Efter Bendis åtta år är det äntligen dags för byte av rorsman på Avengers. Marvel NOW! presenterar Jonathan Hickman på New Avengers (som jag börjat recensera här)samt gamla flaggskeppet Avengers. Alla som läst något av vad jag tidigare skrivit vet att jag dyrkar Hickmans Fantastic Four så mina förväntningar är milt sagt höga.
Hickman börjar sin run med sedvanlig olycksbådande mystik. Efter de inledande profetiorna samt Captain America och Iron Mans plan om ett större team bryter kaoset ut. Det utomjordiska trädgårdskollektivet The Garden har bestämt sig för att göra planeten Mars och vår jord till en bättre plats, naturligtvis utan att fråga om lov först. Man bombarderar jorden med sju biologiska kapslar som brutalt ändrar omgivningen runt nedslagsplatsen. Våra Avengers-hjältar får storpisk av The Garden och allt ser mörkt ut tills Cap återvänder med ett minst sagt förstärkt team. En av de nya Avengers-medlemmarna visar sig ha ett kraftigt inflytande på The Garden som går med på att stanna kvar på Mars utan att lägga sig i våra angelägenheter. Iron Man lägger också på minnet att Jarvis behöver utöka menyn med mer paj.
Vem är vem i Hickmans roster?
Pusselmästaren Hickman går i Avengers #1-3 ut hårt från början. Vi får ett snyggt schema med plats för 24 Avengers men Hickman håller oss på halster när det gäller helheten i den nya rostern. Kärnan i Avengers utgår medvetet från samma hjältar som i förra årets filmsuccé: Captain America, Iron Man, Thor, Hulk, Hawkeye och Black Widow. Vi får också en skön övergång från Bendis med tre av de Avengers han tillförde nämligen Wolverine, Spider-Man och Spider-Woman och klassiska medlemmar som Falcon samt Carol Danvers (tidigare Ms. Marvel, numera nya Captain Marvel). Fyra helt nya medlemmar är ”Mästaren på karate” Shang-Chi och tidigare New Mutants-medlemmarna Cannonball och Sunspot samt en av Hickmans egna skapelser: Manifold (tidigare en av medlemmarna i Secret Warriors, aboriginer och mutant vars kraft är att kunna teleportera sig och andra vart som helst i tid och rum). Cap och Tony har som nämnts tidigare bestämt sig för att flytta fram positionerna ytterligare med tre nya och synnerligen kraftfulla Avengers: Hyperion, Smasher och Captain Universe.
Smasher alias Izzy Dare
I Avengers #4-6 får vi följa dessa hjältars respektive ursprung:
Hyperion är en Super Man-liknande snubbe som dykt upp i fem olika alternativa versioner sedan 1969. Denne sjätte och nye Hyperion fångas in av forskarskummisarna A.I.M. som ensam överlevande i resterna av ett dött universum. Han befrias ur deras fångenskap av Avengers och erbjuds medlemskap.
Astronomistudenten Izzy Dare avbryter sina studier när hennes mor dör. Hon beslutar sig för att stanna kvar på pappans gård i Iowa och hjälpa honom ta hand om farfar som lider av emfysem. En dag hittar hon ett par fräsiga glasögon i majsfältet. Dessa har tillhört Smasher, en av medlemmarna i Shi’ar-galaxens supertuffa kejserliga garde, och Izzy blir snart detta gardes första rekryt från vår jord samt ny medlem i Avengers.
Captain Universe alias Tamara Devoux
Tamara Devoux hamnar i koma efter en allvarlig bilolycka. När hon vaknar upp efter tio år minns hon inte sitt tidigare liv. Istället har universum valt ut henne som den nye bäraren av titeln Captain Universe. Denna kraft och titel har burits av många men alltid för en begränsad period och med ett ända klart syfte: Att rädda Allt!
Jerome Opeña är fenomenal tecknare av de första tre numren och Adam Kubert en trevlig bekantskap i #4-6. Dustin Weaver som samarbetat med Hickman på S.H.I.E.L.D. står för de snygga omslagen och återkommer i #7-9 som huvudtecknare.
Hickmans Avengers kräver mycket av sina läsare samtidigt som han har glimten i ögat. Att ständigt fylla våra huvuden med myror med koder och annat pyssel gör att man frenetiskt bläddrar fram och tillbaka hela tiden och alltid längtar efter fortsättningen precis som i den bästa av pusseldeckare. Det är också spännande att se hur Hickmans egna skapelser och idéer vävs in i allt han skriver från S.H.I.E.L.D. via Secret Warriors och nu senast Fantastic Four. T.ex. har vi A.I.M.-mupparna som stöter på Avengers i Savage Land och hävdar diplomatisk immunitet som representanter för den nyligen FN-saktionerade A.I.M. Island, en historia från Fantastic Four #610.
Skottie Young Variant
Det är inte mycket action i dessa sex nummer utan det mesta av handlingen förs framåt i lugna dialoger med eller utan paj. Att Hickman har humor visade han hela tiden under sin tid med Fantastic Four och bjuder på en del dråpligheter som t.ex. en asdryg Spider-Man (läs Superior) i konversation i lunchrummet med nykomlingarna Sunspot och Cannonball eller när Thor erbjuder Hyperion att dela en plunta destillerad Fimbulvinter i svettiga Savage Land.
Hickman har själv sagt att han tänkt sig en historia på tre år så vi får ha tålamod. Vi saknar dessutom sex Avengers i Hickmans finurliga schema varav två verkar vara synnerligen viktiga. Undrar vilka det kan vara? Hoppa på tåget och följ med!
Illustration: Jerome Opeña, Adam Kubert
Färgläggning: Dean White, Frank D'Armata, Frank Martin
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Jag var och såg Iron Man 3 igår, så vi kör väl någon sorts recension nu. Alla andra recensioner av Iron Man 3 säger ju i princip samma saker om manus, skådespelandet och specialeffekterna, så jag tänker fatta mig rätt kort om just de sakerna. Så här:
– Iron Man: Extremis, av Warren Ellis och Adi Granov. Extremis är en fristående miniserie i 6 delar där Ellis nystartar Iron Man med en rejäl injektion inspiration och nya idéer. Idén med Extremis-teknologin (som jag inte tänker spoila här) är grunden för handlingen Iron Man 3.
Hur tycker jag då att plocka-russin-idén funkar i Iron Man 3? Jag tycker som sagt att Iron Man 3 manusmässigt är helt ok, och jag skulle nog kanske till och med vilja påstå att det är den bästa Iron Man-filmen (måste nog se den minst en gång till för att avgöra det). MEN. Jag tycker att Warren Ellis originalstory Extremis är mycket bättre än filmen. Jag tycker även att Matt Fractions The Five Nightmares är bättre. Värt att tillägga är dock att Extremis och The Five Nightmares är några av de bästa seriernummer jag läst, och att det är svårt att hitta någon superhjältetitel överhuvudtaget som slår Iron Man på fingrarna där. 
