Den 5 maj 2011 påbörjade jag det här inlägget. Jag skrev en titel, fixade lite taggar och lade in en bild, och efter det så körde jag fast och visste inte riktigt hur jag skulla tackla Ultimate Comics: Avengers 3. Nu har det gått fyra månader, och jag har inte mycket mer att säga än att det här är en dålig serie. Det är återigen Mark Millar som ansvarar för Ultimate Avengers, och när han lanserade den första delen för drygt två år sedan så var det utan tvekan en riktig kanonserie (Ferdinand och jag drog till med 4++ i våra recensioner av #1 och #2). Ultimate Avengers 2 var dock sämre än 1:an (#4-6 inkl. sammanfattning här), så det var väl med viss skepsis som jag prenumererade vidare även på 3:an, men jag höll tummarna för att Millar skulle hitta tillbaka till formen från 1:an, eller kanske till och med från hans fantastiska original, The Ultimates. Tyvärr så blev det inte alls så. I och med att jag inte har särskilt mycket positivt att komma med den här gången så kör jag en ny typ av recension och listar helt sonika ett gäng anledningar till varför Ultimate Comics: Avengers 3 inte är en bra serie.
– Millar försöker rida på någon sorts ihållande vampyrtrend här, men det finns ingen tvist som gör det hela intressant. Vampyrerna är onda och gillar att bitas, och det är i princip allt. Det ser inte ens coola ut, vilket leder mig direkt till nästa punkt:
– Jag tycker Steve Dillon ritar fult. Alla karaktärer känns stela och ser ut exakt som manliga skyltdockor. Vampyrerna ser ut som grå skyltdockor med huggtänder. Riktigt trist. Omslagen av Leinil Francis Yu är dock helt ok, men låter er inte luras av dem.
– Millar sjabblar totalt bort möjligheten med en ny Ultimate Daredevil. Han introducerar honom för att direkt efteråt låta honom bli vampyrmat och därefter en biroll utan någon sorts funktion överhuvudtaget. Varför ens ha med honom då?
– Storyn är seg och alla karaktärer är tråkiga. Vampyrernas motivation känns trist och obefintlig, och Ultimate Avengers själva får inget utrymme. Millar kan ju skriva bra karaktärsdrivna serier, men här är det bara någon sorts utdragen konflikt mellan vampyrer och superhjältar. Återigen, trist.
Jag kan faktiskt inte komma på någon bra anledning till varför du borde läsa Ultimate Comics: Avengers 3, så jag avslutar helt enkelt med att säga att du inte ska läsa den här serien. Gillar du Ultimates, Avengers eller vampyrer så finns det väldigt många bra mycket bättre serier än den här där ute.
Illustration: Steve Dillon
Tusch: Andy Lanning
Förlag: Marvel
Betyg: 1+/5

Som nämndes i
För ett tag sen presenterade vi en
Jag följer ju som bekant Amazing Spider-Man (se recensioner
Moon Knight är en av de mer obskyra och samtidigt mest nörd-dyrkade figurerna i Marvel-stallet. Den reverenta attityden bland fansen, mig själv inkluderad, härrör förmodligen från Doug Moenchs och Bill Sienkiewicz legendariska Moon Knight-samarbete på sent 80-tidigt-90-tal: småpsykedeliska och skräckinfluerade berättelser om en hjälte som inte riktigt är klar i huvudet, kongenialt tecknade av en subtilt spretig Sienkiewicz (för den som är sugen på att repetitionsläsa finns Moenchs/Sienkiewiczs run samlad i Essential Moon Knight Vol 2 och 3). Den versionen av Moon Knight gjorde djupt intryck på de som läste den, bl a deckarförfattaren Charlie Huston som ju som bekant låg bakom den förra nyversionen (nygamla? gammalnya?) av Månis som kom 2006 (kort omnämnd på Shazam
Som ett led i Marvels ”Next Big Thing”-satsning (exakt vad satsningen innebär förutom att den har ett coolt namn är inte riktigt klart) ska ett gäng toppförfattare ta över några av Marvels hjältar på s k gatunivå: först ut var Brian Bendis med Moon Knight (mer om gamle Konshuinkarnatet, nu inne på # 3, snart här på Shazam.se!), snart kommer Daredevil av Mark Waid och, sist men inte minst, Punisher av Greg Rucka. För er som inte med extremnördens besatthet följer amerikanska seriebloggar och -nyhetssajter presenterar vi här en liten sammanfattning av vad författarna själva har sagt om sina kommande serier: 
Den som väntat, svettig och skakande, på sin hårdkokt-fix efter sista numret av Ed Brubakers och Sean Phillips Incognito: Bad Influences (alla fem numren entusiastiskt anmälda av Anders 


