Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

Shadowland: Bullseye

fredag 10 september, kl 21:22 av 3 kommentarer

ShadowBullSPOILER ALERT för den som inte följer Shadowland!

Marvel-eventet Shadowlands (som kommer leda fram till Daredevil: Reborn under 2011) har börjat få upp ångan. Förutom huvudserien, en drös miniserier, och så förstås en fet arc i Daredevil, kommer också en massa one-shots. En av dem var jag extra sugen på eftersom den skrivits av John Layman, mannen bakom skruvade genreblandningen Chew (som alla vet lite av en Shazam-favorit). Layman tar sig här an Daredevil-ärkeskurken Bullseye, som ju som bekant spelar en viktig roll in absentia i Shadowland (fast eftersom det formligen svämmar över av intrig-kontrollerande ”Hand magic” i Shadowland ska vi nog inte tro att allas vår favoritprickskytt kommer vara död så länge).

Fortsätt läsa Shadowland: Bullseye

Manus: John Layman
Illustration: Sean Chen
Tusch: Sandu Florea
Färgläggning: Guru EFX
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Secret Avengers #1-4

torsdag 9 september, kl 07:12 av 3 kommentarer

SecretAvengers_1I och med det fjärde numret av Ed Brubakers och Mike Deodatos super-blackops-serie så är Secret Avengers första äventyr, kallat Secret Histories, avslutat, och det firar vi med ett utlåtande av #1-4 (Henriks recension av #1 finner du här).

Handling: Efter Norman Osborns Dark Reign och efterföljande Siege får Avengers återigen axla rollen som USA:s och världens främsta beskyddare, och för att kunna vara mer proaktiva än tidigare så skapas två separata team: Avengers som på ett klassiskt och färgglatt vis kickar ass mitt på ljusa dagen, och Secret Avengers som är betydligt mer undercover och (som titeln hintar om) hemliga (och så nya New Avengers som jag ännu inte vet vad de pysslar med, men det kommer framöver). Secret Avengers hemliga laguppställning ser genom #1-4 ut som följer:

Steve Rogers (som Super-Soldier), Sharon Carter, War Machine, Beast, Valkyrie, Black Widow, Moon Knight, Nova och Ant-Man (inte Hank Pym).

Ett helt klart rätt udda men ändå väldigt spännande gäng med andra ord, och de kastas såklart rätt omgående rakt in i ett stort mysterium. Det visar sig att Roxxon (som mest bara verkar göra fuffens men ändå bara kör på som det regnar) drivit gruvverksamhet på Mars och har lyckats gräva fram en urgammal hatt – The Serpent Crown – som tillsammans med liknande hattar kan komma att styra hela universum. Så, Captain Rogers skickar Nova för att undersöka, och när han inte hör av sig får hela gänget hoppa in i rymdskeppet för att åka och se vad som egentligen pågår.

Det bra: Styrkan i den här titeln tycker jag ligger i bredden hos medlemmarna, även om det här inte utnyttjas fullt ut. Brubaker sår även en del frön som säkert kan komma att blomma upp till något spännande framöver (det känns lite som Secret Warriors för den som läst den titeln), men även det ligger mer i framtiden än just i de här numren. Mike Deodato gör en stabil insats genom alla nummer, och det är som vanligt när han står för tecknandet mycket svärta och en del riktigt nice actionsekvenser. Personligen tycker jag dock att Deodatos skuggiga stil tidigare gjort sig bättre i Thunderbolts och Dark Avengers, men det funkar helt ok även här.

Det mindre bra: Jag tycker inte att det var helt lyckat att kasta ut Secret Avengers i rymden direkt från start. En mer jordnära story med mer fokus på det nya teamet än på komplexa dubbelspel och galaktisk undergång tror jag hade passat mycket bättre. Som det är nu så är storyn lite för rörig, och flera av karaktärerna får väldigt lite utrymme och tillför i princip ingenting genom de här fyra numren. Visst, med 9 medlemmar är det säkert inte helt lätt att fokusera lika mycket på alla, men som det är nu hade serien lika gärna kunna hetat Steve Rogers & Co. Lite synd med tanke på potentialen, men förhoppningsvis så är det något som kommande nummer kan råda bot på. Överlag känns det som att Brubaker ville rätt mycket med Secret Histories, men för min del så kom det aldrig riktigt igång.

Slutsats: Secret Avengers #1-4 lyckades inte leva upp till mina höga förväntningar, men bjuder ändå på tillräckligt mycket för att vara läsvärt, och det känns som att det är en serie som kan växa med tiden. Från och med #5 släpper jag dock Secret Avengers i lösnummerform.

