Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

JSA vs. Kobra #3

lördag 15 augusti, kl 08:00 av 0 kommentarer

jsa_vsJSA vs Kobra har hittills varit en för min del väldigt spännande läsupplevelse. Kampen mellan gott och ont i serier har alltid följt vissa givna regler, men JSA vs. Kobra vänder upp och ner på dessa regler. Grundidén här är vad som händer när hjältarna ställs inför en hänsynslös fiende som spelar efter helt andra regler än vad dessa hjältar än vana vid. Desperation, tvivel och missmod börjar sakta men säker slå rot oss medlemmarna i JSA när Kobras nya ledare Jason Burr och hans fanatiska anhängare hela tiden tycks vara ett par steg före JSA.

Författaren Eric Truatmann (någon mer än jag som får flashback till första Rambo-filmen?) har här fått till en nästan kusligt spännande historia. En historia som i alla fall får mig att ivrigt vänta på nästa nummer i serien för att se hur storyn ska utveckla sig. Men ska man vara lite petig här så skulle nog titeln på denna miniserie ha varit Mister Terrific vs. Kobra och inte JSA vs. Kobra eftersom Mister Terrific i rätt stor utsträckning är den egentliga huvudkaraktären. Vilket är helt ok, för hade Trautmann valt att fokusera på fler karaktärer så tror jag att storyn hade blivit väldigt spretig. Så det är nu så får vi storyn genom två karaktärer. Dels Mister Terrific och dels Jason Burr, vilket gör hela storyn egentligen till en dödlig katt och råtta-lek de båda emellan.

Illustrationsmässigt så har Don Kramer och Michael Babinski levererat en riktigt snygg serie så här långt, men i det här numret så är det lite mera hit & miss än tidigare. Det flesta sidor ser riktigt bra ut med fina illustrationer och fina färger. Men på vissa ställen i det här numret så finns det paneler som jag inte tycker lever upp till samma klass som de andra. Det känns lite igenomstressat och inte helt genomarbetat. Men det här är ganska små skönhetsfläckar, på det stora hela så är ändå JSA vs. Kobra #3 ett riktigt bra nummer i en riktigt bra miniserie, kanske en av de bästa som DC gett ut i år.

Manus: Eric Trautmann
Illustration: Don Kramer
Tusch: Michael Babinski
Färg: Art Lyon
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5

Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #1

torsdag 13 augusti, kl 11:25 av 7 kommentarer

ultimate_comics_avengers_1_coverNi som följer oss på Twitter vet redan vad jag tycker om nya Ultimate Avengers. Efter att Jeph Loeb totalfloppat med nyligen avslutade Ultimatum — serien som fått vitsord som ”one of the worst comics I have ever read” eller ”if you like this book, you should seek counseling”. Rätt hårt tryck på Mark Millar att ställa saker till rätta efter Loebs dynga med andra ord. Millar har tidigare, som många säkert redan vet, tillsammans med Bryan Hitch gjort de två första delarna av The Ultimates, som är något av det bästa man kan läsa. Loeb tog sedan över och skrev den tredje delen. Jag har inte läst den men den ska tydligen vara skit. The Ultimates har varit Ultimate-universumets version av The Avengers. Så man kan alltså säga att Ultimate Avengers är en sorts fortsättning på The Ultimates. Och många har nog gått och väntat på att Mark Millar skulle återvända efter de svåra åren med Loeb. Och väntan har inte varit förgäves. Första numret av Ultimate Comics Avengers är som sagt king!

Trots att Bryan Hitch inte längre är med så har Ultimate Avengers ändå den där gradiosa storskaligheten som jag gillade i The Ultimates. Det som brukar kallas widescreen-comics. ”Ersättaren” Carlos Pacheco är på inget sätt sämre, och då är ändå Hitch en av mina topp 5 favoritillustratörer. Vissa paneler är fullständigt over the top. Som när Captain America kör en röd racerhoj ut genom fönstret på en skyskrapa i jakt på en militärhelikopter samtidigt som han drar Millarsk oneliner. Jag skulle kalla det visuell fulländning.

