Siegfried, utgiven på tyska av Splitter, är första delen i fransmannen Alex Alice trilogi baserad på Richard Wagners opera Nibelungen och vikingamyter. Den andra delen, Die Walküre ges ut i januari 2010 på tyska. På franska finns redan andra delen utgiven med titeln La Valkyrie. Alex Alice har tecknat Det tredje testamentet som Albumförlaget hittills gett ut tre delar av, den fjärde kommer i början av nästa år. Handlingen är som följer: Siegfrieds mamma var en dotter till Oden som förälskade sig i en dödlig och i samma veva tillät varelsen Fafnir att lägga beslag på det guld som ger oändlig visdom och absolut makt men som också hindrar den som besitter det från att älska. Som hämnd dödade Oden den dödlige och lämnade dottern som förlorat sin odödlighet för att dö. Dvärgsmeden Mime som lämnat Nibelungens värld sedan Fafnir blivit galen lovar att gömma undan den nyfödde Siegfried för gudarna. Men ingen kan undfly sitt öde och Siegfried är förutbestämd att bli Drakdödaren.
Illustration: Alex Alice
Förlag: Splitter Verlag
Betyg: 4/5
Det finns så många sätt att vrida, vända, dekonstruera och rekonstruera superhjältegenren idag att man ibland nästan längtar efter lite gammaldags punchups där Justice League delar upp sig i fyra team för att möta hotet från fyra Amazo-robotar eller så. Men även om du blivit lite trött på hela ”superhjältar-with-a-twist”-genren (för det är nästan en genre i sig) så rekommenderar jag att du kollar in Brian K Vaughn och Tony Harris Ex Machina, för den är ett av de första och bästa exemplen på sagda genre. Här är konceptet: Mitchell Hundred är civilingenjör som arbetar för staden New York. Under en inspektionstur vid Brooklynbrons fästen exploderar en konstig artefakt i ansiktet på Mitchell och han får kraften att tala med och kontrollera maskiner. Den använder han för att bli New Yorks förste (och faktiskt världens ende) superhjälte, under namnet The Great Machine. Han assisteras av sina kompisar, snuten Bradbury och teknikern Kremlin. Superhjältandet går det lite si och så med (till skillnad från andra seriehjältar misslyckas The Great Machine minst lika ofta som han lyckas) och till slut bestämmer sig Mitchell för att demaskera sig själv, lägga jetpacket på hyllan och istället kandidera i New Yorks borgmästarval. Han vinner med bred marginal och det är där vi är när serien börjar: hundra dagar in på hans första mandatperiod som New Yorks borgmästare.
Andra samlingen av Mouse Guard följer handlingsmässigt direkt på första samlingen, 
Postapokalyptiska serier= seriepepp. Framförallt sedan jag läste fantastiska 
Efter en massa närmast kosmiska och storskaliga förändringar under de senaste arcsen innan uppehållet ser Bendis klokt nog till att i och med omstarten ta Powers tillbaka till sitt grundkoncept, d v s mer en snutserie än en superhjälteserie. För den som inte vet så bygger alltså serien på att polisen Christian Walker och hans partners (tidigare Deena Pilgrim, nu ersatt av ex-Internal Affairs-bruden Enki Sunrise) utreder brott som har med superhjältar att göra – huvudsakligen mordfall. #1 börjar helt genremässigt med en vild jakt över hustak följd av lite schysst du-må-vara-min-nya-partner- men-jag-gillar-inte-dej-snack mellan Walker och Sunrise – allt enligt schemat men med gott humör och det öra för dialog som alltid varit Bendis kännemärke. Sen kommer deras första fall: ett mord på en pensionerad superhjälteikon från 40-50-talet. Detta leder vidare till en serie roliga återblickar där det visar sig att Walker har haft samröre med den mördare tidigare… något han håller hemligt för sin partner. Och pang där har vi ingredienserna till ett laddat och underhållande kriminaldrama av bästa Powers-snitt. Återstarten lovar gott för framtiden.
Zorn & Dirna är en fransk fantasyserie som här i Sverige ges ut av Albumförlaget. Av upphovsmännen är rimligtvis Jean-David Morvan den ende som är känd för en bredare allmänhet eftersom han skrivit manus till de senaste Spirou-albumen som översatts till svenska. Första delen, 
