Arkiv för kategorin ‘Lösnummer’

Recensioner

X-Men Legacy #246

lördag 12 mars, kl 17:27 av 0 kommentarer

AoX3OBS! Följande recension innehåller spoilers!

Age of X har verkligen fått upp ångan både intrig- och karaktärsmässigt. Cast-of-thousands-problemet jag nämnde i en tidigare recension blir mindre och mindre allt eftersom Carey ökar skärpan och det blir allt tydligare vilka figurer han sätter fokus på (fast eftersom det här trots allt är ett X-event väjer han såklart inte för att introducera ytterligare lite nya alternativversionsmutanter i denna del 3 av 5). Som det står nu är det visserligen fortfarande lite förvirrande, men absolut inte värre än vilken annan team book som helst med 5+ medlemmar att skifta mellan.

Fortsätt läsa X-Men Legacy #246

Manus: Mike Carey
Illustration: Clay Mann
Tusch: Jay Leisten
Färgläggning: Brian Reber
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Green Lantern #63

fredag 11 mars, kl 16:13 av 0 kommentarer

gl63Det var ett tag sedan vi här på Shazam recenserade något med anknytning till Green Lantern och nu när DC Comics börjar göra sig klara för nästa stora Green Lantern crossover, War of the Green Lanterns, så tyckte jag att det kunde vara läge att titta till Green Lantern så här ett år efter Blackest Night.

Green Lantern #63 är så en Prelude till ovan nämnda crossover, War of the Green Lanterns, och som sådan så försöker Geoff Johns ge oss så pass mycket information som möjligt innan själva crossover kickar igång på allvar. På grund av detta så blir det väldigt mycket exposition in det här numret. Visserligen ganska intressant exposition, och säkert väldigt nödvändig för vad som komma skall men det innebär också att det inte händer så mycket.

Fortsätt läsa Green Lantern #63

Manus: Geoff Johns
Illustration: Ed Benes & Ardian Syaf
Tusch: Ed Benes, Vincente Cifuentes & Rob Hunter
Färgläggning: Randy Mayor
Förlag: DC Comics
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #19

fredag 4 mars, kl 19:03 av 0 kommentarer

brightestday19Brightest Day börjar närma sig slutet och i och med det så börjar Geoff Johns och Peter Tomasi att avrunda de olika parallellhistorierna. I förra numret avslutades Hawkman och Hawkgirls story på ett minst sagt oväntat sätt. I Brightest Day #19 avslutas inte någon av de andra historierna men däremot får vi en del svar på vad som egentligen står på spel i Brightest Day och det ser ut som att Hawkman och Hawkgirl inte är det enda som i slutändan kan komma att få betala ett alldeles för högt pris om den goda sidan ska vinna…

Fortsätt läsa Brightest Day #19

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Joe Prado & Ivan Reis
Tusch: Oclair Albert & Robert Hunter
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #22

tisdag 1 mars, kl 11:10 av 0 kommentarer

AgeofX2OBS! Följande recension innehåller milda spoilers!

I denna del 2 av Age of X händer något som gör att Mike Careys berättelse höjer sig rejält: här får nämligen berättelsen en huvudperson. Det är allas vår favoritsödernböna Anne Marie, alias Legacy (eller alias Rogue i det normala X-universat) som träder in i rollen som förförisk och enveten detektiv på kollisionskurs med Magneto.

Efter två nummer av myllrande bifigurer är detta tydligare fokus precis vad Age of X behöver. Lägg till det att paret Kurth/Martinez är mycket säkrare illustratörer än Mann/Leisten från del 1 och vi har en kombination som höjer detta X-event från en stark trea till en svag fyra. Kurth/Martinez har en stil som påminner lite om Phil Jimenez (som ju illustrerade några nummer av Grant Morrisons New X-Men) men inte riktigt lika distinkt. Dock ändå fullt tillräckligt för att kunna skapa en bra känsla även när det inte är actionscener (något som Mann/Leisten inte riktigt mäktade med) – t ex tycker jag att både den flörtiga konversationen mellan Legacy och Madison Jeffries (i originalversionen känd som Box, medlem av Alpha Flight) och scenen där Legacy förhör Kitty Pryde har bra mycket mer charm än något som dök upp i del 1 (och då var del 1 ändå inte direkt dålig, bara bitvis lite intetsägande).

Fortsätt läsa New Mutants #22

Manus: Mike Carey
Illustration: Steve Kurth
Tusch: Allen Martinez
Färgläggning: Brian Reber
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

X-Men: Legacy #245

måndag 28 februari, kl 23:37 av 1 kommentar

AgeofX1OBS! Följande recension innehåller milda spoilers!

Dags att försöka vara lite up-to-date här på Shazam.se: skrev ju häromsistens om Age of X: Alpha, prologen till nya X-händelsen Age of X och lovade där att försöka hålla igång en kontinuerlig Age of X-bevakning. Förra veckan kom så de två första delarna av Age of X ut, i X-Men: Legacy #245 och New Mutants #22, nästa månad fortsätter Age of X i samma titlar plus standalone-titeln Age of X Universe #1 (av 2).

Med Age of X: Alpha kickade historien igång lite långsamt med en serie korta berättelser som gav lite bakgrund till en del av de ledande figurerna i Age of X:s alternativa verklighet, men i X-Men: Legacy #245 är det full rulle från start. Vi kastas in i mutanternas sista strid i en fet och lång actionsekvens med en skön men ändå något konventionell dubbelsplash på s 2-3. Chad Nevett och Kelly Thompson på Comic Book Resources tyckte att Age of X: Alpha var en miss eftersom hela historien börjar i så lågt tempo, medan denna första del har allt det Alpha saknade. Jag är inte säker på att jag håller med.

Fortsätt läsa X-Men: Legacy #245

Manus: Mike Carey
Illustration: Clay Mann
Tusch: Jay Leisten
Färgläggning: Brian Reber
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Captain America: The First Avenger: First Vengeance #1- 2

lördag 26 februari, kl 15:49 av 2 kommentarer

captain-america-first vengeanceHandling m.m: Captain America: The First Avenger har premiär i sommar och som en del av uppbyggnaden inför den har Marvel släppt en prequel med den usla titeln Captan America: The First Avenger: First Vengeance. Den handlar dels om Caps uppväxt och hur han träffar Bucky samtidigt som den växlar mellan Cap på uppdrag för att spöa Hydra. Serien finns bara digitalt, första numret är gratis och det andra kostar 7 pix via Comixology. Totalt får man då 22 sidor.

Det som är bra: Det är överlag bra tecknat och det är en rätt fin skildring (om än kort) av Caps uppväxt och vänskap med Bucky men framförallt hans längtan att bli soldat och vad som ligger bakom det. Det är som sagt väl kort men  Fred Van Lente lyckas trots det berätta en hel del och Luke Ross gör ett bra jobb med teckningarna. Upplösningen på serien är riktigt bra (självklart med tanke på att den släpps digitalt). Jag har läst den på en frukttelefon och det funkar bra med Comixologys Guided View teknologi.

Det mindre bra: Det är som sagt lite kortfattat, historien är så intressant att den gärna hade fått bre ut sig men det är förstås inte meningen här utan serien har enbart tillkommit för att promota filmen. Det finns även en risk att serien spoilar en del av filmen men hur det ligger till är jag inte säker på. Fightscenerna med Cap vs Hydra är rätt onödiga och tillför egentligen inget mer än att de fyller isn funktion som en konstrast till den spinkige pre Cap-Steve.

Slutsats: För den som gillar Cap (jag gillar Cap jättemycket) så tycker jag det är givet att införskaffa denna eftersom den både är rätt billig och lättillgänglig. Jag hoppas att den även är tillgänglig på annat än fruktprodukter.

Manus: Fred Van Lente
Illustration: Luke Ross
Färgläggning: Richard Isanove
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

War of the Woods #1-3

torsdag 17 februari, kl 22:27 av 2 kommentarer

war-of-the-woods1-3DCs Zuda Comics las ner under förra året. En del av serierna lever dock vidare och en av dem är Matthew Petz War of the Woods. Serien finns på Comixology och säkert fler ställen. På Comixology kostar den 7 kr numret, första numret är gratis. Petz serie är inspirerad av Världarnas krig men istället för människorna så handlar det om djuren och hur de agerar när räliga rymdvarelser anfaller. War of the Woods fokuserar på far och son, Nathaniel och Phineas, som är någon form av gnagare antar jag. De och övriga djur i skogen samlas till rådslag och bestämmer sig för att ge sig av till en fristad men Nathaniel, Phineas och deras sköldpaddspolare ger sig av för att prata med Hoqwash, ett mytiskt och fruktat djur.

war-of-the-woods-at-homeJag läste serien på min frukttelefon och det funkar sådär. Det är tydligt att War of the Woods inte är anpassad för det i motsats till Robot 13 och det blir en hel del vridande och vändande för att optimera läsning vilket då inte är optimalt. Comixology Guided View är dock bra och läsningen flyter därför på bra, upplösningen på serien är också den bra till skillnad från vissa andra serier som The Goon feat. Hellboy.

Petz är en skicklig tecknare och hans djur är realistiska och även om de agerar som människor ser de fortfarande ut som djur vilket är bra, jag gillar det bättre än rent antropomorfa serier. Om djuren är bra så är Hoqwash en skum skapelse som ändå funkar okej, däremot är rymdvarelserna sällsynt fantasilösa vilket är synd för det drar ner det i övrigt goda intrycket av teckningarna. De tre första nummerna är på totalt 32 sidor plus lite extramaterial och det hinner inte hända så mycket mer än att djuren samlas och Phineas och gänget träffar Hogwash. Någon karaktärsutveckling blir det inte men genom den otrevliga rymdinvasionen får Petz till undergångsstämningen. Därför är det svårt att säga bu eller bä och jag vet inte om jag kommer att ladda ner fjärde numret men det blir nog så för jag hoppas att det här utvecklar sig till något intressant. Jag är svag för serier med djur i huvudrollen, det har gett mig några av mina bästa serieupplevelser:We3 och Mouse Guard.

Illustration: Matthew Petz
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Marvel Knights Spider-Man #1-12 – På iPad

onsdag 16 februari, kl 23:08 av 1 kommentar

mks1Låt oss börja med en kort summering av vad Marvel Knights egentligen är. Marvel Knights är ett underförlag till Marvel som kickade igång 1998 med syfte att presentera lite mer vuxna versioner av etablerade serier. Först ut var bland annat Daredevil och The Punisher, och 2004 så fick Spider-Man sin egen Knights-titel, fantasifullt nog kallad Marvel Knights Spider-Man. 2006 så beslutade Joe Quesada, Marvels dåvarande chefredaktör, att Knights-titlarna skulle integreras med Marvels standardtitlar, men innan dess så hade Mark Millar hunnit köra sitt eget race med Spider-Man i ungefär ett år. Det är hans 12 inledande nummer (som samlar Down Among The Dead Men, Venomous och The Last Stand) av Marvel Knights Spider-Man som vi ska gå igenom här. För min del så är detta även första gången sedan 90-talet som jag läser en längre story med Spider-Man, så håll i hatten.

Handling: Efter att Spider-Man besegrat och fängslat Green Goblin a.k.a. Norman Osborn a.k.a. en av de få superskurkar som känner till Peter Parkers hemliga identitet så vandaliseras Uncle Bens grav samtidigt som Aunt May kidnappas ur sin nya lägenhet på Manhattan (som Peter och Mary-Jane visar sig inte ha råd med). Vem som ligger bakom dåden är oklart, och Spider-Man ger sig ut i en desperat jakt efter både hjälp från andra superhjältar och tips från betydligt mörkare hörn av New York. Från Avengers till The Olw till X-Men till Osborns fängelsecell svingar sig Peter Parker i jakten på Aunt May, och det mesta verkar peka mot en plan som är betydligt mer lik ett spindelnät än Spider-Man kunnat ana. Mitt i allt detta så verkar även Eddie Brock, bättre känd som Venom, ha något i görningen, och The Daily Bugle går ut med en massiv kontaktbelöning till den som kan avslöja Spider-Mans identitet.

venomousDet bra: Hade det här varit en X-titel så hade jag gnällt över att jag inte gillar Terry Dodsons illustrationer. Här så har jag däremot inget ont alls att säga om honom. Snarare tvärtom. Dodson känns som klippt och skuren för Millars Spider-Man. Utöver det så gör Dodson (och Frank Cho som gör ett kortare inhopp) ett riktigt bra jobb med de skönhetslyft som flera av superskurkarna fått här. Green Goblin har fått en dräkt som känns en aning mindre som en gycklaroutfit, Vulture lyckas för en gångs skull se rätt ond ut, Dr Octopus verkar ha moddat tentaklerna och blivit några kilo lättare, och Electro, han ser lika jävla dum ut som vanligt. Ändringarna är helt klart märkbara men ändå rätt trogna originalen, och för min del så är uppgraderingarna av skurkgalleriet bara positiva.

Fortsätt läsa Marvel Knights Spider-Man #1-12 – På iPad

Manus: Mark Millar
Illustration: Terry Dodson, Frank Cho
Tusch: Rachel Dodson
Förlag: Marvel Knights
Betyg: 5/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Witchfinder: Lost and Gone Forever # 1

måndag 14 februari, kl 20:04 av 0 kommentarer

Lost and gone forever(OBS! Spoilers för den som har en del Hellboyläsning framför sig.)
Att den viktorianske ockulte detektiven Sir Edward Grey trots tuff konkurrens är en av Mike Mignolas mest intressanta skapelser håller de flesta fansen med om. Hur Grey gick från att vara en av drottning Viktorias agenter till en dolsk figur som dyker upp i kåpa och mask jämte alvernas konung och andra mytologiska storheter är ett av de stora mysterierna i Hellboyserierna. Mycket tyder på att Mignola har många historier på lager för denne fascinerande figur.

Den första miniserien Witchfinder: In the Service of Angels ägde rum i ett dimmigt London 1879. Greys andra äventyr tar oss till ett än mer mytiskt landskap, vilda västern. Närmare bestämt Utah 1880, dit vår hjälte har tagit sig i jakt på en viss Lord Glaren. Han hinner knappt kliva av diligensen innan mystiken börjar tätna. I den utbrända kyrkan hittar han ockulta symboler inristade i golvet och lokalbefolkningen är så illa stämd mot främlingar att Grey inte hinner betala för sin drink innan skottlossning utbryter på saloonen.

Nog märker man att det kliat i fingrarna på manusförfattarna Mignola och John Arcudi (läs hans underhållande text om skrivarmödor här!) att få leka med westernkonventionerna. Första numret lägger grunden för vad jag hoppas kommer att bli ett monumentalt bidrag till weird westernkanon. Tecknar gör ingen mindre än John Severin, en veteran inte minst i vilda västerngenren. Denne serielegend har tecknat professionellt sedan han var i tioårsåldern då han sålde sina första illustrationer till The Hobo News, en amerikansk föregångare till publikationer som The Big Issue, Situation Stockholm och De hemlösas tidning. Sedan karriären kommit igång på allvar under sent fyrtiotal har han tecknat krigsserier för legendariska EC Comics, varit med och grundat Mad, illustrerat The Rawhide Kid, The Incredible Hulk, Conan The Barbarian, King Kull (tillsammans med systern Marie Severin), The Punisher, B.P.R.D. – ja listan kan bli nästan hur lång som helst. Vid 89 år fyllda ritar han fortfarande som en gud. Med sepiatonerna färgläggaren Dave Stewart förlänat vissa av scenerna känns det emellanåt som om man tittade på gamla foton. Sidornas upplägg med stora rutor för tankarna till Cinemascope, det bildformat som mer än något annat är förknippat med de stora västernfilmerna. Sista sidans cliffhangerbild fick mig att bokstavligt tappa hakan när jag vände blad! Så för min del kan nummer två inte anlända i affärerna snabbt nog.

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Teckningar: John Severin
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5

Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Hulk #1-5 – På iPad

lördag 12 februari, kl 20:01 av 2 kommentarer

Hulk03Vi rullar på med recensioner av serier som jag köpt för iPad:en på Marvels måndagsrea (varje måndag så säljer ComiXology en eller ett par Marvel-titlar till halva priset), och idag så är det dags för Hulk #1-5. För den som inte hängt med i alla Hulk-svängar så skjutsades Hulk ut i rymden av en samling superhjältar (Planet Hulk), och så kom han tillbaka argare än någonsin, spöade alla och ödelade Manhattan (World War Hulk). Efter det så kollapsade Bruce Banner, titeln Incredible Hulk blev till Incredible Hercules (mer om den framöver) och Jeph Loeb tog över Hulk i en ny titel, helt enkelt kallad Hulk.

Handling: Någon har mördat Hulks gamla nemesis Abomination, och den huvudmisstänkte är inte helt otippat Hulk. Det underliga är att Hulk, eller rättare sagt Bruce Banner, varit inlåst av S.H.I.E.L.D. sedan han kollapsade i slutet av World War Hulk. Det finns även vittnen som pratar om en  Hulk som skiftar betydligt mer i rött, och parallellt med allt det här så dyker det upp någon som påminner en hel del om en blå variant av Abomination…

Det bra: Jeph Loeb serverar här en slugfest som aldrig sparar på krutet, och det är fullt ös medvetslös rakt in i kaklet från början till slut. Dum action kan man säga, och det är både på gott och ont. Spontant så funkar den här tappningen av Hulk bäst som bakisunderhållning när man inte orkar tänka ordentligt, och den som gillar en massa knytnävsslagsmål mixat med lite slapstick kan nog tycka det här är riktigt bra.

Det mindre bra: Låt mig ge ett konkret exempel på när Jeph Loebs Hulk är riktigt dålig: I en fight mellan den röde Hulk och Thor så tar Hulk (eller Rulk som han nu kallas) tag i Thors hammare, hoppar ur jordens atmosfär, rycker Mjolnir ur Thors hand, flyger till månen, spöar Thor och hoppar tillbaka till jorden. Serien är bitvis så obalanserad och överdriven att det mest känns irriterande, och för min del så känns det nästan som att Loeb med flit försöker göra Hulk till en oseriös och komiskt låtsasbrutal (alla som slåss med varandra är i stort sett osårbara) dussinserie. Utöver det så tycker jag personligen att det är en dålig idé från första början att introducera en ny tillika röd Hulk. 

Slutsats: Hulk #1-5 är lättsmält och smådum underhållning som funkar ok om man är på det humöret, men för min del så känns Loebs Hulk både oseriös och faktiskt rätt överflödig.

red_hulk_thor

Manus: Jeph Loeb
Illustration: Ed McGuinness
Förlag: Marvel
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...