Millar inleder sin vana trogen med ett otroligt starkt förstanummer. Det har allt det man vill ha och förväntar sig när Millar skriver för Ultimate-universumet. Berättelsen tar vid tre veckor efter Ultimatum, Ultimates är upplösta och Hawkeye kontaktar f.d S.H.I.E.L.D.-bossen Nick Fury för att ge honom ett erbjudande. Captain America har deserterat och försvunnit efter att fått redan på hemligheter angående Red Skull. Och endast Fury kan hjälpa S.H.I.E.L.D. att hitta Cap. Det är varken svårare eller mer komplicerat än så. Man behöver inte ha mycket kunskap i Ultimate-universumet för att läsa och uppskatta Ultimate Avengers. Nystarten är som gjord för att passa nya läsare, utan att avskräcka gamla läsare. Här har Millar verkligen lyckats. Nu är ett bra tillfälle att hoppa på tåget. Serien kommer garanterat bli en av de mest intressanta Marvel-titlarna att följa framöver.

Betyget är snubblande nära en femma. Det handlar egentligen om extremt små detaljer som drar ned det något. Dels att det är ett intronummer och man inte riktigt vet vad serien kommer ta för riktning, och att någon panel här och där inte är riktigt hundraprocentigt klockren, men annars är det nästintill perfektion. Köp den, läs den, du kommer att älska den.

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Tusch: Danny Miki
Färgläggning: Laura Martin
Förlag: Marvel
Betyg: 4++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

House of Mystery: Room and Boredom

torsdag 13 augusti, kl 10:34 av 0 kommentarer

roomandboredomHar haft första volymen av House of Mystery liggandes oläst i min sängbordslåda i säkert ett par månader, men igår kväll kändes det som ett bra läge att äntligen ta fram och läsa den. Vet inte riktigt varför jag inte kommit mig för att läsa den förrän nu, men jag antar att jag helt enkelt inte känt något direkt pepp inför den här serien. Jag impulsköpte House of Mystery: Room and Boredom på Comics Heaven när de hade den inne för kampanjpris, och det kan säkert vara därför den hamnade lite utanför min annars så ivriga läsrutin. Nu är den hur som helst läst, och jag kan så här i efterhand konstatera att första volymen av House of Mystery för min del faktiskt var något av en positiv överraskning (kanske tack vare lågt ställda förväntningar, men ändå).

Room and Boredom samlar nummer 1-5 av House of Mystery, är skrivet av Fables-killarna Bill Willingham och Matthew Sturges med huvudillustrationer av Luca Rossi (som jag gillar skarpt). Att jag använder begreppet huvudillustrationer beror på att varje nummer av House of Mystery innehåller en fristående kortare story som berättas av någon av invånarna i mysteriehuset, och dessa tecknas av olika tecknare varje gång. Kul koncept som funkar riktigt bra som ett komplement till huvudberättelsen. Angående storyn så finns det ett par olika spå, men vi får huvudsakligen följa arkitekten Bethany ”Fig” Keeler som efter att ha flytt från sitt brinnande hus och ett par väldigt obehagligt svävande och handhållande agenter råkar hamna ett mystiskt hus någonstans mittemellan dröm och verklighet. Ingen (förutom ett väldigt fåtal speciellt utvalda) verkar få lämna huset, och folk betalar sin barnota genom att dela med sig av sina egna (mer eller mindre bisarra) historier. Fig själv verkar dock ha en mer personlig relation till huset, och den här första volymen öppnar för en hel del spännande grejer i fortsättningen. Gillar du spänning, mystik och lite skruvat berättande à la Fables så kan jag rekommendera House of Mystery: Room and Boredom, och för min del blir det nog att inhandla volym 2 inom en snar framtid.

houseofmystery02

Lite kuriosa: Den här versionen av House of Mystery är en modernisering och relaunch av en äldre DC-titel med samma namn som gick från 1951 till och med 1983.

Författare: Matthew Sturges, Bill Willingham
Illustratörer: Luca Rossi, Ross Campbell med flera
Förlag: DC Vertigo
Betyg: 4-/5

Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The Red Circle: The Hangman

måndag 10 augusti, kl 18:31 av 0 kommentarer

the_red_circle_the_hangman_1_coverMan kan sammanfatta en recension av den här serien med ett ord — skit! Trots medverkan av storheter som Bill Sienkiewicz och J. Michael Straczynski. The Red Circle är DCs nya försöka att återuppväcka gamla Golden- och Silver Age-hjältar. Och det funkar ungefär lika bra som Alex Ross’ liknande serie Project Superpowers — inte inte särsilkt bra helt enkelt. Snabbt berättat så handlar The Hangman en fältläkare som under amerikanska inbördeskriget tas till fånga av sydstatarna i tron att han är en spion och döms till döden genom hängning. I dödsögonblicket får han ett erbjudande av ett övernaturligt väsen. Att dö, eller leva för evigt som ett rättsskipandets instrument och straffa syndarna. En rätt lam origin om ni frågar mig.

Man skulle kunna tror att bara för Sienkiewicz är med på ett hörn (han tuschar) att serien skulle vara något sorts visuellt mästervärk. Men nej, den ser faktiskt bara gammal ut. Jag har inte sett något som Tom Derenick tecknat tidigare och vet inte vad han går för, men i kombination med Sienkiewicws tuschning funkar han inte alls för mig. Det påminner mest om något man kan läsa i sådana där tidningar från 70-talet man kan hitta i gamla sommarstugor. Typ Agent X9 eller något liknande. Jag har inte riktigt koll på den typen av serier.

Ok, dålig origin. Och dåligt tecknat. Finns det något bra att säga om Hangman? Nja, egentligen inte. Den är mest fylld av tråkiga superhjälteklyschor som man sett tusen gånger tidigare. Jag jäspar mig genom hela tidningen. Den sälta som man kunnat se i vissa tidigare serier av Straczynskis, så som exempelvis Supreme Power, är helt frånvarande. Det är inte med så där särskilt stor förväntan som jag ser fram emot de tre kommande one-shotsen som är den del av Straczynskis lansering av The Red Circle. Inta alls faktiskt.

Manus: J. Michael Straczynski
Illustration: Tom Derenick
Tusch: Bill Sienkiewicz
Färgläggning: Guy Major
Betyg: 1+/5

Betyg: 1+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Skrull Kill Krew #3

söndag 9 augusti, kl 12:03 av 0 kommentarer

skrull_kill_krew_3Kommer du ihåg inlägget Om spretigt tecknande och Skrull Kill Krew #2? Om ja: Applicera exakt samma sak på tredje numret av Skrull Kill Krew och spring ut och lek i solen. Om nej: Fortsätt läsa.

Skrull Kill Krew #3 är tyvärr fortfarande tecknat av två olika tecknare, där Mark Robinson gör ett helt perfekt jobb och Rob Campanella mest bara sabbar den känsla som Robinson skapat. Inte för att Campanella är direkt värdelös, men skillnaden blir så påtaglig när man kan jämföra dem så här sida vid sida. Känns lite trist. När det kommer till storyn så är det här fortfarande en serie som inte tar sig själv på alltför stort allvar, och det är mer roligt än spännande och engagerande. Om det här hade varit en ongoing serie så hade jag nog ärligt talat inte hängt kvar mycket längre, men i och med att det faktiskt bara är en miniserie på fem nummer så kör vi återstående två nummer också.

Manus: Adam Felber
Illustration: Mark Robinson & Rob Campanella
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5

Skriv en kommentar
Recensioner

War of Kings #6

torsdag 6 augusti, kl 23:34 av 4 kommentarer

war_of_kings_6_coverDå var det slut då, rymdäventyret som har pågått sedan november förra året. War of Kings har så här sammanfattningsvis varit ett av de bästa megaeventen som Marvel har klämt ur sig på flera år. Både seriekritiker och fans verkar vara överens om det. En stor anledning till det är man har begränsat det till de tidningar som varit relevanta, d.v.s. Marvels kosmiska titlar som Nova och Guardians of the Galaxy. Plus en riktigt bra huvudminiserie. Visst, det har släppts en del meningslösa serier också (War Of Kings: The Savage World Of Skaar, jag talar om dig), men i stort har de flesta serierna fungerat bra och varit en given del av en större historia.

Ok, nu innebär detta sista nummer i miniserien inte det verkliga slutet av eventet War of Kings. Dels kommer ett nummer av Guardians of the Galaxy som, utifrån hur förra numret slutade, verkar ha rätt stor betydelse för det slutgiltiga slutet. Och vad det får för konsekvenser för hela universum. Men framför allt kommer om drygt en månad one-shoten War of King: Who Will Rule?. Jag antar att det är i den vi verkligen får se vem som slutligen vinner kriget, Black Bolt eller Emperor Vulcan. Men i det här numret får vi i alla fall se det som vi gått och väntat på ända sedan november. En fett bashing mellan herrarna ovan. Och utgången är inte helt given. Inte heller vem som har det moraliska övertaget. Det har sedan starten kännts som att det är psykot och vuxenbabyn Vulcan som varit eventets bad guy. Men det tar faktiskt en vändning som jag inte riktigt hade förväntat mig.

I det stora hela är det ett riktigt bra avslutande nummer. Det innehåller en hel del lösa trådar. Saker som kommer bli intressanta att följa i kommande serier. Vad händer med Havoc och Polaris nu? Kommer de återvända till jorden och X-men? Vad händer med Starjammers? Vad händer med Gladiator? Dan Abnett och Andy Lanning kommer att ha massor av bra stoff när de fortsätter att skriva Marvels kosmiska grejer.

Manus: Andy Lanning, Dan Abnett
Illustration: Paul Pelletier
Tusch: Rick Magyar
Färgläggning: Wil Quintana
Förlag: Marvel
Betyg: 4++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Superman: For Tomorrow, vol. 1

onsdag 5 augusti, kl 13:36 av 3 kommentarer

superman_for_tomorrow_coverVolym 1 av Superman: For Tomorrow samlar de sex första numren av den 12 nummer långa storyn som ursprungligen publicerades i Superman #204-215 under 2004 och 2005, och är som en del säger, riktigt ”bra skit”.

Jag, som tidigare varit en relativt högljudd kritiker av Superman som karaktär och superhjälte, måste erkänna att Brian Azzarello lyckats skapa något riktigt intressant med mannen av stål i For Tomorrow. Superman är här en betydligt mörkare karaktär än han normalt sett framställts som, och framträder här inte alls som den klassiska helyllekämpen som kämpar för the american way, utan mer som den övermäktiga och främmande utomjording han faktiskt är. Azzarelo struntar här i princip fullständigt i den fumlige Clark Kent för att istället skapa en nästan skrämmande individ som väcker frågan om Superman kanske är alltför mäktig för att kunna leva tillsammans med resten av mänskligheten.

superman_for_tomorrowStoryn berättas här i form av flashbacks, och vi som inte har koll på vad som hänt i Metropolis innan For Tomorrow får snart reda på att Superman tyngs av skuldkänslor för att han inte lyckats förhindra att en miljon människor, däribland Lois Lane (hans fru), försvunnit i en katastrof kallad The Vanishing. I jakten på svar kring det mystiska massförsvinnandet så tar han det drastiska beslutet att använda sina krafter för att göra världen till en bättre plats. Han spänner musklerna och lägger näsan i blöt helt enkelt. Dock får det här ödesdigra globala konsekvenser, och i och med det så börjar världen och kollegorna i Justice League oroa sig ordentligt för att Superman kanske är alldeles för mäktig för allas bästa. Väldigt spännade faktiskt, och kanske en av de bästa och intressantaste porträtteringarna av Superman någonsin.

Utöver det extremt tighta berättandet så var ett av de starkaste dragplåstren för min del att Jim Lee och hans trogna parhäst Scott Williams står för illustrerandet, och de gör nog ingen besviken. Det är så här Superman och serier överlag ska tecknas helt enkelt. Parallellt med All Star Superman så är volym 1 av Superman: For Tomorrow det bästa jag läst med Superman, och jag måste nog tysta ned lite av mina tidigare sågningar av Stålis.

Författare: Brian Azzarello
Tecknare: Jim Lee & Scott Williams
Förlag: DC
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: Phoenix – Warsong

måndag 3 augusti, kl 13:05 av 1 kommentar

X-Men: Phoenix – Warsong var precis som Friendly Neighborhood Spiderman – Derailed ett album jag inhandlade för en spottstyver (39:-) på Comics Heaven här i Stockholm. Det här är en fristående berättelse som kretsar kring teamet i Astonishing X-Men (Beast, Wolverine, Cyclops, Emma Frost etc.), men främst kring de tre mutanttrillingarna som kallas för The Stepford Cuckoos som skapades av Grant Morrison i New X-Men. Syrrorna börjar här bete sig smått underligt, och det visar sig snart att de är påverkade både av den mäktiga Phoenix-kraften och av sitt mystiska ursprung. Det här är i grunden en helt ok historia, men det blir bitvis tyvärr lite rörigt, mycket på grund av att jag som läsare flera gånger blandar ihop trillingarna och vem som gör vad på vilken plats. Även grejen med Phonenix kontra deras histroria känns lite rörig, och för att vara en X-Men-story så lyckas inte Greg Pak skapa något större intresse kring karaktärerna eller gruppdynamiken. Hyggligt snyggt tecknat är det iallafall av Tyler Kirkham (som även gjort nyligen recenserade Fusion #1, 2 & 3). Så, är X-Men: Phoenix – Warsong läsning värd 39 kr? Ja, det tycker jag, men jag skulle själv inte rekommendera ett köp av den till standardpris.

phoenix_warsong

Författare: Greg Pak
Tecknare: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel
Betyg: 2+/5

Skriv en kommentar
Recensioner

Invincible – Ultimate Collection Vol. 1

söndag 2 augusti, kl 12:00 av 2 kommentarer

invincible_ucFör ett par veckor sedan så skrev jag om mina senaste seriealbumsinköp som var tänkta att blir årets sommarläsning. Jag utlovade då recensioner av dessa och nu, något försenat kanske, så kommer den första av dessa. Det blir Invincible: The Ultimate Collection Vol. 1 av Robert Kirkman, Ryan Ottley och Cory Walker.

Invincible är en serie som jag varit väldigt nyfiken på ett bra tag nu, så det var med rätt höga förväntningar som jag började läsa den här tegelstenssamlingen på nära 400 sidor, och visst, den lever upp till många av dessa förväntningar men vänta er ingen djup karaktärsstudie eller ultravåldsserie av Invincible. Serien om den unge tonåringen Mark Grayson, son till superhjälten Omni-Man, som en dag upptäcker att han fått sina efterlängtade superkrafter och blir hjälten Invincible kan nog bäst beskrivas som en old school superhjälteserie i modern tappning. Framförallt så bjuder Invincible på väldigt kul och underhållande läsning och Kirkman drar sig inte för att driva ordentligt med populärkultur i allmänhet och superhjälteserier i synnerhet. En personlig favorit är den rymdskeppsbesättning som dyker upp som kortast en bit in i samlingen. Besättningen på rymdskeppet är en lätt förklädd version av kapten Picard, Data och de andra från Star Trek: The Next Generation.

Några kanske tycker att teckningsstillen i Invincible är lite väl enkel i jämförelse med illustratörer som Mike Deodato eller Simone Bianchi, men jag tycker att Cory Walkers, och senare också Ryan Ottleys, stil är helt rätt för den här typen av superhjälteserier, och trots den till synes enkla stilen så vimlar det här av fina detaljer. Själv så gillar jag både Walkers och Ottleys stilar och de passar väldigt bra ihop och kompletterar Kirkmans manus och den känsla av old school som Invincible har.

Är du ute efter en serie som är kul att läsa och som ger bra underhållning så tycker jag att Invincible kan vara väl värd att titta närmare på. En liten bonus är att dessa riktigt maffiga Ultimate Collection-samlingarna gör sig väldigt bra i bokhyllan tillsammans med resten av seriesamlingen, och de går dessutom att komma över till väldigt bra priser.

Manus: Robert Kirkman
Illustration: Cory Walker & Ryan Ottley
Tusch: Cory Walker & Ryan Ottley
Färg: Bill Crabtree
Förlag: Image Comics
Betyg: 4/5

Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Friendly Neighborhood Spiderman – Derailed

onsdag 29 juli, kl 18:56 av 35 kommentarer

derailedFörst och främst: Jag hade aldrig köpt den här samlingen om den inte kostat 29 kr. När jag tänker efter lite så har jag nog egentligen inte läst Spiderman sedan Carnage-tramset och den där klonhärvan på 90-talet. Tappade väl lite sugen efter det. Hur som helst, Derailed samlar #5-10 av Friendly Neighborhood Spiderman och består av tre stycken olika berättelser. I den första så får vi följa en bloggerska som under hela sitt liv inbillar sig att Spiderman förföljer henne och försöker få hennes uppmärksamhet. Rätt kul idé faktiskt, och bra berättat, men det känns ändå rätt mycket som utfyllnad. I den andra storyn så går Spiderman efter lite om och men med på att wrestlas mot en mexikansk brottare som kallar sig själv för El Muerto, och den här delen känns väl mest som rätt klassisk action med Spiderman. Fighting och oneliners alltså. Tredje storyn är den som är mest dramatisk och som lär ha konsekvenser för kommande nummer efter dessa. En ung kvinna bestämmer sig i framtiden för att mecka lite det förgångna, och specifikt då det förgångna som rör nutidens Spiderman. Hennes farsa, som råkar vara framtidens Spiderman, ser dock till att hon fänglas för sitt tidsmixtrande. Ett jailbreak senare så har den tidigare så snälla dottern förvandlats till en ny och galen Hobgoblin, och naturligtvis så åker hon tillbaka i tiden för att ha ihjäl vår tids Spiderman. Som grädde på moset flytter hon även över morbor (farbror?) Ben från en parallell verklighet så att han dyker upp livs levande och ställer till det. Mycket tidsparadoxer här med andra ord. Rätt ok överlag. Så, var den här samlingen värd 29 kr? Absolut. Hade den varit värd 149 kr? Absolut inte. Kommer jag att köpa fler volymer av Friendly Neighborhood Spiderman? Sannolikt inte.

Författare: Peter David
Tecknare: Mike Weiringo, Roger Cruz
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5

Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer