Marves Dark Reign har hållit igång rätt länge nu, och har utöver att etablera Norman Osborn aka Iron Patriot aka Green Goblin som en av världens mäktigaste män även resulterat i nya team (och titlar) som Dark Avengers och Dark X-Men. Utan att ha forskat alltför mycket i det så skulle jag vilja påstå att Dark Reign varit en framgångrik och populär företeelse, men nu är det dags för ett avslut. Avslutet, eller om vi kanske bara ska kalla det för en övergång till något nytt, kommer vi att få följa i ett antal serier som knyter an till det nya eventet som går under namnet Siege. Huvudtitel i Siege är Brian Michael Bendis miniserie i fyra delar med samma namn, och första numret gavs precis ut. Början på slutet med andra ord, och frågan man ställer sig är väl om Siege lyckas leverera en final som kan sätta stopp för Osborns skrevgrepp på Marvel-universat på ett tillfredsställande sätt. Svaret på den frågan lär vi inte ha förrän sista numret av Siege kommit ut, men jag tycker iallafall att Siege #1 öppnar för något lovande.
Siege är utan vidare omskrivningar en riktig pang-på-rödbetan-serie. Asgård inklusive alla dess invånare och gudar dyker upp som en svävande ö på amerikanskt territorium, och influerad av den ränksmidande Loki samt uppbackad av en regisserad katastrof där ett stort antal oskyldiga åskådare förlorar livet så tar Osborn det kritiska beslutet att helt sonika samla upp sina trupper för en attack på gudarnas hemvist. Mer komplext än så blir det egentligen aldrig i det här inledande numret. Efter lite inledande prat så består Siege främst av det första slaget mellan Osborns supersoldater med Dark Avengers i spetsen vs Asgårds förvånade försvarare. Något som kan kännas lite småtrist med den här typen av serier är att det ska hinnas med väldigt mycket på kort tid och att de innehåller ett så pass stort antal karaktärer att inte riktigt någon hamnar i fokus, och lite så känner jag även med Siege. Detta anonymitetsminus till trots så tycker jag ändå att Bendis skapar en helt ok och riktigt lovande start av Siege, och jag gillar illustratören Olivier Coipel som med sin rena men ändå detaljrika stil känns som ett väldigt passande val av tecknare för den här typen av story. Plus i kanten även för det glossiga omslaget i bättre kvalitet än vanliga Marvel-omslag. Känns som att Siege faktiskt kan bli en riktigt skön actiondänga, och jag hoppas att det här kommer att bli ett värdigt avslut av Dark Reign.
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Serien handlar om Vietnamkriget och är ett mycket personligt projekt för Aaron: hans kusin 
Franska science-fiction serier översatta till ett läsbart språk blir allt vanligare. Förra året gav Albumförlaget ut första delen av 
Hursomhelst: Skrullerna är här, och brittiska öarna är av till en början okänd anledning en av de viktigaste måltavlorna för invasionen. Mot skrullerna kämpar Captain Britain, mutanten Pete Wisdom, chef för MI13 (brittiska underrättelsetjänstens ockulta avdelning), en sidbytar-skrull som ser ut som John Lennon, Spitfire, en superhjältinna från andra världskriget, och Black Knight – den senare med ny streetsmart look snodd från namnen Jack Knight i Starman. Till det gänget av kuliga men i slutänden ganska endimensionella karaktärer lägger Cornell en mer intressant gestalt: Faiza Hussain, kvinna, läkare, muslim och inte minst fangirl med encyklopedisk kunskap om brittiska superhjältar. Faiza råkar få superkrafter och hamnar mitt i smeten mellan Pete Wisdoms team och skrullarmén. Hon fungerar som läsarens ställföreträdare, och en alldeles utmärkt sådan dessutom: klarsynt och klichéfri guidar hon sig själv/oss genom de kosmiska superhjälteintrigerna i Secret Invasions kölvatten.
Angolême är otvivelaktigt den mest prestigefyllda seriefestivalen i Europa och följaktligen är dess Fauvre d´Or det finaste priset. Allting är väldigt fint. Som guldpalmen för serier. Skillnaden mot spektaklet i Cannes är att festivalen knappt nämns utanför seriesvängen i Sverige. Nåja, jag ska inte fördjupa mig i det, Pinocchio vann iaf 2009. Tyska avant-verlag gav ut den på tyska (den är iofs till största delen ordlös) i december 2009. Den går att köpa via 
