Arkiv för kategorin ‘Lösnummer’

Recensioner

Saucer Country #1

fredag 27 april, kl 11:46 av 0 kommentarer

SaucerCountry1Bland de senaste nysläppen från Vertigo fastnade jag för Paul Cornell och Ryan Kellys Saucer Country (de andra nya titlarna är The New Deadwardians, Dominque Laveau: Voodoo Child och Fairest). Kombinationen av politiskt drama och UFO-mytologi kändes oemotståndlig (Har vi inte alla drömt om en kombination av West Wing och X-Files? Har vi inte? Va? Va?) och lägg därtill att mycket av serien utspelar sig i New Mexico så blir det för mig dessutom ett extra pålägg av ”Min by är på TV” på den mackan (familjen har tillbringat mycket tid i New Mexico eftersom min svärmor bor där). Paul Cornell är dessutom en stabil och erfaren författare med mängder av jobb för Marvel, DC och diverse TV-produktioner på meritlistan.

Konceptet är att Arcadia Alvarado, New Mexicos guvernör, precis ska tillkännage att hon ska försöka bli demokratisk presidentkandidat – men så snubblar hon (är det rätt ord? vill inte avslöja för mycket) på en UFO-hemlighet som gör hennes presidentvalskampanj både svårare och minst sagt angelägen. Cliffhangern på sista sidan av #1 sammanfattar bra vad serien kommer handla om och är dessutom bland de bättre cliffhangers jag sett på sistone, helt utan någon action. Man får lust att läsa mer och det är ju meningen.

Fortsätt läsa Saucer Country #1

Manus: Paul Cornell
Illustration: Ryan Kelly
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner /Snygga omslag

Lobster Johnson: The Burning Hand # 3

onsdag 18 april, kl 20:59 av 0 kommentarer

Burninghand_003När Johnson möter Johnson uppstår ljuv grafisk musik. Lobster blir lyxförpackad av Dave som i och med det tredje numret av serien verkligen överträffar sig själv, det vill inte säga lite i hans fall,  med en komposition som genomsyras av det bästa från Art Noveau- och pulptraditionen. Mucha filtrerad genom Finlay. Det är stenhårt och förtrollande. Inte helt oväntat lever innehållet upp till de höga förväntningar man får av ett sådant omslag. Black Flame går hårt åt både New York och Lobster Johnsons gäng i en krevad av förtärande flammor, skottlossning och ockulta ritualer. Tonci Zonjic fortsätter kanalisera det bästa hos Alex Toth och ger det hela en mycket egensinnig finish. Mignola och Arcudi börjar verkligen bli varma i kläderna när de drar åt tumskruvarna på både protagonister och läsare. Ondsint cliffhanger utlovas. Om du inte redan börjat läsa den här serien gör det nu!

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonci Zonjic
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thief of Thieves #1-2

lördag 14 april, kl 21:06 av 2 kommentarer

ToT1Ofta när jag inte varit i seriebutiken på länge kompenserar jag genom att impulsköpa en massa extra serier när jag väl kommer dit. Nu senast hade jag inte varit inne i butiken på sex veckor vilket med mina mått mätt är en evighet; jag hade nästan heroinistmässiga abstinensskakningar när jag klev in genom dörren (när jag kom ut hade jag spenderat £144 och kände mig mycket bättre). Ett av impulsköpen den här gången blev Robert Kirkmans, Nick Spencers och Shawn Martinbroughs nya Thief of Thieves från Image. Jag köpte den på namnen ”Kirkman” och ”Martinbrough” (Robert Kirkman behöver kanske ingen närmare presentation; Martinbroughs kantigt naturalistiska stil har jag gillat sen hans inhopp på The Losers och DMZ) – ”Spencer” måste jag medge att jag hade sämre koll på (vet att många gillar hans Morning Glories men den serien gjorde det inte riktigt för mig, som ni kan läsa här).

Thief of Thieves kändes också som ett givet köp eftersom jag är svag för s k heist movies: konceptet med serien är att mästertjuven Conrad Paulson a k a Redmond (som naturligtvis kan stjäla vad som helst, när som helst) bestämmer sig för att dra sig tillbaka för att ordna upp ett än så länge tämligen ospecificerat problem från sin svunna bakgrund. Cue fräsiga stöldscener, snärtig dialog och coola medhjälpare, berättat med hopp fram och tillbaka i tiden som ger oss glimtar från Redmonds tidigare liv parallellt med planeringen inför den kommande mästerstöten (om nu Redmond verkligen tänker genomföra den, han ska ju bevars dra sig tillbaka – men vi vet väl hur det blir med det, eller hur?).

