Andreas har läst Lazarus av Greg Rucka och Michael Lark och Rikard tre kortare serier från Nobrow. Anders har varit på seriefestival i Helsingfors och även hunnit läsa Terra Obscura, Howard The Duck, Star Wars och en del Brubaker.
Andreas: Rikard har tidigare recenserat första traden av Greg Rucka och Michael Larks framtidsdystopi Lazarus och själv avnjöt jag den på paddan i samma veva och bestämde mig för att läsa den i inbundet format (Lazarus: Book One som samlar #1-9 av serien). När den väl kom ut dröjde det inte länge förrän tredje volymen i tradeformat såg dagens ljus så jag beslutade mig istället för att göra en chansning och köpte dessa tre för att ha något att se fram emot i läsväg under sommaren. Det visade sig vara en jackpot och nu är Lazarus min absoluta favoritserie.
Första traden (Lazarus, Vol. 1: Family, innehåller #1-4 av serien) är en kort men händelserik introduktion till en framtida värld som styrs av olika mäktiga familjer. Den stora massan som inte har privilegiet att tillhöra en sådan familj är antingen ”serf”, det vill säga de som jobbar åt familjen, typ soldater, forskare och andra hantlangare, medan det stora flertalet kallas ”waste” och är laglösa, arbetslösa, bönder, etc. Varje familj har en Lazarus som fungerar som en livvakt och befälhavare över familjens försvar samtidigt som hen är en genetiskt fulländad människa som är extremt svår att döda eftersom hen är utrustad med regenererande teknologi. Seriens huvudperson är familjen Carlyles Lazarus, som heter Forever, och hon tror att hon är Malcolm Carlyles biologiska barn precis som Bethany, Stephen och tvillingarna Johanna och Jonah. I första volymen försöker Jonah starta ett krig mot familjen Morray men förråds istället av sin älskade syster Johanna, som inte är ovetande om hans planer. Han flyr och Forever sluter ett avtal med familjen Morray samt får även möjlighet att träffa deras Lazarus Joacquim och tycke uppstår. Hennes värld vänds upp och ner när hon får ett meddelande från en okänd avsändare som lyder: ”Han är inte din far. Det här är inte din familj”.
Som ni kanske minns gillade vi Nathan Edmondsons och Tonči Zonjićs spöklika spionhistoria 
Att jag verkligen uppskattat Mike Mignolas Year of Monsters, där klassiska monster fått varsitt omslag, har jag återkommit till ett par gånger under året. Men 2012 hade också kunnat kallas Year of the Claw med tanke på att vi efter en femårig torka fått en uppsjö av nya pulpdoftande serier med Lobster Johnson. Störst uppmärksamhet har givetvis miniserien The Burning Hand fått, men han har även dykt upp i Dark Horse Presents och i ett par one shots. (SPOILERS! Efter hoppet!) 
När Johnson möter Johnson uppstår ljuv grafisk musik. Lobster blir lyxförpackad av Dave som i och med det tredje numret av serien verkligen överträffar sig själv, det vill inte säga lite i hans fall, med en komposition som genomsyras av det bästa från Art Noveau- och pulptraditionen. Mucha filtrerad genom Finlay. Det är stenhårt och förtrollande. Inte helt oväntat lever innehållet upp till de höga förväntningar man får av ett sådant omslag. Black Flame går hårt åt både New York och Lobster Johnsons gäng i en krevad av förtärande flammor, skottlossning och ockulta ritualer. Tonci Zonjic fortsätter kanalisera det bästa hos Alex Toth och ger det hela en mycket egensinnig finish. Mignola och Arcudi börjar verkligen bli varma i kläderna när de drar åt tumskruvarna på både protagonister och läsare. Ondsint cliffhanger utlovas. Om du inte redan börjat läsa den här serien gör det nu!
