Serietidningslegenden Will Eisners skapelse Denny Colt, också känd som The Spirit, debuterade i Spirit Section #1 i juni 1940 och har sedan dess varit en mycket populär karaktär. I alla fall på andra sidan pölen, här i Sverige är det nog inte många som känner till karaktären. Själv erkänner jag villigt att jag i stort sett har noll koll på The Spirit. Så det var ganska förutsättningslöst som jag satte mig ner för att titta på Frank Millers långfilmatisering av The Spirit.

Jag tänker inte ge mig in i att försöka förklara handingen, eller i vart fall det som verkar vara handling i den här soppan, eftersom det skulle vara att ge den för mycket cred. The Spirit verkar vilja vara någon sorts film noir med mycket skuggor, femme fatales, 30-tals miljöer och berättarröst. Men här finns också moderna företeelser som mobiltelefoner och datorer, vilket känns helt fel. Lägg därtill en scenografi som mer känns som Sin City 2 än något annat och du har ett riktigt bottennapp.

Med tanke på spådespelare som Samuel L. Jackson, Eva Mendes, Scarlett Johansson, m.fl. så borde nivån på skådespeleriet vara betydligt högre än vad det är, men det är precis vad det inte är. Förmodligen beror det på att manuset redan från början aldrig var särskilt bra, men på flera ställen i filmen urartar nästan i fars och dessutom är det överspel så det svänger om det från alla inblandade.

Nej, ett gott råd till er alla. Håll er borta från den här filmen. För det här helt klart den sämsta filmen baserad på en serietidning som jag överhuvudtaget. Det blir en väldigt svag 2 i betyg till The Spirit, mest på grund av att filmen på några ställen är rätt snyggt filmad. Annars så finns det inte mycket att hurra för här.

Betyg: 2-/5