Fortsätt läsa Thief of Thieves #1-2

Manus: Robert Kirkman, Nick Spencer
Illustration: Shawn Martinbrough
Färgläggning: Felix Serrano
Förlag: Image
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Uncanny X-Force #1-4: The Apocalypse Solution

torsdag 5 april, kl 09:41 av 3 kommentarer

apocalypse_solutionDen förlorade sonen återvänder. Efter ett rekordlångt uppehåll så har det blivit dags för mig att serieblogga igen, och jag gör det med en recension av Uncanny X-Force #1-4, The Apocalypse Solution (som jag läst på iPad:en). Johan har redan recenserat delar av den här arc:en, men det skadar (väl?) aldrig med en second opinion, så jag kör en egen variant här.

Uncanny X-Force är i korthet en nystart av titeln som tidigare hette enbart X-Force, och som sedan starten bestått av ett knippe X-hjältar som inte spottat i glaset när det kommit till covert ops och uppdrag av det mer tveksamma (och rent mordiska) slaget. När Craig Kyle och Christopher Yost (som skötte manus för X-Force #1-28) hade hand om teamet bestod det främst av individer med vassa tillhyggen, som till exempel Wolverine, X-23 och Archangel, men när Rick Remender har fått ta över författartyglarna i och med Uncanny X-Force så har han valt en annan approach för teamets uppbyggnad, och även för deras existens. I det här nya teamet finner vi återigen Wolverine och Archangel, men övriga medlemmar har ersatts av Psylocke, Fantomex och Deadpool. Kan kännas som en rätt random samling karaktärer, men för den som kan sin X-historia (och det vill jag gärna tro att jag kan) så finns det en röd tråd som knyter dem samman: De har alla blivit manipulerade och mer eller mindre psykiskt våldtagna i sitt förflutna, och har i och med X-Force gett sig blanka fan på att det inte ska hända igen. Med hjälp av en stor dos våld kan man tänka sig.

apocalypse_solution_2Arc:en heter som sagt The Apocalypse Solution, så det är ingen direkt överraskning att teamets första uppdrag går ut på att ta kål på just Apocalypse. Angel a.k.a. Archangel a.k.a. Warren Worthington III – vars liv vrängdes ut och in av Apocalypse då han förvandlade en desperat Angel till Death / Archangel, en av apokalypsens fyra ryttare – har snappat upp rykten att Clan Akkaba, en kult med tusenåriga kopplingar till Apocalypse, lyckats skapa en klon av sin forne härskare. Det här kan X-Force såklart inte blunda för, och efter en mer eller mindre lyckad infiltration av Deadpool så ger sig teamet iväg för att sätta stopp för Clan Akkabas planer. Det visar sig (såklart) vara lättare sagt än gjort, för den nyligen återuppståndne Apocalypse skyddas inte bara av varje superskurks standardiserade underhuggare, utan även av The Final Horsemen, vilket är fyra stycken synnerligen obehagliga mutanter som fullständigt sprutar död och förintelse kring sig. X-Force får helt enkelt sina fiskar varma, och jakten på Apocalypse blir långt ifrån smärtfritt.

apocalypse_solution_3För den som ännu inte läst The Apocalypse Solution så ska jag inte spoila storyn, men teamet får som sagt sina fiskar ordentligt varma och får därmed vid flera tillfällen möjlighet att utnyttja sina dödliga superkrafter till fullo. Det är i princip fullt ös från början till slut, men det är inte bara dum trikåaction, för Remender får till ett driv och en spänning som håller i sig ända till det nervkittlande och oväntade slutet. Jag har egentligen inget negativt att säga om serien som helhet, men ska jag lyfta något litet minus så skulle det vara hur Fantomex hanteras. Känner man inte till Fantomex sedan tidigare så kan det nämligen vara svårt att få kläm på vad han egentligen har för krafter. För den som missat honom så kör vi en snabbdragning här: Kraftfull illusionist, prickskytt, externt fristående nervsystem kallat E.V.A., tre hjärnor, skydd mot telepati och ökad snabbhet, styrka och vighet. Med allt detta till förfogande så kan det som sagt ta en stund innan man förstår att Fantomex är mer än en kille med pistoler, och som snarare jobbar betydligt mer med sina illusioner. Utöver det så tycker jag att Remender fått till en fullpoängare, både karaktärs- och storymässigt (och då gillar jag egentligen inte ens Deadpool).

Illustratör för de här numren är Jerome Opeña, som i mina ögon är grymt bra. Han lyckas dels visa hur dödlig varje medlem verkligen kan vara, men utan att för den delen göra dem osympatiska, och får även till en perfekt detaljrikedom och lagom gritty känsla med en mix av tusch och detaljerad blyerts. Färgläggningen av Dean White tycker jag också är smått briljant, med en lila- och gröntintad ton som ger serien en passande och personlig känsla. För att dra en filmreferens så får färgschemat i X-Force mig att tänka på Drive (vilket enbart är positivt). X-Force är i korthet en av de snyggaste serier jag har läst på riktigt länge.

