Inlägg taggade ‘DC’

Recensioner

The Bronx Kill

söndag 18 april, kl 09:47 av 2 kommentarer

BronxKillJag har tidigare recenserat Brian Azzarellos och Victor Santos Filthy Rich här och jag var då mycket spänd på de kommande titlarna i nya Vertigo Crime. Och nu är alltså Peter Milligans bidrag till denna satsning ute, The Bronx Kill, illustrerad av James Romberger, i seriesammanhang kanske mest känd för sitt samarbete med performanceartisten, multikonstnären och aktivisten David Wojnarowicz i seriealbumet Seven Miles A Second från 1996.

The Bronx Kill är namnet på en öde, skräptäckt landremsa i Bronx, New York, och det är hit huvudpersonen Martin Keane och hans familj obönhörligt dras, gång på gång. Keane är författare men han kommer från en lång släkt av New York-snutar med irländskt påbrå… hans gammelfarfar (också vid namn Martin Keane) dödades en gång i tiden på The Bronx Kill av okända gärningsmän, och när Martin Keane jr bestämmer sig för att forska i saken och kanske skriva en bok försvinner hans fru Erin plötsligt och familjen Keanes förflutna hinner ikapp honom… Stilrent konstruerad noirhistoria med fokus på mörka familjehemligheter och far-son-relationer med andra ord.

Fortsätt läsa The Bronx Kill

Manus: Peter Milligan
Illustration: James Romberger
Förlag: DC/Vertigo Crime
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Unknown Soldier 2: Easy Kill

torsdag 15 april, kl 07:52 av 4 kommentarer

1156805-14154_400x600_superRikard recenserade första volymen av Joshua Dysarts och Alberto Ponticellis nyversion av DC-klassikern Unknown Soldier i januari. Jag blev sugen, köpte, gillade, och köpte sedermera även nyutkomna volym 2, Easy Kill. Jag är glad att  kunna säga att Unknown Soldier nu har hittat formen och höjt sig ytterligare ett litet snäpp – dels tack vare att Dysart nu hunnit utveckla karaktärerna lite mer, och dels tack vare Pat Masioni, som kommit med i projektet som medillustratör. Masioni är bördig från Kongo men verksam i Frankrike och har flera uppmärksammade Euro-serier på sin meritlista – han finns på Twitter också, kolla @patmasioni.

Unknown Soldier berättar historien om den idealistiske läkaren Moses Lwanga som återvänder till barndomens Uganda för att hjälpa sitt sargade land. Men efter en konfrontation med den grymma gerillan LRA förvandlas han till en sargad mördarmaskin maskerad med bandage – The Unknown Soldier. I bakgrunden ligger antydda militärexperiment som Lwanga utsatts för tidigare men glömt bort, fast exakt vad som ligger bakom den blodtörstiga rösten i hans huvud vet man inte…

Fortsätt läsa Unknown Soldier 2: Easy Kill

Manus: Joshua Dysart
Illustration: Alberto Ponticelli, Pat Masioni
Färgläggning: Oscar Celestini, José Villarrubia
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

Jeff Lemires nya DC-projekt offentliggjort

tisdag 13 april, kl 14:42 av 7 kommentarer

atompreviewNågon som har missat att vi gillar kanadensiske serieskaparen Jeff Lemire här på Shazam? Har ni bott på månen det senaste halvåret? Hursomhelst – förra veckan rapporterade vi att det ryktades att Lemire – som själv sagt att han är ett stort DC-fan – skulle göra något superhjältigt inom ramen för DC:s Brightest Day-linje.

Idag avslöjar The Source (DC:s egen produktionsblogg) att Jeff Lemire ska ta sig an The Atom i en one-shot tillsammans med illustratören Mahmud Asrar. One-shoten kommer sedan följas av en Atom-backupserie, också den signerad Lemire och Asrar, i Adventure Comics från och med nr 516. Allt detta händer i juli. Sommaren är räddad!

EDIT: Intervju med Lemire om The Atom på Comic Book Resources uppe nu!

