Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Battle for the Cowl: The Network

onsdag 26 augusti, kl 08:00 av 5 kommentarer

Vid samma tillfälle som jag inhandlade tidigare nämnda Batman and the Outsiders Special så köpte jag även Battle for the Cowl: The Network. The Network är en oneshot där vi får följa någon som heter Orcale som via länk försöker synkronisera en samling hjältar som Batgirl samlat ihop efter Batmans död. Gruppen består utöver Batgirl bland annat av Huntress, Misfit, Ragman och Manhunter, och som Batman-rookie har jag tyvärr ingen som helst koll på vem som är vem och vilka krafter de har eller inte har. Hur som helst, det visar sig att skurken Hugo Strange (noll koll även där) iscensatt någon sorts lose-lose-situation för hjältarna, och tillsammans så måste de försöka komma på en lösning på problemet. Slut. Jag ger Battle for the Cowl: The Network en 1:a i betyg. Inte nödvändigtvis för att det är svindåligt berättat eller för att det som ut som skit (fast det är inte alls särskilt snyggt), utan för att det kändes 100% ointressant och otillgängligt för min del från början till slut. Jag är uppenbarligen inte rätt målgrupp för den här serien, och den är ingen som helst hjälp för den som vill lära sig lite mer om hjältarna i Gotham City. Läs i så fall hellre Batman and the Outsiders Special.

Batman_Battle_for_the_Cowl_The_Network_1024x768

Manus: Fabian Nicieza
Illustration: Don Kramer, J. Calafiore, Mark McKenna
Förlag: DC
Betyg: 1/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batman and the Outsiders Special

tisdag 25 augusti, kl 12:11 av 2 kommentarer

batmanoutsidersspecYtterligare ett rent impulsköp från mitt håll. Denna gång blev det oneshot:en Batman and the Outsiders Special som jag köpte mycket tack vare det snygga omslaget. Det är för övrigt rätt nice med oneshots tycker jag, de ger ofta en bra inblick i en serie utan att för den del kräva ett långvarigt engagemang. Just Outsiders har jag väldigt dålig koll på, vet egentligen bara att de är något sorts alternativt superhjältegäng som är polare med Batman. Lite som New Mutants kanske. Vill även minnas att de gjorde ett snabbt gästspel i Battle For The Cowl: Man-Bat One-Shot som jag recenserade för en tid sedan. En av dem såg ut som en clown. Typ så såg mina förutsättningar ut när jag satte mig ner med den här tidningen.

Kan efter att ha läst serien känna lite att jag fortfarande inte har någon direkt koll på vilka Outsiders är, men att den ändå tände en gnista av intresse som jag nog ska följa upp. Handlingen i sig är rätt simpel: Batman är död och har lämnat ett meddelande till Alfred att det är viktigt att han samlar ihop ett gäng som bildar Outsiders (igen, antar jag). Efter det så får vi helt enkelt i korta sekvenser följa Alfred när han reser världen runt och snackar med de tilltänkta medlemmarna. Tyvärr får vi inte veta vad alla heter, men det verkar vara en rätt så soft samling av karaktärer. Det skadar inte heller att allt är väldigt snyggt illustrerat av Adam Kubert (som om jag inte minns fel kan bli en av Henriks gästföreläsare i USA). Som sagt, inte alls omöjligt att jag snappar upp något mer med Outsiders framöver.

Manus: Peter Tomasi
Illustration: Adam Kubert
Förlag: DC
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Batgirl #1

söndag 23 augusti, kl 15:00 av 0 kommentarer

batgirl1Så var det dags för ytterligare en ny serie i Batman-världen, och en ny Batgirl. Den tredje i raden om jag nu inte har missat någon… Men jag tänker inte avslöja vem som nu har tagt upp manteln, det får ni själva göra om nu väljer att läsa denna tidning. Men så mycket kan jag säga att det är en karaktär som inte är helt främmande för trogna Batman-läsare.

Batgirl #1 är inte direkt någon omedelbar klassiker, men författaren Bryan Miller och illustratören Lee Garbett gör ett helt ok första nummer och Miller lyckas faktisk skapa en snygg koppling mellan de unga damer som är eller har varit Batgirl. Från Barbara Gordon till den nyaste förmågan att ta upp manteln, vilket jag tycker binder ihop och etablerar den nya Batgirl på ett bra sätt. Den här kopplingen till tidigare Batgirls gör serien rätt introspektiv och inåtvänd mot karaktärerna, vilket är helt ok för min del, och det hela balanseras också upp med ett par bra actionsekvenser.

Precis som Bryan Miller så gör Lee Garbett ett bra jobb med illustrationerna. Hans stil är passar Batman-världen med sitt mörker och sina skuggor men ger också Batgirl en egen touch som gör att den står ut lite från resten av Batman-serierna. Garbett har dock en tendens att fylla ut sina paneler med lite för mycket detaljer, vilket gör att det kvalitén ibland blir lidande.

Batgirl #1 bjuder inte på något nytt och spännande, mer än vem den nya Batgirl är, men det är ett helt ok första nummer och gillar man Batman-världen och dess karaktärer så kan Batgirl #1 mycket väl vara värd att kolla in.

Manus: Bryan Miller
Illustration: Lee Garbett
Tusch: Trevor Scott
Färgläggning: Guy Major
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Irredeemable, vol. 1

söndag 23 augusti, kl 10:51 av 7 kommentarer

irredeemable_tp1Läste häromdagen klart denna första, rätt tunna, volymen till Irredeemable av Mark Waid och Peter Krause. Storyn kretsar kring The Plutonian som är en Superman-liknande hjälte. Han har samma krafter och look. Saken är den att han har ”turned to the darkside” och blivit världens värsta fiende. Ett psykbryt av episka mått.

Här slängs vi direkt in i handlingen där The Plutonian jagar sina gamla kollegor och avrättar dem en efter en. Kvinnor och spädbarn, ingen går säker. Vi får följa de f.d. kollegorna när de försöker rädda sig själva och världen. Ingen vet egentligen så mycket om denna stålman, vilket är ett stort problem. Har han ens några svagheter? Vem är han egentligen?  Genom tillbakablickar får hjältarna och läsaren lite mer info om vad, hur och varför.

Den här typen av serier är inget nytt nu. Squadron Supreme och Black Summer är bara några annorlunda twists vi sett på superhjältegenren. Mark Waid, känd för Kingdom Come, är helt klart en grym manusförfattare. I tillbakablickarna får man lite begrepp om varför The Plutonian blev galen. Vi kan se hur denna Superman bryts ned och hans hopp i människan försvinner. Jag gillar detta riktigt mycket och det var en riktigt intressant läsning. Det finns lagom med action och överraskningar och blir aldrig tråkigt. Jag dras till att hålla på skurken, alltså The Plutonian, i denna historia också. Hur hänsynslös han än är så kan jag förstå varför hans tålamod började tryta. Mitt favoritavsnitt är när vi får en tillbakablick av Lois Lane-karaktären i serien. Vi får se hur hon freakar efter att The Plutonian avslöjat sitt Clark Kent-alterego. Peter Krause som illustrerar har en stil som får allt att se ut som en traditionell DC Comics superhjälteserie från 70-talet. Det tycker jag passar denna titel utmärkt och ger en nästan nostalgisk känsla i de ljusa delarna av storyn. Krause är ingen superstjärna till tecknare, men gör sitt jobb bra.

Förvänta dig inget mästerverk när du läser Irredeemable, men helt klart en intressant och underhållande story. Det är synd att den är så tunn. Irredeemable vol. 1 samlar bara 4 nummer av serien vilket känns väldigt lite. 6:e lösnumret av serien släpps snart och jag är riktigt sugen på volym 2 av traden, men den verkar inte komma förrän nästa år.

Manus: Mark Waid
Illustration: Peter Krause
Färgläggning: Andrew Dalhouse
Förlag: Boom! Studios
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Great Lakes Avengers: Misassembled

lördag 22 augusti, kl 13:08 av 2 kommentarer

GLASamlingen Misassembled med Great Lakes Avengers är en serie som jag stått och fingrat på i flera månader när jag browsat runt i serielådorna på Comcis Heaven i Gamla stan. Huvudanledningen till att jag den här gången köpte den istället för att stoppa tillbaka den i lådan var att jag upptäckte att det är (nya favoriten) Paul Pelletier från bland annat Guardians of The Galaxy som tecknat serien. Pelletiers stil påminner mig om en modernare variant av Alan Davis, som du som läste svenska Marvel-serier under slutet av 80-talet säkert känner igen från bland annat New Mutants och Excalibur. Så, utöver ett rent visuellt pepp så hade jag inga egentliga förväntningar på Great Lakes Avengers. Rätt bra utgångsläge alltså.

GLA

Apropå Excalibur så kanske du också minns att det var en serie som (iallafall jag tyckte) lyckades varva humor med allvarligare teman, och det är lite så även med GLA, även om den här serien kanske lutar lite mer åt det vridna än åt det allvarliga hållet. Tidsmässigt så utspelar sig den här volymen innan Marvels Civil War men efter Avengers Disassembled, som ledde till att flera Avengers-medlemmar dog och att hela teamet upplöstes. Ur askan och sorgen efter Avengers så reser sig en ny samling hjältar – från Milwaukee – som ser det som sin uppgift att fylla det tomrum som Avengers lämnat efter sig. Problemet är bara att Wisconsin inte har någon större nytta av superhjältar, och temat blir sittandes mer eller mindre sysslolösa i sitt högkvarter (en vanlig lägenhet). Tills superkurken Maelstrom dyker upp det vill säga, med en plan som baserar sig på principen att alla ondsinta försök att ta över världen hittills falerat på grund av att de oftast utspelar sig i stora städer där det finns många suoerhjältar. Maelstrom däremot bygger upp sin ny bas och sätter sin plan i verket mitt i Wisconsin. Väldigt lägligt för GLA som bara väntat på ett sådant här tillfälle såklart. Det minst sagt brokiga teamet, som alltså enats om namnet Great Lakes Avengers, består i den här volymen av:

Mr. Immortal – Odödlig ledare (som dör mest hela tiden)
Flatman – Lite som Mr Fantastic, fast kan bara vara platt.
Doorman – Teleporterare som i praktiken är ett portabelt dörrhål.
Big Bertha – Megafet tjej som är superstark och skottsäker.
Dinah Soar – Rosa flygande dinosauriehybrid.
Squirrel Girl – Hälften ekorre, hälften människa, med stor svans.
Monkey Joe – Intelligent(?) ekorre.
Tippy-Toe – En annan intelligent(?) ekorre.
Grasshopper – Kille med hoppande stridsrustning.

Jag blev väldigt positivt överraskad av GLA. Pelletiers illustrationer är som förväntat snygga och passande till den här typen av serie, och författaren Dan Slott lyckas balansera mixen mellan humor, action och allvar på ett väldigt bra sätt. Slutresultatet blir en färgsprakande, rolig och dramatisk teamserie med minnesvärda karaktärer som bjuder på skratt och faktiskt ett helt gäng (mer eller mindre) tragiska dödsfall. Great Lakes Avengers är helt enkelt en serie som är väldigt KUL att läsa. Rekommenderas både till gamla och helt nya Marvel-läsare.

Manus: Dan Slott
Illustration: Paul Pelletier
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spawn: Endgame, vol. 1

fredag 21 augusti, kl 20:19 av 0 kommentarer

spawnendgamevol1Det var länge sen jag följde Spawn. Läste de första 5 åren av serien och mina minnen av Spawn är positiva, trots att mycket skrek 90-tal. Så nu när Spawn skulle få sig en ”reboot” kunde jag inte göra annat än att checka läget igen.

Storyn startar med att Al Simmons/Spawn tar sitt liv genom att slita av sig sitt eget huvud. Sedan får man följa en mystisk man vid namn Jim Downing som vaknar ur sin koma. Han verkar plågas av mörka krafter och ha Hellspawn-symbioten i sig. Ingen, inklusive Jim själv, vet något om honom, men han verkar vara iblandad i någon slags konspiration. Hans uppvaknande gör många människor oroliga. Vi får även följa Violator som vid sidan av smider onda planer efter Als död. En massa nya ansikten introduceras också, däribland sjuksköterskan som tar hand om Downing, några mordutredare som löser ett självmord (som vi läsare redan vet är mystiskt relaterat till Downings uppvaknande) och en dedikerad ung journalist.

Allt är väldigt mystiskt och ibland lite spännande, men tempot är galet segt och det blir långtråkigt då man under de 6 nummer traden samlar inte får någon större klarhet i vad som hänt eller varför saker händer. Känns som om jag missat 2 storyarcs före detta och börjat läsa mitt i tredje. Ingen vidare relaunch alltså. Om det ens är det. Scenerna där Downing till slut blir Spawn är ofta snygga att se på i alla fall. Annars inte mycket att hurra över. Det är för många karaktärer som inte tillför något och trådar som aldrig leder oss någonvart. I slutet börjar saker ta fart, men det kommer alldeles för sent. En twist på slutet höjer lite för den som kommer ihåg de första numren av Spawn från 90-talet. När det gäller det estetiska gör Todd McFarlane ett okej jobb med tuschet och man känner av hans touch på illustrationerna. Det är snyggt färglagt vilket fångar den dystra ton serien har. Whilce Portacios illustrationsarbete är jag dock inte jätteimponerad av och det ser ibland lite slarvigt ut (vilket kan bero på McFarlane också i och för sig).

Kommer nog läsa volym 2 i hopp om lite closure, men det är inget jag ser fram emot med större förväntningar. Hoppas ju på att allt leder någonstans så jag inte läste den här samlingen i onödan. För jag vill ju veta vad grejen med Jim Downing är.

Manus: Brian Holguin, Todd McFarlane
Illustration: Whilce Portacio
Tusch: Todd McFarlane
Färgläggning: Jin Han, Jay Fotos
Förlag: Image
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Film /Recensioner

Punisher: War Zone

torsdag 20 augusti, kl 23:11 av 3 kommentarer

punisher_war_zone_dvd”Oh God, now I got brain splatter all over me”

Utan att avslöja ett skvatt om filmen så kan jag berätta att det är det sista som sägas just innan filmen slutar. Det är en rätt bra summering av Punisher: War Zone. Det skjuts en hel del skallar i bitar i den här filmen. War Zone har fått en hel del skit i den amerikanska seriepressen. iFanboy tyckte till och med att den var sämre än Frank Millers sjukt bespottade The Spirit. Själv var jag rätt peppad efter att ha sett en del förhandsbilder och den officiella postern. Sen kom filmen och recensionerna och peppet försvann. Filmen försvann även från den svenska biorepertoaren. Den var planerad att ha premiär i början av 2009 men den gick aldrig upp. Och även DVD/BD-släppet har tagit rätt lång tid på sig. I går släpptes den till slut för hemmamarknaden i Sverige. Jag har sett den och det känns lite svårt att skriva en recension av en film som fått usel kritik och som dessutom funnits ute sedan förra året. Mitt mål var ändå att se filmen med öppna ögon och inte bry mig om vad andra recensenter skrivit.

Fortsätt läsa Punisher: War Zone

Betyg: 2++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Avengers #55

onsdag 19 augusti, kl 00:16 av 0 kommentarer

new_avengers_55_coverDet slår mig att jag skrivit väldigt lite om Brian Michael Bendis’ New Avengers. En titel som han skriver parallellt med sin Dark Avengers. New Avengers har varit en rätt hygglig titel under Dark Reign hittills. Den är nämligen raka motsatsen mot vad Dark Avengers är — riktiga hjältar som helt plötsligt i Norman Osbornes nya ordning mer eller mindre blivit klassade som kriminella och tvingats leva under jord. Spider-Man, Wolverine, Luke Cage, Ronin, Mockingbird, Spider-Woman och Captain America hänger i Steve Rogers gamla hemliga lägenhet och gör sitt bästa för att motarbeta Osborne och hans pack. Som vanligt med Bendis blir det rätt mycket snack och tjafs karaktärerna emellan om vad som som ska göras, och ofta lite väl lite av action. Men gillar man Bendis’ karaktärsdrivna gruppserier så är New Avengers värd att kolla in. Och i den här serien funkar det rätt bra med mycket snack och lite hockey. Det blir tydligt hur dessa gamla forna hjältar inte riktigt vet hur de ska agera i den nya värld de lever i.

I och med detta nummer har den tidigare illustratören Billy Tan (helt fantastisk i Rise and Fal of the Shi’ar Empire) slutat, och Stuart Immonen tagit över. Jag har bara läst en serie med Immonen tidigare — den helt genialiska Nextwave som han gjorde tillsammans med Warren Ellis för några år sedan. Det var en extremt stilistisk och cartoony historia. I New Avengers tecknar Immonen mer konventionellt, om än med en rätt förenklad och naiv stil. Kvar är dock det stark stilistiska med med mörka ytor. Bitvis ser det riktigt bra ut, men Immonen känns ändå lite ojämn sett till helheten. Men det är lik förbannat en riktigt bra serie.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Stuart Immonen
Tusch: Wade von Grawbadger
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Marvels Project #1

måndag 17 augusti, kl 20:54 av 0 kommentarer

the_marvels_project_1_coverOk, hur föddes hela Marvels universum? Varför dök supermänniskan plötsligt upp. Det är det Ed Brubaker försöker berätta i The Marvels Project — ett försök att knyta ihop Marvels (då under namnet Timely Comics) första superhjältar från 30- och 40-talet med den nya våg som kom under 60-talet och förändrade hela bilden av vad en superhjälteserie kunde vara. Ursprunget går tillbaka till tiden kring innan andra världskrigets utbrott och USAs experiment med att hitta ett sätt att kunna bekämpa Hitlers nazityskland med. En form av kapprustning i skapandet av den ultimata soldaten skulle det också kunna kallas.

Den här serien, tillsammans med Ultimate Comics Avengers #1, var den som jag såg fram mest emot bland onsdagens seriesläpp. Tyvärr levererar den inte alls på samma sätt som Avengers. Ed Brubaker och Steve Epting har tidigare  gjort helt fantastiska saker med Captain America. Det här håller absolut inte samma klass. Det är framför allt Epting som inte riktigt lever upp till mina krav. Hela serien har en lite dassig känlsa över sig. Jag tror till stor del beror på den rätt urvattnade färgläggning. Visst, det ska utspela sig under 30-talet. Men jag tycker ändå inte att det är en ursäkt för att den där stunsen saknas. Sen tycker jag att Epting inte riktigt lyckats med sin karaktärsdesign. Ofta är karaktärerna lite för lika varandra att man blandar ihop dem. Ofta får man backa tillbaka i läsning för att förstå. Jag tycker att man kan förvänta sig något bättre än det från Epting.

Brubakers historia börjar trevande men kan säkert bli något. Det brukar vara så — att man måste ha lite tålamod med förstanummer. Problemet med manuset i mina ögon är att det påminner väldigt mycket om Kurt Busiek och Alex Ross’ Marvels från 1994. Har man läst den känns första numret The Marvels Project lite överflödigt. Kanske tar det en egen vändning i kommande nummer. Vi hoppas på det.

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Steve Epting
Tusch: Steve Epting
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War Machine #8

måndag 17 augusti, kl 11:12 av 1 kommentar

War_Machine_8Prisa gudarna, Leonardo Manco är äntligen tillbaka som tecknare i det här åttonde numret av War Machine, och plötsligt så är det här en riktigt bra serie igen. Jakten på mördarmaskineriet Ultimo fortsätter här och James Rhodes drar sig inte för att göra sig ovän med vare sig amerikansk militär eller de föredetta kollegorna i West Coast Avengers. Gästspel här alltså av Wonder Man, Tigra, Ronin (aka Hawkeye) och Mockingbird, som inte är alls är glada över att War Machine flyger runt och pangar sönder hemliga amerikanska baser och liknande grejer. I och med denna inte helt glädjefyllda reunion och med saker som exploderar åt höger och vänster så hinns det inte med några flashbacks eller något introvert funderande från War Machine i det här numret. Flera andra recensenter verkar tycka att detta är något negativt, men för min del så är det rätt skönt med ett 100% actionorienterat nummer.

Apropå action så är det här numret nog det ösigaste hittills. I princip hela numret och fighten med West Coast Avengers utspelar sig på eller runt omkring en jumbojet ovan molnen, och det hela slutar med fritt fallande superhjältar och vrakdelar överallt. Har du sett Transformers 2? Du vet den där scenen i slutet när Optimus Prime assimilerar en hel massa andra delar och biffar upp sig till en flygande krigsmaskin? Så beter sig War Machine rätt ofta nu för tiden, och för en mecha-fanboy som jag så är det här en ren fröjd för sinnena. Magna-locks engaging!

WARMACH008002scol_B

Manus: Greg Pak
Illustration: Leonardo Manco
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer