma i betyg är frågan om serien kommer att kunna fortsätta att leverara på denna höga nivå av kvalité. Föresten, om du inte har läst särskilt mycket DC-serier så tycker jag att det här numret kan funka väldigt bra som inkörsport till DC Comics universum.
Manus: James Robinson
Illustration: Mauro Cascioli
Tusch: Mauro Cascioli
Färg: Mauro Cascioli
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5
Previews
Comic Book Resources har idag två intressanta previews på två nya serier som kommer i augusti. Marvel Comics The Marvels Project #1 och DC Comics Adventure Comics #1. The Marvels Projet har Ferdinand skrivit lite om tidigare här. Jag måste säga att mina egna förväntningar på serien har stegrats en del i och med denna preview. Det ser både snyggt och välskrivet ut. Ed Brubaker och Steve Epting är de som kommer att ge oss denna miniserie.
DC återlanserar Adventure Comics, en riktigt klassisk titel som är nära förknippad med två saker. Superboy och The Legion of Super-Heros och båda kommer att vara med i denna. Superboy är huvudserien, medan Legion kommer att vara med som backup-serie. Författare till Adventure Comics, i alla fall för Superboy-biten, kommer Geoff Johns att vara och illustrationerna kommer att levereras av Francis Manapul.



