Jag har väntat på Flash: Rebirth #1 ända sedan jag först hörde talas om serien. Men nu är väntan äntligen över! Flash har alltid varit en av mina favoritkaraktärer och då särskilt Barry Allen. Visst, Wally West har varit Flash under större delen av tiden som jag har läst serier men den första Flash som jag stötte på var i gamla Gigant-serier på slutet av åttio-talet och då var det Barry Allen som gällde. Så nu är det alltså äntligen dags för Allens återkomst till DC:s universum. Jag har alltså väldigt höga förväntningar på Flash: Rebirth. Men kommer serien verkligen att leva upp till dessa högt ställda förväntningar?
Fortsätt läsa Flash: Rebirth #1
Justice League of America har tappat sedan tidningen startade för ett par år sedan. Diverse crossovers och stora events som Batman R.I.P. och New Krypton har gjort att Justice League of America inte längre är den big event-tidning den borde vara. Eller som Hal Jorden uttrycker det i det här numret. Vad har Justice League verkligen utträttat sedan omstarten?
Det här blev det tredje Hellblazer-albumet för min del och jag gillar mer och mer den värld som okultisten och magikern John Constantine verkar i. The Fear Machine är kanske inte det bästa albumet jag läst men det är heller inte dåligt. Handligen spretar åt lite olika håll på sina ställen och den riktiga spänning vill inte riktigt infinna sig, även om det finns några smått obehagliga scener i The Fear Machine.
Marvel har släppt sina solicitations (förhandstittar) för de serier som de släpper i juni. Jag kollade igenom listan för att se om det fanns något intressant och ryckte till lite när jag såg omslaget till Uncanny X-Men #511. Ska Jean Grey komma tillbaka från det döda? Vilken gång i ordningen blir det i så fall kan man ju undra. Jean Grey, eller Phoenix, är kanske en av de karaktärer som dött och återuppstått mest i seriernas värld. Måste vara minst fyra gånger eller något sånt… Frågan är bara om det här är någon form gimmick eller om det är något permanent.
Jag gillade det första numret av Ultimatum. Den massiva foldvågen som slår till mot New York och som dödar ett antal etablerade karaktärer i Marvels Ultimate-universum kändes som en frisk fläkt och ett vågat drag av Jeph Loeb. Tyvärr så började det gå utför i kvalité redan i nummer två och i detta tredje nummer så kan man tyvärr bara konstatera att Ultimatum fortsätter att tappa tempo. Det är väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad i det här numret, och då är vi ändå mer än halvvägs genom Ultimatum med bara två nummer kvar.
Azrael är kanske inte någon av de mer kända karaktärerna som har kopplingar till Batman, men han var rätt populär under 90-talet, i alla fall tillräckligt för att DC skulle ge honom en egen tidning som höll på fram till nummer 100. Ganska imponerande. Nu i och med Battle of the Cowl så har DC bestämt sig för att återuppliva karaktären, dock inte med Jean-Paul Valley bakom masken (tack och lov att vi slipper ännu en tillbaka-från-det-döda-historia) utan en helt ny karaktär som har kopplingar till Grant Morrisons Three Batman-koncept.
Comic Book Resources
Efter händelserna i Grant Morrisons Batman R.I.P. och Final Crisis så står DC-universumet nu utan en Batman att försvara Gotham City, något som stadens skurkar inte är sena att utnyttja. Allt tycks gå åt pipan när skurkar som Two-Face och Penguin startar ett gängkrig med varandra och även Black Mask vill vara med på ett hörn. Gothams hjältar är hårt ansatta och kämpar för att hindra staden från att sjunka ned i kaos och anarki. För att komma till rätta med problemen så har Nightwing kallat en rad andra hjältar som på ett eller annat sätt har en anknytning till Batman. Dessutom lurar en mystisk figur i skuggorna som anser sig vara Batman. Någon som verkar vara någonting mer än en wannabe-Batman…
En av mina favorit story arcs med Justice Society är från förra Justice Soceity-tidningen JSA och hete Black Reign (story arcen gick i både Hawkman #23-25 och JSA #56-58). Huvudkaraktären där var Black Adam som försökte ta tillbaka sitt gamla hemland Kahndaq och fick större delen av Justice Soceity emot sig. I och med Black Reign så gick Black Adam från att ha varit något av en skurk på b- eller möjligen c-listan och desstuom en rätt platt och tråkig karaktär, till att bli en mer dynamisk och intressant karaktär. Mycket därför att han intog en plats i en slags gråzon mellan gott och ont. Vilket gjorde att man aldrig var riktigt säker på var man hade Black Adam någonstans.