Skriv en kommentar
Recensioner

Batgirl #8

onsdag 17 mars, kl 20:25 av 0 kommentarer

batgirl8Jag har ju recenserat ett par nummer av Batgirl och tidningen har på kort tid blivt något av en liten favorit. Bryan Miller har hela tiden leverarat storys med skön humor, bra action och fina karaktärsporträtt. Illustratören Lee Garbett har varit nästan lika bra han också. Tyvärr är Garbett inblandad i Batgirl #8, utan här har en trio gästillustratörer (Talent Caldwell, Yvel Guichet coh john Stanisci, tagit över arbetet. Här ligger det stora felet med Batgirl #8. Det ser inte snyggt ut för fem öre utan känns slafsigt och genomstressat från första till sista rutan. I stort sett det perfekta skolexemplet på ordspråket ju fler kockar destå sämre soppa. Ännu sämre blir det när Stephanie behöver ta sig in på ett societetsparty som sig själv och inte som Batgirl. Jag vet inte hur ni ser på saken men jag ser definitivt inte Batgirl som någon vamp med tillgångar i stil med Power Girl. Nej usch! Lee Garbett kom tillbaka fort som attan!

Fortsätt läsa Batgirl #8

Manus: Bryan Miller
Illustration: Talen Caldwell, Yvel Guichet & John Stanisci
Tusch: Talen Caldwell, Yvel Guichet & John Stanisci
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

First Wave #1

tisdag 16 mars, kl 21:08 av 5 kommentarer

firstwave1Fett! Brian Azzarello skriver och Rags Morales illustrerar huvudtiteln i DC:s nya pulpsatsning, First Wave – ett dream team som fått en kul idé att leka med. För er som inte hängt med är First Wave ett Elseworlds-aktigt DC-universum i andra världskrigets skugga där det finns maskerade hjältar men inga superkrafter och i titelserien är det Doc Savage, The Spirit och Batman som äventyrar tillsammans. En något apart samling kan tyckas vid första anblicken men DC och Azzarello kan sin pulp: Doc Savage är gissningsvis vid sidan av The Shadow den mest kända pulphjälten, och The Spirit och Batman är två av de idag överlevande seriefigurer med starkast pulprötter (kuriosa: Bob Kane jobbade för Eisner & Iger när det företaget gick ihop med ett par andra och bildade DC, där Kane enligt legenden genast fick uppdraget att skapa en ny superhjälte efter succén med Stålmannen). Tre figurer från varsin continuity förs samman i sitt eget universum, signerat Brian Azzarello? Att köpa First Wave #1 kändes givet.

Man får väl säga att det här är en mjukstart. Det börjar bra – vild jakt genom djungeln, en galen jättemördarrobot, jag menar what’s not to like? – men First Wave #1 saknar det där omedelbara suget man får av en del förstanummer, att man genast vill kolla nästa nummer för att se vad som händer och vad figurerna ska göra. Azzarello väljer att istället öppna långsammare med ett tydligt karaktärsfokus: Doc Savage kommer hem efter en tid som eremit för att övervara sin fars begravning, The Spirit gnabbas med polisen Dolan (smart grepp att göra Dolan oerhört porträttlik Eisners ursprungsversion men ge honom en helt annan personlighet) och får ett mysko uppdrag – och vi får också titta in hos seriens skurkar för att a) se hur skurkaktiga de är och b) se att de faktiskt har en personlighet utöver att bara vara skurkaktiga. Sen händer det inte så mycket mer. Så långt, så nummer ett, kan man kanske säga – men jämför detta med t ex vilket förstanummer som helst av Grant Morrison och det är lätt att se att man kan skriva något med bättre hook än det här, särskilt om man har ett så klockrent koncept att jobba med. Jag har dock förtroende för att Azzarello och Morales (vars illustrationer här och där ser lite tvekande och rentav slarviga ut) kommer jobba sig in i serien allteftersom – inte minst är jag spänd på att se hur de gestaltar sin pulpversion av Batman (som inte är med ö h t i #1). En lite rumphuggen början på något som trots allt har potential att bli en riktigt intressant serie.

