Den här veckan tar jag över efter Johan och summerar mitt serieår 2009. I det stora hela känns det som ett riktigt bra år för den amerikanska marknaden. Både Marvel och DC har lyckats bra med sina stora event/crossovers Dark Reign och Blackest Night. Även det svenska serieåret var bra. 2009 kom något så ovanligt som en svenskproducerad kriminalserie. Som dessutom sålde bra. Jag talar givetvis om Jens Lapidus och Peter Bergtings Gängkrig 145. Förhoppningsvis början på en ny trend på den annars ganska konservativa seriemarknaden. Vi fick även detta år ett gäng serierelaterade filmer. Vissa riktigt bra som Watchmen, vissa mindre bra som Wolverine och Punisher. Vi slapp den befarade seriebutiksdöden som många trodde skulle komma i lågkonjunkturens spår. Något vi håller tummarna för att vi slipper även 2010.
Bästa enskilda nummer: Det är svårt att utse ett endaste nummer. Oftast är serier bäst i sin helthet än som enskilda nummer. Ett nummer sticker dock ut från mängden i år. Guardians of the Galaxy #17 var en av de absolut bästa delarna av Marvels mycket lyckade crossover War of Kings. Humor och intergalaktisk apokalyps i perfekt kombination. Ett måste för de som gillar Marvels kosmiska serier.
Bästa ongoing: Utan tvekan Invincible Iron Man av Matt Fraction och Salvador Larocca. Om inte det faktum att de vann en Eisner Award övertygar så läs min recension av det avslutande numret av den helt fantastiska arcen World’s Most Wanted. En av årets få lösnummer som fick en femma i betyg.
Bästa samling: Då jag mest läser lösnummer så är det här en rätt svårt kategori att utse en vinnare i. Men en intressant samling som kom ut under året var Image Comics utgåva Mark Millars American Jesus: Chosen. Serien gavs ursprungligen ut 2004 av Dark Horse men samlades först i år. För övrigt var 2009 året då jag äntligen köpte och läste hela den kompletta samlingen med Bone. Även om den inte gavs ut i år så var det en av årets bästa läsningar.
Bästa serieförfattare: 2009 skrevs många bra serier. Incognito av Ed Brubaker, Stumptown av Greg Rucka och Supergod av Warren Ellis, men 2009 var ändå Mark Millars år. Med succéer som Wolverine: Old Man Logan, Kick-Ass och Ultimate Comics: Avengers känns valet solklart.
Bästa illustratör: Spanjoren Carlos Pacheco kom lite som en blixt från klar himmel. Från att varit för mig helt okänd etablerade han sig med Ultimate Comics Avengers som en av Marvels stora superstjärnor. Sällan har jag sett en tecknare så bra på fartfyllda action som Pacheco.
Sämst under 2009: Trots en del riktigt risiga nummer av Marvels mutant-tidning Cable eller eller J. Michael Straczynskis lansering av DCs The Red Circle så måste jag hålla med om det Johan skrev förra veckan. Jeph Loebs katastrofala flopp Ultimatum var så genomdålig att det är svårt att fatta. Obefintligt manus och karaktärer tunna som silkespapper gjorde att inte ens David Finch kunde rädda denna blyzeppelinare från att totalkrascha.
2010: Jag har känslan av att 2010 kommer bli ett lika bra år som 2009. Dels tror jag att vi kommer få sen en hel del stora och inytressanta förändringar i eftersvallet av Marvels kommande Siege. Det ska även bli intressant hur Ed Brubaker hanterar att den riktige Captain America återuppstår från det döda. På den svenska marknaden hoppas jag på att Albumförlaget fortsätter att satsa på fransk science fiction och lanserar ytterligare en titel förutom Metabaronerna.
Det var allt. Ha ett trevligt nyår.
Och det var det mycket riktigt, Chew visar sig vara en riktig liten pärla (vilket ni läsare såklart redan vet om – varför skriver jag egentligen den här recensionen?). Här är handlingen: Tony Chu (Chu, Chew, haha, hajar ni?) är polis och cibopat – d v s när han äter något så får han visioner om vad det ätna varit med om. Äter han en bit av ett mordoffer (!) så ser han t ex vem mördaren är. Efter en misslyckad stakeout slängs han ut ur den lokala poliskåren och rakt i armarna på Mason Savoy och Mike Applebee, som på stående fot ger Tony jobb som specialagent för FDA istället. FDA? Food and Drug Administration såklart, USA:s mäktigaste polisorganisation. Öh, hur kan det vara möjligt att FDA helt plötsligt har befogenheter som vida överstiger CIA och FBI tillsammans? Nämnde jag att Chew också utspelar sig i en alternativ verklighet där en massiv fågelinfluensa-epidemi har fört med sig ett landsomfattande kycklingförbud i USA? Plötsligt är det mer lukrativt att langa kyckling än att langa knark, med allt vad det för med sig av lönnkrogar och gangsterkrig… något som stackars Tony alltså hamnar mitt uppe i som agent för FDA.
Ibland blir jag sugen på en serie enbart för omslagets skull. Kingdom of the Wicked har just ett sådant toklockande omslag. D´Israeli (ev. släktskap med den premiärministern 
