Ibland blir man trött på det evinnerliga sorterandet av sopor. Tre olika tunnor för matavfall, vanliga sopor respektive trädgårdsavfall som hämtas varannan måndag eller onsdag samt dessutom två rejäla kassar med allt ifrån tidningar till kapsyler som man får köra till den lokala återvinningsstationen. Bekymret med att få in rätt vecka i sina dagliga rutiner så man inte råkar ut för det förargliga faktum att kärlen inte töms (om man inte har väldigt snälla sophämtare), stanken av räk- eller kräftskal under varma sommardagar eller när man måste rensa tunnan på maskar (”Nä älskling! Riskorn kryper inte”), de upprörda känslorna och bilderna på sociala medier som är en hårsmån från att förvandlas till en blodtörstig pöbel när någon mupp dumpat bildäck eller en toastol vid den lokala återvinningsstationen eller när det snöade så mycket en vinter så man var tvungen att ställa ut extra säckar fyllda med rester av både jul- och nyårsmiddag. Se där några exempel på hur mycket sopor dominerar vår vardag och samtidigt tillfredsställelsen att vi faktiskt bor i ett land där sophanteringen fungerar och dessutom riktigt bra. Jag är så pass gammal att jag kommer ihåg när ”Håll Sverige rent”-kampanjen startade på 80-talet eller när alla hyreshus var utrustat med ett sopnedkast per våning där folk slängde både blöjor och giftiga lösningsmedel rakt ner i källaren men det är inte alla som har kommit lika långt som Sverige, vilket blir extra tydligt när man läser Derf Backderfs Urhunden-nominerade seriealbum Sopigt (Trashed på engelska) från 2015 som gavs ut på svenska 2017 av Kartago Förlag.
Fortsätt läsa Sopigt – Rapport från en soptipp
Illustration: Derf Backderf
Förlag: Kartago Förlag
Betyg: 4+/5
Prins Eidyr, son till Harald den gamle av Gorm den rödes ätt, är Odens utvalda och Jotunheims blivande erövrare. Åtminstone är det vad prinsen intalar sig själv där hans skepp kämpar fram i vågorna med hopp om att till slut skönja Jotunheims svarta taggiga kust vid horisonten. Fyra skepp har prinsen redan förlorat på den farofyllda resan, matförråden börjar tryta och så även besättningens tålamod men de har alla lovat att följa sin herre, även om färden verkar leda till världens ände. När prinsen berättar sin senaste dröm – där Oden lovat honom Jotunheims guld och skatter samt att han i triumf ska återvända hem till Midgård med en jättes huvud – för sin trogne krigare Dal hittar de plötsligt en utmattad ung kvinna i havets vågor. Efter att ha beslutat sig för att inte äta upp henne trots att förråden är tömda surrar de henne vid masten för att fråga ut henne men när hon öppnar ögonen inser de till sin fasa att hon inte är en människa från Midgård utan en av Jotuns folk med jätteblod i ådrorna. Hon är Vei, Ran av Veidars flock. Jätten Veidar som är drottning Gillingurs högra hand, herde av Björkdalens flock och Veis Gud och beskyddare.
I förra inlägget tipsade jag om vårens seriefestivaler i Malmö, Uppsala och Stockholm och nu är det dags att utforska några av vårens kommande nyheter från de svenska serieförlagen.
Både Seriefrämjandet och Svenska serieakademin delade ut sina respektive priser under lördagen på Bokmässan i Göteborg. Seriefrämjandets pris Urhunden finns i två kategorier: årets bästa originalsvenska seriebok och årets bästa till svenska översatta seriebok och sedan har vi specialpriset Unghunden för främjande av barn- och ungdomsserier i Sverige. Anneli Furmark prisbelönades återigen i den första kategorin (hon har redan fått Urhunden för Amatörernas afton och Jamen förlåt då) för Den röda vintern (Kartago) som är den avslutande delen i en triologi som består av de tidigare utgivna Fiskarna i havet och Jordens medelpunkt.
2015 års bästa till svenska översatta seriebok går till Epileptisk (Placebo Press) av David B. (Pierre-François Beauchard).
Svenska serieakademins priser består av den internationella Adamsonstatyetten samt den svenska som delas ut till två olika serieskapare. Vidare delar serieakademin även ut två förtjänstdiplom för särskilda insatser för den svenska seriekonsten.
De två tjänstediplomen tilldelades Helena Magnusson, som gett seriemediet akademisk fägring med sin doktorsavhandling Berättande bilder: Svenska tecknade serier för barn, och Germund von Wowern, redaktör och projektledare på Egmont Kärnan som bland annat ligger bakom Svenska MAD samlade årgångar samt flera samlingsverk med Kalle Anka av Carl Barks och Don Rosa.