Manus: Brian Azzarello
Illustration: Rags Morales
Färgläggning: Nei Ruffino
Förlag: DC
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Kamandi Archives Volume 1

fredag 12 mars, kl 19:10 av 6 kommentarer

kamandi1Jack Kirby är en av seriehistoriens giganter. Johan recenserade nyligen en biografi om Kirby. Kamandi- The Last Boy on Earth är faktiskt det första jag läser av Jack Kirby. Men garanterat inte det sista. Jag läste först om Kamandi i en intervju med Dave Gibbons om hans och Ryan Sooks version av Kamandi i DC:s Wednesday Comics och blev då sugen på originalet. Kamandi är en  rip-off på Apornas planet vilket kommer sig av att en av  DC-bossarna var sur över de missade rättigheterna till Apornas planet och gav helt sonika Kirby i uppdrag att skapa något liknande. Apornas planet är ett av de bästa koncepten någonsin och jag är helt såld på det. En rip-off gör mig ingenting. Speciellt inte en underhållande sådan. Vem kan dessutom motstå frasen: Beasts that act like men! Men who act like beasts! See the world of Kamandi: The Last Boy on Earth! Serien har samlats inom ramen för DC Archives, det finns hittills två samlingar och tyvärr verkar det inte bli fler. Det toksnygga omslaget ovan, också det rippat från Apornas planet, är från första numret. Samlingens omslag är betydligt tristare.

Fortsätt läsa Kamandi Archives Volume 1

Illustration: Jack Kirby
Förlag: DC
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Flash: Rebirth#6

tisdag 9 mars, kl 19:11 av 1 kommentar

flashrebirth6Efter flertalet långdragna förseningar så är Geoff Johns och Ethan Van Scivers revival av Flash i och med nummer 6 slut. Äntligen. Den här serien har helt klart inte varit riktad till mig. Jag har ingen tidigare relation till Flash eller det (förvånansvärt) stora antal speedsters som uppenbarligen rusar runt lite här och var hos DC, och jag är lite på det oklara kring vilket syfte Flash: Rebirth är tänkt att ha. Om syftet har varit att introducera Flash för nytillkomna läsare så skulle jag nog vilja kalla det för ett misslyckande, för om du frågar mig så har det här varken varit särskilt intressant eller spännande för mig som nykomling. Dock, om syftet varit att återuppliva en klassisk karaktär och att skapa en nytändning för alla supersnabba män, kvinnor och barn hos DC så kanske det har funkat hur bra som helst, men det är inte jag rätt person att bedöma. Hur som helst, Flash funkar helt enkelt inte för mig. Jag hade förhoppningen att Geoff Johns precis som i Green Lantern: Rebirth skulle få mig att välja läsa precis allt av Flash i och med den här serien, men jag blir snarare avskräckt.

För det första så lyckas jag aldrig engagera mig i det massiva utbudet av speedsters. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag tycker att i princip alla känns trista. Troligen så kan det bero på att jag inte sedan tidigare är insatt i alla släktskap och familjerelationer dem emellan, men jag tror även att det hänger på att alla för mig känns så lika. De har mer eller mindre fåniga dräkter (gammel-Flash med den bevingade potthjälmen kan jag bara inte vänja mig vid) och springer mer eller mindre supersnabbt, men i det stora hela så känns alla, tyvärr, rätt ointressanta.

Fortsätt läsa Flash: Rebirth#6

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ethan Van Sciver
Förlag: DC
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Joe the Barbarian #1-2

fredag 5 mars, kl 10:20 av 4 kommentarer

JoeBarb1Så var den här, ett av årets två stora och efterlängtade Grant Morrison-projekt, Joe the Barbarian (det andra är såklart The Return of Bruce Wayne). Joe the Barbarian är likt Sea Guy, The Filth och We3 en serie som helt bygger på Morrisons egna figurer och påhitt, snarare än hans (om)tolkningar av kända figurer och grupper som Batman, Justice League och X-Men.

