Inlägg taggade ‘Marvel’

Nyheter och tips

Iron Man får ny rustning

fredag 8 januari, kl 22:02 av 5 kommentarer

Iron-Mans-New-ArmorJag läste precis på Comicbookresources att Iron Man i slutet av den pågående story arcen ”Stark Disassembled” kommer att få en ny rustning att leka med. Den nya designen har tagits fram av Matt Fraction tillsammans med filmdesignern Ryan Meinerding (Iron Man och kommande Thor) och är betydligt mer slankare till utseendet än den senaste rustningen, men jag tycker också den påminner en hel del om rustningen från Iron Man-filmen. Matt Fraction kommenterar den nya designen på följande sätt: ”We were looking for something that felt as sleek and glossy as a sports car Tony Stark would covet.”

Av kommentarerna på Comicbookresources så verkar reaktionerna överlag vara positiva till den nya designen, och själv så tycker jag den ser helt ok ut. Men jag har lärt mig att det är en sak att se glassiga designbilder och en helt annan sak att se dem i print, så tills jag väl har sett hur det här kommer att se ut i Invincible Iron Man så är jag nog försiktigt positiv till Iron Mans nya design.

Skriv en kommentar
Recensioner

Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1

fredag 8 januari, kl 15:29 av 2 kommentarer

guardians-of-the-galaxy-vol2I min årskrönika för ett par veckor sedan så var det ju rätt mycket prat och Dan Abnetts och Andy Lannings scifi-serie Guardians of The Galaxy, så det är väl hög tid att jag tar mig i kragen och recenserar de samlingar som hittills kommit ut. Recension av den första samlingen, Legacy, finner du här, och nedan följer mitt utlåtande av samling nummer två, Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 (skön titel), som samlar #7-12.

Den här samlingen fortsätter där Legacy slutade: Medlemmarna i GoTG har fått nys om att Peter Quill aka Star-Lord använt sig av mentalt fuffens för att göra alla mer positivt inställda till att hänga med i hans galaxskyddande eskapader, och i ren protest så splittras gänget och alla sprids för vinden. Det som alla dock fortfarande har gemensamt är att de alla vet att de för universums fortsatta välmående måste försöka sätta P för en annalkande katastrof, en katastrof som kommer att bli verklighet om kriget mellan Kree-imperiet och Emperor Vulcans Shi’ar-imperium får fortgå. Det upplösta teamet drar alltså åt olika håll, och vi får följa dem i fyra parallella handlingar:

gotg_vol21. Rocket Raccoon, Groot, Mantis och Major Victory (riktigt bra namn!) rekryterar Bug (som hängde med GoTG under Annihilation: Conquest) kör vidare tillsammans som Guardians of The Galaxy och hamnar i trubbel med den expanderande ödlerasen Badoon.

2. Adam Warlock och Gamora infiltrerar den fanatiska rymdkulten The Universal Church of Truth i jakten på mer ledtrådar om den annalkande katastrofen.

3. Star-Lord drar till Kree-imperiet för att försöka förhandla med Ronan The Accuser, men blir istället förvisad till The Negative Zone där han hamnar mitt i en pågående konflikt där Blastaars arméer försöker inta 42, (det superhjältefängelse som byggdes under Marvel-eventet Civil War ). I 42 kämpar den numera rullstolsbundne Jack Flag mot de invaderande styrkorna, och för att undkomma den makthungrige Blastaar så ansluter sig Star-Lord till Jacks fängelsekämpar.

4. I samlingens sista två delar får vi följa Drax (som verkar ha lagt ned sitt tidigare epitet, The Destroyer) och Phyla-Vell (som fram tills nu agerat som den nya Quasar) när de mitt i jakten efter Drax polare Cammi får nys om att Moondragon – Phyla-Vells flickvän, Drax dotter, styvdotter till Thanos farsa Mentor – kanske går att rädda från Oblivion (där hon hamnade istället för att dö i slutet av Annihilation: Conquest). Under de här två numren så är vi i princip helt bortkopplade från de övriga medlemmarna i Guardians of The Galaxy och deras äventyr på annat håll, men i och med det smått rasande tempo som Abnett och Lanning haft i berättande så funkar det här sidospåret riktigt bra som en sorts andningspaus.