Sammanfattningsvis så är Uncanny X-Force #1-4: The Apocalypse Solution väldigt nära en fullpoängare. Serien är snygg, frän, spännande och befriande fristående från övriga X-titlar och mutantkontinuitet, vilket gör den passande för såväl veteraner som nytillkomna läsare. Köp den.

Manus: Rick Remender
Illustration: Jerome Opeña
Färgläggning: Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nystart: Powers #8

tisdag 6 mars, kl 16:05 av 2 kommentarer

Powers8Jaha, inte en försening på tre år, men väl ett: förra numret av Powers hittade man i seriebutikerna i februari förra året, jämnt ett år sedan. Brian M Bendis skriver själv en lång ursäkt som inledning till numrets sedvanliga brevsidor: han har helt enkelt bränt alla sina Powers-energier på att vara med och utveckla Powers-TV-serien för kanalen FX.

Vi bjuds inte direkt på nån extra läsarservice efter det långa uppehållet: det finns en sedvanlig ”Previously in Powers”-ruta men efter den kastas vi direkt in i den pågående historien med gudamord på direktsänd TV och Deena Pilgrim i ny position som FBI-agent. Bara att gräva upp tidigare nummer och repetitionsläsa med andra ord! Men överlag funkar det bra, Bendis är som alltid duktig på show-don’t-tell och det är inte så svårt att hänga med i svängarna – trots att det är väldigt svängigt, med snabba hopp i historien och sedvanlig Bendismässig kulsprutedialog. Man undrar om Bendis influerats av sitt TV-arbete och att det är det som gör serien rappare och snärtigare? Ett kärt återseeende i högt tempo är det i vilket fall som helst, och Mike Avon Oemings illustrationer är som vanligt kongeniala och den här gången dessutom osedvanligt råa (en minnesvärd sekvens är när vi får se ett huvud explodera i slow-motion) – detta kan vara Christian Walkers mest köttiga fall hittills, vilket inte vill säga lite för oss som följt Powers sen starten. Om du också är en Powers-fan, missa för all del inte att serien är igång igen, och det med besked!

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Avon Oeming
Färgläggning: Nick Filardi
Förlag: Marvel/ICON
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nystart: The Twelve #9 (av 12)

fredag 17 februari, kl 08:00 av 1 kommentar

TheTwelve9Holy three-year delay Batman! Minns ni J M Straczynskis miniserie The Twelve? Om ett gäng 40-talshjältar som gör en Captain America och vaknar upp i 21:a århundradet efter att ha blivit kryofrysta av nazister? Om ni inte minns den är jag inte förvånad – det skulle bli en miniserie om 12 nummer, 8 hann komma ut under 2008 men sen rök Straczynski ihop med Marvels chefredaktör Joe Quesada och vägrade göra färdigt serien. Förrän nu! Inte vet jag vem det är som bett om ursäkt, men häromveckan kom alltså The Twelve #9 ut – efter ett uppehåll på drygt tre år (sen i januari 2009)! Här har vi alltså något som kan klå både Alan Moore och Grant Morrison i fråga om förseningar. Är det då värt väntan?

Påpassligt nog finns första halvan av The Twelve att tillgå både i hård- och mjukpärm för den som missade den här serien första vändan. Själv fick jag gräva ett tag i min seriekällare för att hitta de gamla numren, det har gått många arkiveringscykler sen #8… Men någon form av repetitionsläsning är nog av nöden, för i #9 kommer en stor payoff i huvudintrigen (som varit i görningen sen #1), plus några viktiga avslöjanden i ett par bihandlingar – avslöjanden som alltså är i stort sett meningslösa om man inte följt serien innan.

Fortsätt läsa Nystart: The Twelve #9 (av 12)

Manus: J Michael Straczynski
Illustration: Chris Weston
Färgläggning: Chris Chuckry
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Black Panther #529

torsdag 16 februari, kl 17:09 av 2 kommentarer

BlackPanther529Igår skrev jag om slutet på Punisher MAX och idag vill jag säga några ord om slutet på David Liss kritikerrosade avslutning på Black Panther – en smart omstöpning av hjälten från Wakanda i pulpform.

Efter upplösningen av Daredevil-arcen Shadowlands (något av ett lågvattenmärke under de senaste årens Daredevil-utgivning om ni frågar mig) tog Marvel det något oväntade greppet att låta Black Panther ta över Daredevils numrering, och tidningen bytte namn till Black Panther – The Man Without Fear. Dessutom gav man manuspennan till en i seriesammanhang relativt oprövad David Liss (som dock hade ett antal historiska romaner på meritlistan). Ett vågat grepp men kritiken kom på skam: med stor draghjälp av namnkunnige illustratören Francesco Francavilla blev Black Panther en succé och David Liss slog igenom ordentligt (han har nu flera andra serieprojekt på gång).

SPOILERS följer efter hoppet!

Fortsätt läsa Avslut: Black Panther #529

Manus: David Liss
Illustration: Mike Avon Oeming, Shawn Martinbrough, Jefte Palo
Färgläggning: Felix Serrano, Jesus Aburto, Jean-Francois Beaulieu
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Punisher MAX #22

onsdag 15 februari, kl 14:38 av 3 kommentarer

PunisherMAX22Jaha, så har då alltså Jason Aarons och Steve Dillons MAX-version av Punisher nått sitt slut i och med #22. Enligt Aarons efterord i tidningen var det heller aldrig fråga om någon för tidig nedläggning utan i själva verket en planerad begränsad historia. Och det har varit en underhållande historia som har svängt fram och tillbaka i fråga om stämning och tematik. Det började som en blinkning, för att inte säga ogenerad hyllning, till Garth Ennis och Steve Dillons legendariska Punisher-serier från 2000-02, där Aaron verkade göra sitt yttersta för att kanalisera Ennis speciella typ av äckel-splatter-humor. Kiss-och-bajshumorn fick fullt spelrum i andra arcen Bullseye och det var nånstans där, bland allt spekulativt underhållningsvåld, jag var millimeter ifrån att släppa serien från min pull list. Men något höll mig kvar och jag belönades med en abrupt svängning till nattsvart elände där Aaron på allvar började uppfylla löftet från de första numren: så här skulle det vara om Punisher fanns i verkligheten. Och nu har det hela nått sin kulmen med detta epilognummer som följer på sista arcen Homeless. Är det en värdig avslutning. Definitivt. Och MASSIVA SPOILERS följer efter hoppet. Allvarligt talat: läs inte min recension om ni inte redan läst Punisher MAX #22.

Fortsätt läsa Avslut: Punisher MAX #22

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner /Snygga omslag

Lobster Johnson: The Burning Hand #1

onsdag 1 februari, kl 14:25 av 0 kommentarer

LobsterJohnsonBurningHand1Alt
Titta på skönheten ovan! Omslaget är startskottet för Mike Mignolas ”Year of Monsters”. Karlen som startade en egen serie hos Dark Horse Comics enkom för att kunna försörja sig på att teckna monster kommer under året presentera sina favoriter ur det monstruösas pantheon med bilder som har en högst perifer anknytning till historierna inuti tidningarna. De närmaste månaderna bör ni hålla utkik efter: Februari – B.P.R.D Hell on Earth: The Long Death #1, mars – B.P.R.D. Hell on Earth: The Pickens County Horror #1, april – Lobster Johnson: The Burning Hand #4, maj – B.P.R.D. Hell on Earth: The Transformation of J. H. O’Donnell, juni – Baltimore: Dr. Leskovar’s Remedy #1. Det kommer med andra ord inte växa mossa på oss monsterdiggare framöver eftersom vi måste hålla kolla på den lokala favorithökar’n med jämna mellanrum!

Fortsätt läsa Lobster Johnson: The Burning Hand #1

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonci Zonjic
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Scalped #55

söndag 29 januari, kl 12:30 av 5 kommentarer

2159400-55_superSom ni kanske märkt har vi här på Shazam, helt i enlighet med våra läsares önskningar, börjat skriva mindre om enskilda nummer och mer om samlingar. Dock dyker det då och då upp ett enskilt nummer av en tidning som är så extraordinärt att det kräver en separat recension. Scalped #55 (som presenterar upplösningen på senaste arcen Knuckle Up) är ett sådant nummer.

Dock innebär också nummer som detta ett dilemma för recensenten: detta är en serie som nu hållit på i fem år och i #55 är det inte bara den senaste arcen som får sin upplösning utan också en serie konflikter som pågått sen seriens första nummer. #55 är inget ”hoppa på”-nummer direkt, snarare en smarrig belöning till oss som följt serien sedan den startade. En recension är därför strängt taget meningslös om man inte har bakgrunden klar för sig – men det är också något positivt: de allra bästa serierna idag är precis som de allra bästa TV-serierna long-form serial entertainment, d v s underhållning där skaparna kan kosta på sig att berätta lååånga historier med långsiktig karaktärsutveckling. Så var beredd på att SPOILERS följer efter hoppet.

Fortsätt läsa Scalped #55

Manus: Jason Aaron
Illustration: R M Guéra
Färgläggning: Giulia Brusco
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...