Till absolut ingens förvåning handlar Joe the Barbarian om hur olika verkligheter flyter samman och om fantasins och tankens kraft att omforma verkligheten, med ett starkt inslag av metafiktion – kort sagt en typisk Morrison-historia eftersom denna tematik sysselsatt honom åtminstone sen Animal Man och Invisibles och framåt. Det som kanske är lite mer oväntat är att Morrison, mästaren på att blanda berättartrådar och att driva en historia framåt genom överlappande händelseförlopp, i första numret väljer att inleda historien väldigt rakt och helt kronologiskt: vi följer huvudpersonen, den diabetiske tonåringen Joe Manson från det att han skjutsas till kyrkogården av sin mor (för att besöka sin fars grav) tills han kommer hem till sitt pojkrum. Ett välkommet vardagligt anslag från Morrison; jag drar mig till minnes att det jag gillade allra bäst med The Filth var hur huvudpersonen Greg Feely bekymrade sig för sina katter. Vardagsinslagen gjorde de utspejsade SF-konspirations-verklighets-kaos-scenerna mer effektiva; så också här. När Joe vaknar upp efter en tupplur (eller har han legat i insulinkoma? eller något annat?) på s 18 vet man som läsare inte riktigt vad som händer – precis som Joe själv – är det en hallucination, en port till ett annat universum, eller kanske bådadera?

Fortsätt läsa Joe the Barbarian #1-2

Manus: Grant Morrison
Illustration: Sean Murphy
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Superman #697

torsdag 4 mars, kl 08:00 av 2 kommentarer

superman697Jag vet att jag inte varit direkt snäll mot James Robinson den senaste tiden och det med goda skäl. De flesta av hans arbeten den senaste tiden som t.ex. Justice League of America, Justice League: Cry for Justice och Superman: World of New Krypton (skriven tillsammans med Greg Rucka) har inte varit några lysande uppvisningar i författarskap. Men tydligen ett undantag och det är Superman som faktiskt har varit helt ok trots att titels huvudkaraktär lyst med sin frånvaro i ett års tid och ersatts av Mon-El från Legion of Super-Heroes. Hur underligt det än kan låta så funkar det betydligt bättre än vad jag hade trott till en början och Superman #697 är, enligt mig, ett av det starkaste numren hittills.

Jag kan väl på en gång erkänna att den här recensionen är lite färgad av jag är ett fan av Legion of Super-Heroes och redan undertiteln till Superman #697 är
”Man of Valor: The Espionage Squad Part 1” ger en god föraning om att Legion-medlemmar kommer att dyka upp, vilket det också gör. Legion-medlemmar som Chameleon Boy, Sensor Girl, Quislet och Matter-Eating Lad dyker upp här. Men vad gör de här, i forntiden så att säga? Svaret på den frågan får inte sin lösning i det här numret utan hänger i luften när numret tar slut och lovas besvaras i nästa nummer, men inte av Superman utan i Adventure Comics.

Fortsätt läsa Superman #697

Manus: James Robinson
Illustration: Bernard Chang & Javier Pina
Tusch: Bernard Chang & Javier Pina
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Scalped #35

onsdag 3 mars, kl 18:57 av 2 kommentarer

Här kommer en nördbekännelse: när jag hämtat upp mina serier från seriebutiken och kommit hem sorterar jag dem alltid för läsning. De jag är allra mest sugen på att läsa lägger jag nederst i högen och läser dem sist; de mindre angelägna serierna tar jag mig an först. För mig har det alltså uppstått ett högst personligt kvalitetsmått: ju längre ned i högen, desto bättre serie. Och de senaste månaderna, sen jag slutade tradewaita på Scalped och istället började köpa i lösnummer i och med #33 har tidningen alltid legat i botten av min hög, ohotad även av toppserier som Batman & Robin och Sweet Tooth.

scalped35Scalped #35 är ett bra hoppa-på-nummer eftersom det är en one-shot där inga av seriens huvud- eller bifigurer är med. Det gör inte numret på något vis sämre eftersom Aaron har producerat en tät och gripande serienovell med ett oväntat slut. Det som fördjupas i detta nummer av Scalped är snarare miljön: indianreservaten i Dakota Badlands och villkoren för dem som lever där. Tonen och läsartilltalet ligger nära Aarons Vietnamkrigsserie The Other Side (recenserad på Shazam här): huvudpersonerna är ett gammalt par på reservatet och vi får följa deras tankar parallellt men separat i paneler med olika textning. Ett beprövat grepp som faller väl ut i en historia som i stor utsträckning bygger på glappet mellan vad folk tänker och vad de faktiskt säger.

Fortsätt läsa Scalped #35

Manus: Jason Aaron
Illustration: Danijel Zezelj
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer