När jag kollade runt på nätet efter att ha skrivit min förra text om den här serien hittade jag en del rätt märkliga reaktioner. Några skribenter klagade över bristen på bakgrundsinformation om huvudpersonen. Ett märkligt klagomål av flera anledningar. Primo: om protagonisten i en serie är en tungt beväpnad man med träben som kastar harpun på fladdermuslika vampyrer, behöver du verkligen veta mer? Secundo: seriehjältar har alltsedan Batman dök upp i Detective Comics # 27 presenterats in medias res. Ursprunget sparar man till ett senare nummer. Vet inte om vi har att göra med yngre seriefans som fått smaklökarna förstörda av alltför många filmversioner som alltid måste en origin story ur vägen innan allt kan börja på allvar. De behöver hur som helst inte sitta som levande frågetecken längre för redan i nummer två får vi bevittna de katastrofala händelser som ledde fram till vampyrpesten och Lord Baltimores jakt på Haigus. Historien som rullas upp är den vidrigaste skildringen av skyttegravskrigen den här sidan Jacques Tardis C’etait La Guerre de Tranchees. Här får man dock inte det breda, svepande panoramat av krigets bakgrund i korruption och rovkapitalism som Tardi erbjuder, enbart en kort och intensiv ögonblocksbild av hur ett helt kompani decimeras under en nattlig räd. Sönderskjutna män i lera och regn. Taggtråd. Samt givetvis Baltimores ödesdigra möte med sin framtida nemesis. En starkt andranummer som jag hoppas övertygar de som tvivlade att det här är en serie att räkna med.
Manus: Mike Mignola, Christopher Golden
Teckningar: Ben Stenbeck
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
SPOILER ALERT för den som inte följer Shadowland!
En lång titel och en laguppställning där Liz Sherman inte längre finns med är det första som möter läsaren av den här nystarten. Ursprungligen hade Mignola tänkt sig Hellboy som en serie med många huvudpersoner, men ganska snart tog en viss röd cigarrbolmande herre med stennäve över rampljuset helt och hållet. B.P.R.D. blev en egen titel först 2002 i och med publiceringen av Hollow Earth som Mike Mignola skrev tillsammans med Christopher Golden och Tom Sniegoski och som Ryan Sook tecknade. Åtta år senare har denna Hellboy-spinoff sprungit om originalet vad gäller antal album med god marginal. Den officiella förklaringen från redaktören Scott Allie är: ”Mostly it’s that Guy’s so friggin’ fast!”
Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!
Med tanke på hur lyrisk jag blev över förra numret känns det nästan trist att skriva det här. I samband med att Bruce Waynes tidsresa når 1800-talet sjunker nämligen kvalitén markant. Där piratingredienserna förtjänstfullt gifte sig med såväl Grant Morrisons vilda utveckling av Batmytologin som science fiction-elementen, blir Wayne i vilda västern istället ett exempel på när saker och ting inte fungerar som de ska. Manuset går från att vara inspirerat och galet till lite tradigt och förvirrande. Vår hjälte får tampas med Jonah Hex som för tillfället är anställd av ingen mindre än en cancersjuk och opiumdelirisk 
