Rätt långt uppehåll sedan jag senast skrev om Ultimate Comics: Avengers 2, men nu är det dags för ett redigt kragtag på mig själv så att vi kan gå vidare till Avengers 3 som redan börjat rulla.

Handling: När vi senast träffade Mark Millars ultimata Avengers (här) så hade de precis rekryterat klart (Punisher och en alternativ Hulk) och gett sig ut på jakt efter Ghost Rider som haft ihjäl ett helt gäng högt uppsatta politiker och affärsmän. Innan den uppenbara fighten mellan Avengers och spökryttaren så presenterar Millar ursprunget till Ultimate Ghost Rider, och det blir såklart även en hel del internt gnabbande mellan nya och gamla Avengers. När det är avklarat blir det inte helt otippat fullt ös medvetslös mellan Avengers, Ghost Rider och den han ska hämnas på.

Det bra: Det bästa med UC:A2 är nog att det är smådum action i princip från början till slut, och att Leinil Francis Yu är rätt man för att presentera det. Alla är badasses och alla ska slås på käften. Parallellt med huvudhandlingen med Ghost Rider och gänget så har Millar även en lite mer anonym story som ligger och puttrar väldigt försiktigt i bakgrunden, och det känns som att det kan finnas något lovande där. Utöver det så Knyter Ghost Riders ursprung väl an till den här storyn, och det hade varit kul att få se mer av Punisher och den nya Hulk framöver då det känns som att karaktärerna i grunden har potential.

Det mindre bra: Millars förmåga att ibland sjabbla bort finalen i sitt berättande visar återigen upp sitt tråkiga anlete. Precis som Ultimate Comics: Avengers 1 så öppnar 2:an starkt (dock inte alls så starkt som 1:an), men ju närmare vi kommer slutet desto sämre blir det. Det blir egentligen aldrig dåligt, utan det är snarare så att man känner att det är mycket sämre än det kunde ha varit. Efter att ha läst samtliga nummer av UC:A2 nu så känns det även rätt onödigt att Millar tog med Punisher och den nya Hulk. De ges inte tillräckligt med tid, och den tid de får utnyttjas inte på rätt sätt. Som någon annan uttryckte det: Horny Hulk is a douchebag. Lägg till det faktumet att inte heller de etablerade karaktärerna ges särskilt mycket utrymme att utvecklas eller göra något vettigt överhuvudtaget så har vi en serie som tyvärr inte lämnar något större avtryck på mig som läsare.

Slutsats: UC:A2 började lovande, men tappade rätt ordentligt mot slutet. I jämförelse med den första arcen så är det här ett redigt kliv åt fel håll. Det är som sagt inte dåligt, men långt ifrån så bra som det borde/kunde ha varit. Gillar man Millar, Yu och fet action är det dock värt att plocka upp de här 6 numren.