Levande döda! Avlidna kollegor återuppstår! Goda är plötsligt onda! Wohoo, Blackest Night rules! Eller nej. Det här är ju Marvel. Är det så att Marvel rippar DC:s event rakt av och även de vill rida på den populära zombievågen? Kanske. För min del så spelar det egentligen ingen roll vem som rippar vem och varför, utan mer om det görs snyggt. Marvels Necrosha är hur som helst ingen direkt kopia av DC:s Blackest Night, även om det på ytan finns en hel del uppenbara likheter. Grejen med att återuppliva avlidna karaktärer känns ju som sagt rätt gjord, men i Marvels fall handlar det inte om zombiefiering, utan mer om en sorts högteknologisk radiostyrning. Samma fast annorlunda alltså.
Oneshotten X-Necrosha är inledningen på Necrosha, och här läggs grunden för de parallella handlingar som kommer att löpa genom tre X-titlar: X-Force, New Mutants och X-Men Legacy. Personligen så har jag än så länge bara följt New Mutants (hittills utkomna samlingar av X-Force står på inköpslistan då det verkar vara en rätt mörk och ösig serie), vilket antagligen är anledningen till att jag tycker att den delen av X-Necrosha är den bästa. Den smått komplicerade handlingen i korthet: Selene aka The Black Queen och hennes samling av mordiska mutanter har lagt vantarna på en variant av det tekno-organiska viruset (kolla vad Wikipedia har att säga om T/O-viruset), och använder det för att reanimera och förslava både goda och onda avlidna mutanter i jakten på världsherravälde (eller något liknande). Ondskefullt till fulla muggar med andra ord.
Bland de klassiska karaktärer som återupplivats syns här Pyro, Stonewall, Super Sabre och ungdomsklubben Hellions, men det man främst reagerar på är returen av forna X-män som Cypher, Caliban och Thunderbird. Det kanske är ett smått billigt knep att spela ut kortet med goda kollegor som tvingas bli onda och attackera sina vänner, men jag tycker faktiskt att det funkar riktigt bra här, och jag tror nog att Necrosha kan komma att bjuda på en hel del tuffa beslut och tårdrypande avslut. Skulle dock säga att X-Necrosha främst är för de läsare som har en rätt så långvarig relation till X-Men (både döda och levande), för som rookie kan det nog bli lite väl svårt att hänga med i vem som är vem och vilka man egentligen ska hålla på. För min del så blir det dock en genomsnittlig stark 3:a (X-Force och Legacy: 3/5, New Mutants: 4/5).
Illustration: Clayton Crain, Ibraim Roberson, Laurence Campbell
Förlag: Marvel
Betyg: 3++/5
Och det var det mycket riktigt, Chew visar sig vara en riktig liten pärla (vilket ni läsare såklart redan vet om – varför skriver jag egentligen den här recensionen?). Här är handlingen: Tony Chu (Chu, Chew, haha, hajar ni?) är polis och cibopat – d v s när han äter något så får han visioner om vad det ätna varit med om. Äter han en bit av ett mordoffer (!) så ser han t ex vem mördaren är. Efter en misslyckad stakeout slängs han ut ur den lokala poliskåren och rakt i armarna på Mason Savoy och Mike Applebee, som på stående fot ger Tony jobb som specialagent för FDA istället. FDA? Food and Drug Administration såklart, USA:s mäktigaste polisorganisation. Öh, hur kan det vara möjligt att FDA helt plötsligt har befogenheter som vida överstiger CIA och FBI tillsammans? Nämnde jag att Chew också utspelar sig i en alternativ verklighet där en massiv fågelinfluensa-epidemi har fört med sig ett landsomfattande kycklingförbud i USA? Plötsligt är det mer lukrativt att langa kyckling än att langa knark, med allt vad det för med sig av lönnkrogar och gangsterkrig… något som stackars Tony alltså hamnar mitt uppe i som agent för FDA.
Ibland blir jag sugen på en serie enbart för omslagets skull. Kingdom of the Wicked har just ett sådant toklockande omslag. D´Israeli (ev. släktskap med den premiärministern 
ex när jag vid senaste besöket hos min lokala seriebutik upptäcker en Peter Bagge-teckning stirra ned på mig från hyllan – va? En Peter Bagge-grej jag missat? Hur är det möjligt? En snabb bläddring ger vid handen att jag inte bara missat Bagge utan mycket annat – Strange Tales är en antologisamling om tre nummer (nu inne på #2, hoppas verkligen att jag kan hitta #1 som baknummer…) där Marvel bjudit in ett gäng indie/alternativserieskapare att göra sina egna versioner (oftast parodier, men ibland mer substantiellt än så) av Marvels hjältar – det är helt enkelt fråga om att det äääntligen blivit dags för en Marvel-version av DC:s Bizarro Comics och World’s Funniest (har ni inte läst dem så spring och köp genast – båda två innehåller f ö flera serier av shazam.se-favoriten Evan Dorkin). Och detta har alltså gått mig helt förbi, så jag har missat #1. Typiskt.