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Mike Deodato
Tusch: Rain Beredo
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Uzumaki- Spiralerna 2

onsdag 8 september, kl 09:08 av 1 kommentar

uzumakispiralerna2Handling m.m: Galago gav ut första delen av Uzumaki- Spiralerna förra hösten och jag recenserade den. Jag skrev då att det skulle bli tre delar men Galago valde att bara dela upp den i två. Uzumaki- Spiralerna handlar om staden Kurôzu där invånarna dras allt djupare in i spiralernas vansinne, invånarna påverkas alltmer fysiskt och det gör även staden. Att undkomma spiralerna blir allt svårare och människorna i Kurôzu börjar även vända sig mot varandra.

Vad är bra: Till skillnad från första delen tycker jag att del två är skrämmande rakt igenom. Den är riktigt genuint överjävligt obehaglig faktiskt. Galna gravida, deformationer, kannibalism- allt skildrat snyggt av Junji Ito i hans realistiska mangastil. Det mest skrämmande i skräck är oftast det man inte ser men här ser man allt och det är ändå läskigt. Det finns inga svackor i Uzumaki- Spiralerna utan skräcken är konstant närvarande. I andra delen är det inte bara spiralerna som man aldrig vet när någon ska drabbas av, vilket är en styrka, utan även den mänskliga ondskan som är skrämmande, alltid frammanad/framtvingad av spiralformationerna som sprider sig i staden.

Vad är mindre bra: Ingenting. En skräckserie som lyckas vara skrämmande hela tiden, vad finns det att klaga på?

Slutsats: Den läskigaste serie jag någonsin läst men inte den mest skrämmande. Serier som The Walking Dead och Black Hole är mer skrämmande tycker jag. Men som ren skräckserie är Uzumaki- Spiralerna det bästa jag läst, framförallt denna andra del.

Illustration: Junji Ito
Förlag: Galago
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Nyheter och tips /Recensioner

The Walking Dead Compendium Volume 1

lördag 4 september, kl 19:48 av 3 kommentarer

WD_Compendium_Vol1Den 1 september (det vill säga för några dagar sedan) så släppte Image Comics återigen den ständigt slutsålda The Walking Dead Compendium Volume 1 som samlar #1-48 (1088 sidor) av Robert Kirkmans numera välkända och erkända zombieapokalyps. Både Rikard och Johan har tidigare tyckt till om de flesta delarna av TWD, men jag tänkte ändå ge mig på en relativt kortfattad recension av Compendium Volume 1 nu när den återigen finns i tryck och när TV-serien närmar sig. För den som ännu inte fått uppleva TWD så kommer jag att hålla följande text helt spoilerfri.

Ingen har väl egentligen missat vad TWD handlar om (namnet i sig är ju en tydlig ledtråd). Världen (eller i alla fall stora delar av den) är översvämmad av levande döda, och vi får följa en samling människor som kämpar för överlevnad i en ny värld utan regler. Standardupplägg med andra ord, och egentligen inget man inte sett förut. Det som särställer TWD från liknande apokalypsupplägg är främst Robert Kirkmans berättande. Precis som i Invincible så berättar Kirkman många små historier parallellt med ett större huvudspår som när som helst kan flamma upp och ta med sig allt i en helt ny riktning, vilket innebär att jag som läsare aldrig vet vad som kan komma att hända.

Att läsa TWD har för mig varit en äkta upplevelse, och trots längden på över 1000 sidor sträckläste jag mig i princip genom hela samlingen. Jag har nog inte varit så uppslukad av någonting till denna grad sedan jag spelade Final Fantasy 7 eller läste Pestens Tid för första gången. Jag glömde i stort sett bort att jag behövde sova och spenderade stora delar av jobbet med att sitta och fundera på hur det skulle gå. Så bra är det, och samtidigt är ju upplägget nästan löjligt simpelt. Världen har gått åt helvete och förvandlats till en överdimensionerad (och zombiefylld) version av Flugornas Herre. Att ingen har gjort den här serien tidigare är nästan förvånansvärt. Hur som helst, Kirkman fångade mig med Charlie Adlards och Cliff Rathburns svartvita hjälp från start, höll mig i ett järngrepp genom drygt 1000 sidor och fick mig genom de sista 10 sidorna att princip bara vilja ställa mig upp och vråla ett ångestfyllt NEEEEEEEJ!!!. Men istället ligger jag kvar, och läser vidare, samtidigt som jag innerst inne vet att Kirkman troligtvis planerat för det här geniala jävelskapet redan från första början. Det är så briljant och sadistiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta när jag läser det.

Sammanfattningsvis så är The Walking Dead Compendium Volume 1 antagligen den mest prisvärda och från början till slut mest lysande samling som går att få tag på idag, och jag avundas alla som ännu inte fått det skräckblandade nöjet med att stifta bekantskap med Kirkmans zombieöversprungna överlevare. En given 5:a. Köp innan den tar slut igen.

Skriv en kommentar
Recensioner

Scarlet #1

tisdag 31 augusti, kl 07:30 av 0 kommentarer

Scarlet1Seriehändelse: en ny skapar-ägd serie av Brian Michael Bendis och Alex Maleev. Enligt uppgift har Bendis och hans illustratörspartner planerat för Scarlet sen deras kritikerhyllade sejourDaredevil slutade. Konceptet ligger närmare Bendis tidiga indie-kriminalserier än hans senare superhjälteserer: en kvinna (med artistnamnet Scarlet, därav titeln) som blivit illa behandlad av världen bestämmer sig för att slå tillbaka, och lyckas under resans gång både lära sig mer om sig själv och starta en revolution. Enkelt och kraftfullt enmeningspitch, inte sant?

Och det funkar. Scarlet känns betydligt mer angeläget och uppfriskande än det mesta man sett från Bendis de senaste åren (möjligen med undantag för Powers som fortfarande håller stilen). Scarlet pratar direkt till läsaren om sina våldsdåd, ett kul och välfungerande grepp som gör läsaren mer indragen, för att inte säga medskyldig, till Scarlets mer eller mindre berättigade vigilantism – något som Scarlet själv naturligtvis påpekar, vilket lägger ytterligare en meta-dimension av verfremdung till serien. Att det dessutom förefaller som om Scarlet är en inte helt pålitlig berätterska gör inte saken sämre. Jag brukar ofta störa mig på självmedvetet berättande-om-berättande (se vidare The Unwritten), men i det här fallet är det både subtilt och effektfullt och inte alls irriterande.

Fortsätt läsa Scarlet #1

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Alex Maleev
Förlag: Marvel/Icon
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Film /Film

Serietekets filmvisningar hösten 2010

måndag 30 augusti, kl 20:11 av 0 kommentarer

Ashes of Time Redux

Vad: Peter Bergting presenterar ”Ashes of Time Redux” (Wong Kar Wai 1994)
Var: Klarabiografen i Kulturhuset vid Sergels torg, Stockholm.
När: Torsdag 2 september kl 18:30 – 21:00

På torsdag hoppas jag att alla Shazamläsare i Stockholm söker sig till Klarabiografen i Kulturhuset. Serietekets filmvisningar inleder nämligen då höstens program med fint besök och fin film. Peter Bergting har valt ut en av sina favoriter, ”Ashes of Time Redux” (Wong Kar Wai 1994). Han kommer vara på plats för att presentera filmen och när sluttexterna rullat klart blir det en pratstund med mannen bakom serier som ”The Portent”, ”Gängkrig 145” och mycket annat. Allt är i vanlig ordning gratis. Biljetter får ni i dörren till Klarabiografen. Hoppas vi ses där!

Mycket annat kul är på gång de kommande månaderna. Läs resten av programet här!

Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #8

söndag 29 augusti, kl 08:00 av 0 kommentarer

brightestday8Brightest Day har kommit en bit på vägen men mystiken om varför Aquaman, Martian Manhunter, Deadman och de andra återfick livet efter Blackest Night har långt ifrån lättat. En del frågetecken har rättats ut, men andra har uppstått. Som t. ex. vilken koppling den mordiska gröna marsianen har till Martian Manhunter. Eller vilka kopplingar som Hawkman och Hawkgirl har till det mystiska Hawkworld. I det här numret får vi lite mer kött på benen rörande dessa två saker då Geoff Johns och Peter Tomasi väljer att lägga merparten av fokuset på dessa två delar av Brightest Day-storyn (med det lilla undantaget av två sidor i början som berör Deadman).

Klart bäst i det här numret är Hawkman/Hawkgirl-storyn och vad som händer dem i det mystiska Hawkworld. Ni som kan er DC-historia känner säkert igen namnet Hawkworld, men här är det inte planeten Thanagar som åsyftas, utan vad jag närmast skulle beskriva som en sorts parallell dimension med starka band inte bara till Hawkman och Hawkgirl utan också till Jorden och Thanagar. Det Johns och Tomasi försöker göra här (och lyckas riktigt bra med i min mening) är att koppla Hawkman och Hawkgirl till ett större sammanhang. Dessutom får Hawkgirl en ordentligt överraskning i slutet av numret.

Som vanligt håller Brightest Day en hög illustrationsnivå, men Ivan Reis och Patrick Gleeson får ursäkta här men Ardian Syafs Hawkman/Hawkgirl-del är i en klass för sig. Hade Johns och Tomasi valt att använda hela numret till Hawkman-storyn och gett Syaf fritt spelrum i ett helt nummer så tror jag vi hade varit mycket nära en fullpoängare. Tyvärr är det inte så, men det förminskar ändå inte Syafs utomordentliga arbete.

Manus: Peter J. Tomasi & Geoff Johns
Illustration: Patrick Gleason, Ivan Reis & Ardian Syaf
Tusch: Rebecca Buchman, Vicente Cifuentes & Ivan Reis
Färgläggning: John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

The man with the getaway face

onsdag 25 augusti, kl 07:30 av 2 kommentarer

1301424-0_superThe man with the getaway face är en del av Darwyn Cookes pågående och kritikerrosade projekt att översätta Donald E Westlakes Parker-romaner (som han skrev under pseudonymen Richard Stark) till serieformat. Första albumet, The Hunter (eller Richard Stark’s Parker: The Hunter som den kompletta titeln lyder) kom ut häromåret och följs snart av nummer två, The Outfit. Inför släppet av The Outfit kommer Cooke och förlaget IDW nu ut med The man with the getaway face, som är en serienovell som utspelar sig mellan The Hunter och The Outfit (också baserad på en Westlake/Stark-roman). Detta är alltså inget fullängdsalbum utan en 24-sidors serietidning, dock i oversizeformat och på lyxigt papper.

Så långt kontinuitet. Vem är då den här snubben Parker, och varför är det en sån seriehändelse att Darwyn Cooke har slagit sig på att överföra dessa romaner till serieform? För det första är Parker-romanerna rättmätiga klassiker i den hårdkokta genren: de har ovanligt nog en renodlad kriminell i huvudrollen (ingen snitsig gentlemannatjuv eller Robin Hood-typ heller, utan bara en rå men smart buse och rånare). Så här post-Tarantino kanske inte det känns så fräscht men det var det verkligen när The Hunter, den första Parker-romanen, kom ut 1962. Westlake och hans brutale proffstjuv har sedan dess utövat ett starkt inflytande på sentida kriminalförfattare som James Ellroy och Edward Bunker.

Fortsätt läsa The man with the getaway face

Manus: Darwyn Cooke
Illustration: Darwyn Cooke
Förlag: IDW
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

B.P.R.D.: Hell On Earth – New World # 1

tisdag 24 augusti, kl 18:21 av 1 kommentar

New World # 1En lång titel och en laguppställning där Liz Sherman inte längre finns med är det första som möter läsaren av den här nystarten. Ursprungligen hade Mignola tänkt sig Hellboy som en serie med många huvudpersoner, men ganska snart tog en viss röd cigarrbolmande herre med stennäve över rampljuset helt och hållet. B.P.R.D. blev en egen titel först 2002 i och med publiceringen av Hollow Earth som Mike Mignola skrev tillsammans med Christopher Golden och Tom Sniegoski och som Ryan Sook tecknade. Åtta år senare har denna Hellboy-spinoff sprungit om originalet vad gäller antal album med god marginal. Den officiella förklaringen från redaktören Scott Allie är: ”Mostly it’s that Guy’s so friggin’ fast!”

Fortsätt läsa B.P.R.D.: Hell On Earth – New World # 1

Manus: Mike Mignola och John Arcudi
Illustration: Guy Davis
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Hellboy: The Storm #2

tisdag 24 augusti, kl 18:19 av 0 kommentarer

The Storm # 2Spoilervarning utfärdas härmed för texten nedan!

Som är brukligt i Hellboysammanhang slutade första numret i en kombinerad cliffhanger: Big Red slåss så det stänker med en taggig kämpe i gyllene rustning och alven som blev en gris, även känd som Gruagach, får konfronteras med effekterna av sitt krigshetsande. Tvåan kastar oss rätt in i bakgrunden till den nu återuppståndna Queen of Blood som sedermera knyter an till Hellboys pågående råkurr. Det är snyggt gjort och med en sorgsen underton mitt i slagsmålet. Tematiken kring hur myternas kreatur en gång för alla tänker sätta stopp för människans härjningar känner den som hängt med igen från Hellboy II: The Golden Army. Det liknar den kreativa process som efter den första filmen gjorde Mignola nödgad att befästa sin version av Hellboys historia. Något som ledde till att en omfattande skapelseberättelse avtäcktes i The Conqueror Worm, serien som kom kort efter. 

Fortsätt läsa Hellboy: The Storm #2

Manus: Mike Mignola
Illustration: Duncan Fegredo
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer