Inledningen på Batgirl #15 är smått genialisk. Batgirl försöker förklara hela Batman-historien för Proxy (något av en tonårsvariant av Oracle) men istället för att helt enkelt berätta så illustrerar hon hela historien med hjälp av enkla seriestrippar (har ni läst Tiny Titans så känner ni igen stilen, om inte så hittar ni ett litet exempel här). Det funkar kanon, och passar perfekt för Bryan Millers Batgirl som mer och mer kommit att bli min favorittidning vid sidan av Brightest Day och Green Lantern, mycket tack vare humorn och det faktum att den inte tar sig själv på alltför stort allvar.
Ta bara scenen där Batgirl slås mot ett gäng munkklädda bad guys och mitt i allt ihop dyker en halvgalen snubbe som kallar sig för The Grey Ghost (en liten referens på Batman: The Animated Series) upp och ställer till problem då han vill bli Batgirls sidekick. Batgirls fråga till Oracle i slutet av denna fight ”is this why everyone hated Spoiler?” fick mig att le stort. Humor av den storten i en mainstream superhjälteserie idag är lite ovanlig men väldigt uppskattad, i alla fall av mig.
På illustrationssidan så har det hänt en del sen senast. Dustin Nguyen och Derek Fridolfs har tagit över efter Lee Garbett och Trevor Scott. Det gör ett riktigt bra jobb och deras stil ligger inte allt för långt ifrån Garbett och Scott så det blir inte några tvära stilistiska kast mellan det här numret och nummer 14 vilket jag tycker är bra.
Batgirl fortsätter att vara en av mina DC-favoriter och Bryan Miller fortsätter ju att leverera riktigt underhållande historier och jag mycket nyfiken på fortsättningen av denna story arc, nu när Batgirl har fått Gotham-polisen efter sig, oskyldigt anklagad för mord.
Illustration: Dustin Nguyen
Tusch: Derek Fridolfs
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5
Lätt spoiler alert: efter att ha undkommit Darkseids Omega Sanction och klarat av en tidstripp som gjort både Doctor Who och Marty McFly avundsjuka, kommer Bruce Wayne tillbaka till DC-universat med en ny mission – Batman goes global. På en presskonferens ”avslöjar” Bruce Wayne att han finansierat Batman sen dag ett och grundar företaget Batman, Incorporated som en del av Wayne Enterprises, ett företag avsett för brottsbekämpning och säkerhet på en global marknad. I Morrisons händer en naturlig utveckling av Batman-universat, och detta förstanummer är en riktig stänkare såväl actionmässigt som konceptuellt: tankarna går mer till Morrisons andra high concept-succéer, JLA och New X-Men.
Varning: följande recension innehåller spoilers!
Batmania fortsätter här på Shazam.se! Batman: The Return är en one-shot som kronologiskt utspelar sig mellan slutet på Batman & Robin #16 och början på nya Batman-titeln Batman, Incorporated #1. Eller? Tekniskt sett antar jag att Batman: The Return utspelar sig mellan s 36 och s 37 av Batman & Robin #16, eller kanske mer direkt efter Batman: The Return of Bruce Wayne #6? Det här med modern seriekontinuitet är ett härke, särskilt när man som Morrison envisas med att blanda in tidsresor i tid och otid… hursomhelst.
Ett nytt år är på ingång och med det fläskiga förändringar av Batman-universat: Grant Morrisons 
Inte helt oväntat har många amerikanska serieskapare i indiesvängen ett passionerat förhållande till superhjälteserier. Marvel har i antologin Strange Tales gett några ur den skaran helt fria händer att ge sin egen tolkning av förlagets figurer. I vanlig ordning har titeln 
Disneys datafantasy från tidigt 80-tal har haft en speciell plats i hjärtat alltsedan jag fick föräldrarna att hyra den tillsammans med en moviebox någon gång 1983. Filmmusiken av Wendy Carlos skaffade jag på lp förra året och den har snurrat många varv på skivtallriken trots den hiskeliga låten med Journey som bryter av mitt i den elektroniska skönheten. Att jag haft problem med att hålla förväntningarna nere inför 
Ojojoj tiden går! Vi har redan hunnit fram till nummer fyra av fem i den första serien om vampyrjägaren Baltimore. Ett mönster har trätt fram där varannan tidning fokuserar på det som är berättelsens nu interfolierat med tillbakablickande mellanspel. Det är generöst för dem som händelsevis inte läst romanen Baltimore, or the Steadfast Tin Soldier and the Vampire, men visst gör det tempot lite staccatoartat. Att se bokens händelser gestaltas med mörk finess av Ben Stenbeck är givetvis mäktigt även om man är bekant med historien sedan tidigare. OBS! Spoilers i nästa stycke!
Ragman, även känd som Rory Regan, är något av en doldis i DC-universat. Han dök upp 1976 i en kortlivad tidning som bar hans namn med manus av Robert Kanigher och med riktigt tjusiga teckningar av bland andra Joe Kubert. I Sverige publicerades en del av de här serierna i Läderlappen. Det passade bra med tanke på att Ragman i mångt och mycket är samma andas hämnare. Med bas i Gotham, dock utan de pengar och hjälpmedel hans mer kände like besitter, är Ragman en sorts fattiglappsBatman i en brokig dräkt sydd av lumpor. Ursprungligen fattig irländare är han sedan tidigt 90-tal retconnad till jude av Keith Giffen. Två miniserier placerade vår tids Ragman som en i ett led av kabbalistiska hämnare som skyddat folket från förföljelse tack var en dräkt som hämtar styrka från onda män han besegrat. Efter det har han dykt upp i en rad olika miniserier med magiskt tema, nu senast i Untold Tales of Blackest Night.