Precis som den första samlingen så är GoTG en fröjd för ögat, men jag måste säga att jag tycker att Paul Pelletier fortfarande är strået vassare än ersättarna Brad Walker och Wes Craig, även om de också är väldigt bra. Med Guardians of the Galaxy vol. 2: War of Kings, Book 1 så levererar team Abnett/Lanning ännu en en av 2009:s bästa och mest fantasifulla samlingar, men i och med att de här numren är lite utav en (väldigt underhållande och fartfylld) transportsträcka mot det som ska ske i War of Kings-eventet så nöjer vi oss med en 4 i betyg. Den som gillar karaktärsdriven, storslagen och uppfinningsrik scifi-action blir hur som helst inte besviken på den här samlingen.

Manus: Andy Lanning & Dan Abnett
Illustration: Paul Pelletier, Brad Walker, Wes Craig
Tusch: Array
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers: Ares #3

onsdag 6 januari, kl 07:47 av 4 kommentarer

darkavengersares3Dags då för det tredje och sista numret av Kieron Gillens och Manuel Garcias miniserie Dark Avengers: Ares. I förra numret så hamnade Ares och hans utvalda elitsoldater i Team Shade i kritiskt trubbel med Ares osympatiske och hämndlystne son Kyknos (på bilden till vänster), och snårigheterna fortsätter såklart att eskalera i det här avslutande numret. Relationen mellan Ares och hans väldrillade kvartett ställs på sin spets, och i slutänden så bjuder Dark Avengers: Ares på rediga doser av såväl action och oneliners som hjältemod och slutgiltig självuppoffring. Gillen sparar med andra ord inte på krutet i finalen och bjuder på ett riktigt starkt avslut för en från början till slut riktigt läsvärd miniserie. Visst, det känns lite snöpligt att Dark Avengers: Ares är slut redan efter tre nummer, men å andra sidan så innebär det här formatet att Gillen och Garcia har kunnat köra på i full fart och avsluta med flaggan i topp utan att behöva fundera alltför mycket på Marvels övriga kontinuitet och vad som ska hända med Ares och grabbarna i det långa loppet. Underbart är kort, men intensivt.

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Manuel Garcia
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Captain Britain and MI13: Secret Invasion

tisdag 5 januari, kl 12:56 av 6 kommentarer

Så här i Doctor Who-tider (ni såg väl jul- och nyårsspecialen?) känns det passande att presentera en recension av mångårige Doctor Who-författaren Paul Cornells (han har skrivit både Doctor Who-romaner och TV-serieavsnitt) serie Captain Britain and MI13. Revampen av Marvels brittiska motsvarighet till Captain America tog sin början under eventet Secret Invasion (därav titeln på den första traden) – fast Cornell sådde fröna till nystarten tidigare, i brittiska X-men-spinoffen Excalibur och miniserien Wisdom.

Captain BritainHursomhelst: Skrullerna är här, och brittiska öarna är av till en början okänd anledning en av de viktigaste måltavlorna för invasionen.  Mot skrullerna kämpar Captain Britain, mutanten Pete Wisdom, chef för MI13 (brittiska underrättelsetjänstens ockulta avdelning), en sidbytar-skrull som ser ut som John Lennon, Spitfire, en superhjältinna från andra världskriget, och Black Knight – den senare med ny streetsmart look snodd från namnen Jack Knight i Starman. Till det gänget av kuliga men i slutänden ganska endimensionella karaktärer lägger Cornell en mer intressant gestalt: Faiza Hussain, kvinna, läkare, muslim och inte minst fangirl med encyklopedisk kunskap om brittiska superhjältar. Faiza råkar få superkrafter och hamnar mitt i smeten mellan Pete Wisdoms team och skrullarmén. Hon fungerar som läsarens ställföreträdare, och en alldeles utmärkt sådan dessutom: klarsynt och klichéfri guidar hon sig själv/oss genom de kosmiska superhjälteintrigerna i Secret Invasions kölvatten.

Fortsätt läsa Captain Britain and MI13: Secret Invasion

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Tusch: Jesse Delperdang, Scott Hanna
Färgläggning: Brian Reber
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Strange #1

fredag 25 december, kl 10:53 av 3 kommentarer

Jaha, vad ska dr Stephen Strange göra nu när han blivit ersatt som Sorcerer Supreme of the Earth Dimension av en karikatyr som snackar parodi-Jamaicansk dialekt? Jo, vara med i en rätt rutten fyradelars miniserie av Mark Waid, tydligen.

Strange1Fast att den är rutten är inte riktigt bara Mark Waids fel. Marvel har fortfarande inte fattat det DC greppade för åratal sen i Sandman, Hellblazer och Books of Magic, nämligen att magi ska vara oförutsägbar, undflyende, gärna lite psykedeliskt knarkig, och alltid, alltid föra med sig oanade och farliga konsekvenser för användaren (m a o så som original-Doctor Strange av Stan Lee och Steve Ditko faktiskt var, åtminstone stundtals). Framförallt ska magi inte vara lökiga demoner från standardhelvetescirkel 1A som snor själarna från ett basebollteam om inte Dr Strange kan rädda dagen genom att slå en home run in i nästa dimension. Öh? Ganska långt från John Constantine med andra ord. Ganska långt från Gandalf med, för den delen – jag tvivlar på att Midgårds mästermagiker hade velat ses på stan i oknäppt basebollskjorta och keps. Den magitradition som Strange befinner sig närmast är istället den där japanska animeversionen av trolleri som inbegriper tentakler och skolflickor. Jag känner mig inte så sugen på att se Emma Rios bildreferenser för Strange #1 om jag säger så. Hela idén med en manga-stylee Dr Strange är total snedpepp för min del, det funkar liksom inte när den gode doktorn ser ut som en big-eyes-small-mouth-version av en slacker på rymmen från Simpsons författarrum. Med basebollkeps.

Kopplingen baseball – magi känns kanske självklar för amerikaner, men denna enerverande mytologisering av vad som ju i grunden är brännboll, världens minst glamorösa sport, känns inte helt övertygande för en läsare utanför USAs gränser. Eller ens utanför Yankee Stadiums entré, för den delen, då de amerikanska recensionerna av Strange #1 har inte varit översvallande de heller. Man undrar om någon svensk serietecknare skulle komma på idén att göra en serie om den magiska signifikansen hos ishockey eller skidskytte. Jag tycker i alla fall att det mest är fånigt – även med superhjälteseriemått mätt – att konflikten i Strange #1 handlar om ett basebollslags själar.

Mitt tips: vill du ha en dos Mark Waid, köp första traden av Irredeemable eller första numret av spin-offen Incorruptible istället, och så låtsas vi som om Strange aldrig har hänt, OK?

Manus: Mark Waid
Illustration: Emma Rios
Färgläggning: Christina Strain
Förlag: Marvel
Betyg: 2-/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips

X-Men Origins: Nightcrawler

tisdag 22 december, kl 08:10 av 3 kommentarer

XMEN_ORIGINS_NIGHTCRAWLERGoda nyheter! I mars 2010 släpps första numret av X-Men Origins: Nightcrawler, som varit en av mina personliga favoritmutanter sedan mitten av 80-talet. Ska bli intressant att se vad de tar sig för med det sympatiska blåhudade trollet. Marvel själva beskriver sin nya serie så här:

The X-MEN ORIGINS series continues with your favorite German mutant, Nightcrawler! Relive his early days as a trapeze artist in Germany, witness the first time he teleported and see the events that made him the hero he is today!

Författare: Adam Freeman
Illustratör Cary Nord

Skriv en kommentar
Recensioner

Realm of Kings

söndag 20 december, kl 22:31 av 4 kommentarer

realm_of_kings_coverEtt av Marvels mest lyckade event under 2009 var det komiska rymdäventyret War of Kings. Jag har tjatat om det tidigare, men det tål att nämnas igen. Till skillnad från Dark Reign, Secret Invasion, Civil War och annat som kommit under åren så var War of Kings ett event som kändes helgjutet rakt igenom. Dels på grund av att i princip alla delar skrevs av samma författarpar, britterna Dan Abnett och Andy Lanning. Det gav berättelsen ett större djup och en kontinuitet än vad som brukar vara normalt med event comics. Men framförallt gavs eventet ut i relevanta titlar som Nova och Guardians of the Galaxy. Därför slapp man som läsare av Marvels kosmiska tidningar köpa massa enstaka nummer av serier man vanligtvis inte läser om man ville ta del av hela crossovern. Slutligen var War of Kings i grund och botten en riktigt bra story. Storskaligt, episkt och intergalaktiskt rymdkrig mellan raserna Kree och Shi’ar. Och X-men någonstans mitt emellan. War of Kings avslutades under hösten med en grande finale som kommer få stora inverkningar på hela det universum som Marvel utspelar sig i. För den som är intresserad av att läsa hela eventet ett en enda svep så släpptes nu i november en Omnibus med eventets samtliga serier. Kanske an bra julklapp att köpa till sig själv?

Även om War of Kings är över, tror ni att Marvel, Abnett och Lanning tar det lugnt och och gottar sig åt framgången? Nix, nästa stora kosmiska event är redan igång. Startskottet för uppföljaren Realm of Kings brann av nu i november i och med att one-shoten med samma namn gavs ut. Och det verkar faktiskt ännu mer lovande än War of Kings.

En av följderna med upplösningen av War of Kings var den enorma reva i tid och rum, kallad The Fault, som skapades då Black Bolt i Inhumans sprängde av en fet högteknologisk megabomb med syftet att på genetisk väg förvandla hela universums folk till en och samma ras. Samma ras, samma folk, inget mer krig. Pang boom krasch, och ett hål spricker upp och öppnar en väg till ett alternativt universum fyllt av krälade kaos och uråldrig ondska. Denna one-shot, med undertiteln The Stars Are Wrong, kickar igång det hela med att Quasar på uppdrag av The Guardinas of the Galaxy ger sig in i the Fault. På andra sidan väntar en mörk osande alternativ version av vår egen värld, fylld av tentakelförsedda monster. I denna märkliga värld sitter en mörk version av The Avengers i ett högt torn kallat the Trapezohedron. Dessa fallna hjältar tjänar och tillber ett antal högre väsen kallade The Many-Angled Ones. Den som kan känner till den legendariske pulp- och skräckförfattaren H.P. Lovecraft och hans novell The Haunter in the Dark förstår kopplingen. Hela Realm of Kings är nämligen stark influerat av Lovecrafts Cthulhu-kreationer. Utan att på något sätt tappa superhjältefokuset. Och eftersom jag är ett stort fan av båda är det här tidig julafton för mig. Dessa Many-Angled Ones har vuxit sig för stora för sitt eget universum och söker ett nytt att kunna breda ut sig i. Interdimensionellt lebensraum med andra ord. De ser givetvis The Fault som den slutgiltiga lösningen på sina problem. Tough luck för vårt universum.

Realm of Kings börjar väldigt bra och är en lovande start på vad jag tror kommer vara en mycket värdig uppföljare på War of Kings. Det är även trevligt att se illustratören Leonardo Mancos comeback. Manco tecknade den första arcen av Greg Paks nyligen nedlagda War Machine. Han var anledningen till att den titeln faktiskt var riktigt bra till en början. I Realm of Kings har han flyttat upp ett pinnhål och överträffar mycket av det jag sett honom göra tidigare.

Manus: Dan Abnett, Andy Lanning
Illustration: Leonardo Manco, Mahmud Asrar
Färgläggning: Bruno Hang
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #12

lördag 19 december, kl 23:17 av 0 kommentarer

war_machine_12Hurra! War Machine är äntligen slut. Tolfte numret sätter härmed P för Greg Paks version av James Rhodes aka War Machine. Jag hade gärna sagt det har varit en sjujävla resa som bjudit på tonvis av mecha-action och så mycket miniguns att hälften vore nog, men tyvärr så är det inte riktigt sant. Sanningen är att den här titeln från nummer fem inte varit mycket mer än en rörig och taskigt producerad tie-in till Dark Reign, och så här i efterhand så önskar jag nästan att jag hoppat av innan allt plötsligt blev dåligt. Finalen är väl marginellt bättre än föregående nummer, men inte alls tillräckligt för att gottgöra för tidigare snurrigheter och misspepp. Tråkigt, för War Machine är en titel som jag från starten verkligen velat tycka om. Jag tycker dock att War Machine som karaktär har stor potential, och skulle gärna se att han får en ny chans inom en snar framtid med ny manusförfattare och bättre illustratör. Adam Warren och Brian Denham som gjorde Iron Man: Hypervelocity hade ju suttit som en smäck om du frågar mig.

Manus: Greg Pak
Illustration: Wellington Alves
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark X-Men #2

torsdag 17 december, kl 22:40 av 7 kommentarer

darkxmen2Halloj! Minns ni första numret av Dark X-Men från typ tre veckor sedan? Det var ju lite smått överrraskande en kul och skönt lättsmält läsning, och tack vare det så hamnade den på min prenumerationslista. Efter att nu ha läst nummer två så är det bara att konstatera att det var rätt beslut och att team Kirk och Cornell fortsätter att leverera bra underhållning i tecknad form. Det är lite lurigt att sätta fingret på exakt vad som gör Dark X-Men till en bra titel, men jag skulle tro att mycket är tack vare författaren Paul Cornells förmåga att skriva ett roligt manus utan att det för den delen behöver kännas fånigt. Dark X-Men med sitt persongalleri bestående av forna terrorister, mordiska psykopater och depressiva misfits hade även lätt kunna vara en mörk och tung serie, men Cornell balanserar sina karaktärer väl mot den historia som vi kastats in i och lyckas sätta dem i ett så pass skruvat och spännande scenario att deras udda och starka personligheter aldrig tar över eller känns för överdrivna. Mystique, Dark Beast, Mimic och Omega må kännas som en väldigt udda samling superindivider, men i jämförelse med H.A.M.M.E.R:s Psi-Division (Norman Osborns avdelning med klärvoajanter) så framstår Dark X-Men faktiskt som rätt normala. Du som kan din X-historia lär säkert känna igen Nate Grey aka X-Man på omslaget av det här numret, och det ska bli intressant att se hur Cornell klarar av att hantera en av Marvels allra mäktigast karaktärer i kommande nummer, särskilt med tanke på att både Mimic och Omega har förmågor som triggas av andras mutantkrafter. Kan nog bli en riktigt skön resa det här.

Manus: Paul Cornell
Illustration: Leonard Kirk
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Force: Angels and Demons

söndag 13 december, kl 15:06 av 7 kommentarer

X-Force_02X-Force är ett namn som direkt får mig att associera till 90-talet. Rob Liefeld kom som en stormvind med sin nya fräcka tecknarstil och förvandlade New Mutants, mina personliga favoriter, till det Cable-ledda och testosteronstinna teamet X-Force. Ridå. Trots att jag på den tiden faktiskt uppskattade Liefeld som illustratör så fastnade jag aldrig för X-Force. Tror att det var för att all charm försvann där på något sätt, och kanke även för att jag alltid tyckt att Cable känts som en otroligt trist karaktär som trots det fått stå väldigt mycket i fokus. Hur som helst, när Liefeld och resten av Marvels stjärnkreatörer hoppade av och istället grundade Image Comics så lämnade jag X-Force och resten av Marvel bakom mig utan att blicka bakåt en enda gång. Fast forward nu, 15 år framåt i tiden, till 2008 närmare bestämt. Jag är vid den här tiden sedan typ ett år tillbaka som läsare hos Marvel, och läser någostans att X-Force kommer att återintroduceras som team i kommande X-eventet Messiah Complex (som jag ännu inte läst). Kändes väl måttligt spännande just då, men nu, ytterligare ett drygt år framåt i tiden, så kände jag efter att ha läst X-Necrosha att det nog var dags att utforska den här nya X-Force-titeln ordentligt. Sagt och gjort, jag inhandlade och har nu läst Angels and Demons som samlar X-Force #1-6 och gavs ut november 2008 (inbunden) och februari 2008 (TPB).

Storyn i extrem korthet: Cyclops (X-Mens ledare) grundar X-Force som en hemlig dödspatrull med syfte att ”ta hand om” kritiska hot mot mutantsläktet. Teamet består här initialt av Wolverine, Warpath och X-23 med Wolfsbane som frivillig men icke önskad fjärdemedlem, och deras första uppdrag är att utforska vad mutantutrotarna Purifiers egentligen pysslar med. Det visar sig snart att Purifiers, som tagits över av en återskapad Bastion, är i full fart med att återuppliva ett helt gäng mäktiga fiender till mutantsläktet med hjälp ett modifierat tekno-organiskt virus. Riktigt dåliga nyheter alltså, och för X-Force del så är det helt enkelt bara att vässa klorna och knivarna i förberedelse för en riktig slice ’n dice-festival.

När det kommer till handlingen i Angels and Demons så kan jag tänka mig att den här serien inte är helt lättillgänglig för en nytillkommen läsare, främst på grund av att det är en hel del refererande till karaktärer från rätt många år tillbaka. Känner du inte alls till någon av Bastion, Donald Pierce, Leper Queen, Cameron Hodge, Steven Lang, Bolivar Trask, Graydon Creed eller William Stryker så kan det nog vara lurigt att förstå riktigt vad Purifiers plan går ut på, men det är heller inte helt livsnödvändigt. I grunden så räcker det med att veta att det är riktigt stora problem på gång och att X-Force måste försöka sätta stopp för dumheterna, men du får nog ut betydligt mer utav X-Force om du iallafall har lite grundkoll på X-Mens forna fiender. Om du har det så bjuder den här samlingen på lika delar spänning, mörker och action, och för min del del så tycker jag att X-Force som titel ges en egen identitet och atmosfär som på ett bra sätt kompletterar de övriga X-tidningarna.

Apropå mörker och atmosfär så är det något som X-Force har väldigt mycket av. Illustratören Clayton Crains målade stil med mörker, svärta och smuts konstant närvarande skapar exakt rätt stämning för den här typen av serie, och det känns nästan som om att vi befinner oss i en alternativ dystopisk verklighet där hotet från Purifiers verkligen är påtagligt. Jag har läst en del invändningar mot den konstanta svärtan och våldsamheterna i Crains illustrationer, men jag tycker snarare att det är något positivt här. Ska man göra något så ska man göra det ordentligt, och här fläskas det på ordentligt med grovt våld och olycksbådande scenarier staplade på varandra.

Några avslutande ord bara: Efter att ha läst den här samlingen så tycker jag definitivt att X-Force lyckats kasta av sig den där jobbiga 90-tals-associationen, och om författarna Christopher Yost och Craig Kyle fortsatt på det här spåret även i efterföljande nummer så kommer den här titeln med stor säkerhet bli en av de jag följer som lösnummer framöver. Jag återkommer framöver med recension av samling nummer två, Old Ghosts.

x_force_05

Manus: Christopher Yost, Craig Kyle
Illustration: Clayton Crain
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...