Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »
Recensioner

Green Lantern #43

måndag 13 juli, kl 07:00 av 4 kommentarer

greenlantern43Vi som har hängt med ett tag i Green Lantern och läst det senaste stora eventet för den intergalaktiska poliskåren, The Sinestro Corps War, minns säkert den lilla preview i slutet för något som DC kallade The Blackest Night. Sen dess har vi Green Lantern-fans väntat med spänning på The Blackest Night. Faktum är att jag nog aldrig har sett fram emot ett event lika mycket som jag gör med Blackest Night. Nu, mer än ett år senare, är det så äntligen dags. Eller ja, nästan i alla fall. Det riktiga Blackest Night drar igång i nästa vecka med Blackest Night #1. Men en sak står i alla fall redan nu klar. Om resten av storyn kommer att hålla lika hög kvalitet som det här numret så kommer hela eventet att passera Sinestro Corps War, och det med råge.

Green Lantern #43 fokuserar egentligen inte på Hal Jordan eller någon annan av olika Green Lanterns. Istället får vi här vad som egentligen kan beskrivas som en origins-historia för William Hand, mer känd som Black Hand, och hur han så småningom blir den första Black Lantern. Black Hand är en klassisk Green Lantern-skurk och gjorde sin debut i Green Lantern #29 (1964). Egentligen så har han aldrig varit mycket till skurk utan oftast varit en rätt misslyckad och patetisk karaktär. Men i det här numret gör Geoff Johns och Doug Mahnke honom till en riktigt obehaglig karaktär utan några som helst sympatiska drag.

Det är en fantastisk historia som Geoff Johns fått till. Trots att den är nästan helt nattsvart så har han fyllt den med så mycket kraft och driv i historien och dessutom fått till ett väldigt spännande anslag till Blackest Night så att jag knappt kan vänta med att komma över Blackest Night #1 nu i veckan.

Avslutningsvis så vill jag nämna lite om Doug Mahnke illustrationer i det här numret. Ivan Reis och Ethan Van Sciver har ju redan etablerat sig som de främsta Green Lantern-illustratörerna just nu. Men trots att detta nummer är Doug Mahnkes första försök att illustrera Green Lantern så skulle jag ändå vilja placera honom i samma kategori som dessa två herrar. Han gör ett fantastisk jobb och bidrar väldigt mycket till den mörka och dystra stämningen i det här numret.

Det finns egentligen inget mer som jag kan säga om Green Lantern #43 än detta: LÄS!!

Manus: Geoff Johns
Illustration: Dough Mahnke
Tusch: Christian Alamy
Färg: Randy G. Mayor
Förlag: DC Comics
Betyg: 5/5

Betyg: 5/5
Taggar: , , , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #6

torsdag 9 juli, kl 09:56 av 2 kommentarer

dark-avengers-06Venom vs. Marvel Boy i sjätte numret av Dark Avengers!? Nej, faktiskt inte ens i närheten. Marvel Boy är inte ens med i det här numret, och Venom gör bara ett snabbt (men väldigt grisigt) inhopp i ett par rutor i slutet. Jag har ju pratat om det förut, men vad är egentligen grejen med att ha den här typen av helt missvisande omslag?

Hur som helst, bortsett från omslaget så är det här numret faktiskt lika bra som det föregående. Man får känslan av att Norman Osborns manipulerande av The Sentry snart kommer att få ödesdigra konsekvenser, och på sista sidan så får vi en försmak av (efterlängtade) dåligheter som komma skall. Mest sannolikt främst för Osborn själv, men även för hela Dark Avengers i stort. Bendis och Deodato levererar helt enkelt den bästa superhjälteserien från Marvel just nu (av det jag läser alltså).

Författare: Brian Michael Bendis
Illustratör: Mike Deodato Jr.
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5

Taggar: , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Fusion #2

onsdag 8 juli, kl 09:44 av 0 kommentarer

fusion002_page_05Ok, andra numret av Fusion fortsätter i exakt samma andra som det första numret. Fullt ös rakt in i kaklet bara. Ripclaw, som fått någon sorts våldspsykos, attackerar Avengers och resten av Cyberforce hänger på i fightandet av bara farten. Lite kul att Abnett och Lanning skapar en koppling mellan Marvel och Top Cow genom att ge Black Widow (Avengers) och Cyblade (Cyberforce) ett gemensamt ursprung som öststatsagenter, men i övrigt så är den här fighten faktiskt rätt så slätstruken, och självklart så slutar det med att alla inser att allt är ett stort missförstånd. Tillsammans så beslutar sig de två gängen, om än motvilligt, för att samarbeta, och de ger sig i samlad trupp iväg för att hälsa på hos Thunderbolts, som de hört håller Ripclaw-symbiot-kopian fången. Stämningen är väl minst sagt spänd mellan Thunderbolts och våra två hjältegäng, och hela köret får en snabb och rätt rolig vändning när Venom, som själv i grunden är en utomjordisk symbiot, inte kan hålla fingrarna i styr och bestämmer sig för att käka upp Ripclaw-kopian (som ju som du säkert minns har besatt en av medlemmerna i Hunter-Killer). Ska bli kul att se vad som händer i det tredje och avslutande numret av den här fräsiga crossovern.

Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2+/5

Taggar: , , , , , , , , , ,
Skriv en kommentar
Allmänt /Recensioner

Fusion #1

tisdag 7 juli, kl 16:41 av 1 kommentar

fusionDags återigen för en alldeles för lång titel: Fusion: Cyberforce/Hunter-Killer/Avengers/Thunderbolts. En crossover alltså, mellan Marvel och Top Cow (som är en avstickare från Image Comics). Premissen här är enkel: Ellis i Hunter-Killer drabbas av en utomjordisk symbiot som är en tidigare avliden kopia av Ripclaw från Cyberforce. Ellis som nu förvandlats till en monstruös kopia av Ripclaw kastar en timmerbil på Avengers som råkar flyga förbi i sin Quinjet, men flyr från platsen för att strax efter det bli tillfångatagen av Norman Osborns Thunderbolts. Ripclaw-originalet och Cyberforce anar ugglor i mossen samtidigt som Avengers letar efter Ripclaw som de tror var den som kastade en lastbil på deras flygplan. Avengers listar ut var Cyberforces hemliga bas (som är en fyr) är, och precis när de tagit sig dit så får Ripclaw ett knasryck och attackerar Avengers. Slut på första numret.

Fusion är som du säkert förstår en ren actionserie utan några som helst ambitioner att vara något annat. Om man tar den för vad den är så är det faktiskt rätt underhållande. Lite väl många karaktärer att hålla reda på kanske, men för mig som har hygglig koll på alla förutom Hunter-Killer så rullar det på rätt fint från början till slut. Extremt lättsmält men snyggt tecknad underhållning, och kul att se en mix mellan sköna karaktärer från Marvel och Top Cow. Höjdpunkt i första numret: När Ares föreslår att de ska attackare Cyberforces fyr för att se om den förvandlas till en gigantisk tjur.

Manus: Dan Abnett & Andy Lanning
Illustration: Tyler Kirkham
Förlag: Marvel & Top Cow
Betyg: 2+/5

Taggar: , , , , , , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Justice League: Cry for Justice #1

tisdag 7 juli, kl 07:00 av 0 kommentarer

JLACJ Cv1AJustice Leauge of America ska ju vara lite av DC Comics flagskepp, men så mycket bevis för den sakens skull har vi inte sett prov på i de senatse numren av serien. Men Justice Leauge: Cry fro Justice #1, en 12-delars miniserie skriven av James Robinson och illustrerad av Mauro Cascioli, börjar väldigt lovande.

James Robinson är här i sitt esse och detta första nummer är extremt välskrivet. För trots att trots att numret i stort sett är helt dialogdriven och nära nog helt utan någon egentlig action så blir det aldrig tråkigt. Den drivande karaktären i numret är Hal Jordan som menar att JLA måste bli mera reaktionära och slå till om superskurkarna innan de slår till mot dem när när två av JLA:s gundpelare, Batman och Martian Manhunter. Det hela slutar med att Jordan och Green Arrow lämnar Justice League för att starta upp sitt eget team.  Dessutom dyker lite mindre kända DC-hjältar upp som t.ex. Mikaal Tomas (Starman), Ray Palmer (The Atom) och Congorilla som uppenbarligen kommer att vara en del av Hal:s nya team. Alla med det gemensamma att de drabbats av en personlig förlust och nu kräver rättvisa. Men är verkligen rättvisa som Hal och dessa hjältar är ute efter och inte ren och simpel hämnd?

Mauro Cascioli är en, för mig, ny bekantskap men det är en mycket trevligt sådan. Hans illustrationer är helt underbara och mycket detaljrika. Dock finns det några så skänhetsfläckar här och där, som t.ex. hur Cascioli har tecknat Black Canary, en hjältinna som bör vara cirka 30 år eller så men som här ser betydligt yngre ut än så. Som sagt det är inga större skönhetsfläckar och det mesta ser ändå fantastiskt bra ut.

Justice League: Cry for Justice #1 är riktigt bra och i princip det enda som hindrar mig ifrån att ge den en femma i betyg är frågan om serien kommer att kunna fortsätta att leverara på denna höga nivå av kvalité. Föresten, om du inte har läst särskilt mycket DC-serier så tycker jag att det här numret kan funka väldigt bra som inkörsport till DC Comics universum.

Manus: James Robinson
Illustration: Mauro Cascioli
Tusch: Mauro Cascioli
Färg: Mauro Cascioli
Förlag: DC Comics
Betyg: 4+/5

Betyg: 4+/5
Taggar: , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Berserker #1

fredag 3 juli, kl 17:20 av 1 kommentar

”If you’ve been looking for a fun story with flesh tearing gore and nicely tortured characters to follow, we won’t disapoint.”

berserker_1_cover_bSå beskriver Rick Loverd sin serie Berserker. Och det är precis vad det är. Armar bryts, fingar knäcks och huvuden slits av. Sällan har jag sett så mycket människokropp slitas sönder med bara händerna i ett och samma nummer. Och känner ni mig så vet ni att jag inte backar för lite slaskigt serievåld. Men Berserker har faktiskt mer att ge än bara kroppsvätskor och benflis. Den har en bra och intressant story i botten.

berserker_page_10Första numret kretsar kring två unga män. Aaron, en ung student, får under en brottningsmatch ett raseriutbrott och misshandlar sin motståndare näst intill döden. Farris jobbar på en bilverkstad och är chefens hackkyckling. Han lider av okontrollerbara raseriutbrott och när chefen stöter på hans flickvän går han till slut över gränsen. Samtidigt får vi följa två agenter från de två rivaliserande organisationerna Asgaard och Midgard. Agenter som båda verkar vara ute efter att rekrytera Aaron och Farris. Dessa agenter har förmågan att ”serk out” och få övermänsklig styrka. Inte helt olikt Aaron och Farris — fast på ett mer kontrollerat sätt.

berserker_page_14Utifrån första numret verkar Berserker vara en riktigt lovande serie. Hyfsat snyggt tecknat av Jereny Haun och med ett helt klart spännande manus. Introduktionen i detta nummer ger en precis så mycket att man förstår vad det hela handlar om, men lämnar samtidigt lika många frågetecken att man gärna vill fortsätta läsa kommande nummer. Berserker är en ongoing på Top Cow och det ska bli intressant att se vilken vändning serien kommer att ta i framtiden. Det känns inte som en superhjältetidning, och heller inte som en skräcktidning. Detta är enligt mina efterforskningar Loverds debut som serieförfattare. Jag har faktiskt inte en aning om vad han gjort tidigare eller ens vem han är. En stark debut hursomhelst får man säga.

Manus: Rick Loverd
Illustration: Jeremy Haun
Tusch: Jeremy Haun
Färgläggning: Dave McCaig
Förlag: Top Cow
Betyg: 3++/5

Taggar: , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Absolution #0

onsdag 1 juli, kl 14:31 av 0 kommentarer

absolution_0_coverHär kommer ännu en titel med härligt ultravåld från Avatar Press — förlaget som gett oss dängor som No Hero och Crossed det senaste året. I det här fallet är det inte en serie av Warren Ellis, som runt 90 procent av Avatars andra titlar verkar vara. Istället är det Christos Gage som står för manus. Våldsamma och alternativa superhjälteskildringar har ju lidigt rätt mycket av inflation de senaste åren. Vissa har varit helt geni, men helt ärligt så har det också kommit en hel del skräp. Absolution har dock en egen liten tvist. John Dusk är en man som fått nog. I sitt jobb som superhjälte ser han dagligen hur slöddret av våldtäktsmän, pedofiler och mördare han sätter fast, lika snabbt kommer ut på gatan igen. Frustrerad över detta tar han till slut saken i egna händer. Japp, Absolution är, som du säker redan misstänker, en serie om vad som händer när en superhjälte går över gränsen och slutligen blir en ren seriemördare. I den upptakt som vi får se i detta teaser-nummer så verkar det dessutom riktigt lovande. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas i de kommande 6 numren. Det enda som egentligen drar ner helhetsintrycket är Andres Mossas illustrationer. De är lite väl stela och opersonliga för min smak. Men och andra sidan är det rätt många av Avatars bra serier som har rätt svaga illustratörer.

Manus: Christos Gage
Illustration: Roberto Viacava
Tusch: Roberto Viacava
Färgläggning: Andres Mossa
Förlag: Avatar Press
Betyg: 3++/5
Taggar: , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

The Walking Dead Vol. 1-4

onsdag 1 juli, kl 08:00 av 4 kommentarer

walkingdeadEn av mina favoritserier är Image Comics The Walking Dead, skapad av Robert Kirkman och Tony Moore. Jag har nu läst de fyra första tradesen av serien och tänkte att jag skulle dela med mig lite av mina tankar kring serien. Egentligen är det rätt konstigt att en sån här serie faktiskt tilltalar mig. Den handlar ju ändå om zombies och jag har aldrig varit något större fan av den genren. I stort sett kommer min enda erfarenhet av genren från originalet samt remaken av Dawn of the Dead samt Resident Evil-filmerna. Men något som man märker ganska fort i serien är att det inte är zombierna i sig som är det väsentliga i serien, det är karaktärerna och hur de reagerar och interagerar med varandra i en värld utan det moderna samhällets bekvämligheter.

Fortsätt läsa The Walking Dead Vol. 1-4

Betyg: 5/5
Taggar: , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Road to War of Kings TPB

tisdag 30 juni, kl 15:03 av 1 kommentar

siwok001Gillar du scifi och galaktiska intriger? Gillar du färgglada trikåer? Är du nyfiken på vad Starjammers, Emperor Vulcan, Shi’ar, Inhumans, Imperial Guard och delar av X-Men alla har gemensamt? Då finns det egentligen ingen ursäkt för dig att inte läsa Road to War of Kings som samlar upptakten till det pågående (och alldeles snart avslutade) kosmiska Marvel-eventet War of Kings. Det här albumet samlar oneshotten Secret Invasion: War of Kings, X-Men: Kingbreaker #1-4, utdrag ur X-Men: Divided We Stand och summeringen War of Kings Saga. Lite gott och blandat alltså, så vi kör väl helt enkelt igenom de olika delarna var för sig. Secret Invasion: War of Kings hoppar jag dock över här, för den har jag redan bubblat om tidigare då jag köpte den som lösnummer. Du hittar det inlägget här.

X-MenKingbreaker01X-Men: Kingbreaker är fortsättningen på två tidigare arcs i X-Men: The Rise and Fall of the Shi’ar Empire samt uppföljaren Emperor Vulcan. Båda handlar om Vulcans väg mot rollen som kejsare över Shi’ar-imperiet, där Rise and Fall är bland det bästa jag läst med X-Men medan Emperor inte är fullt så bra. När Kingbreaker inleds så sitter typ hälften av X-Men och Starjammers fängslade av Vulcans styrkor, och resten av dem planerar för en våghalsig fritagning. Vulcan själv är ute på en galaktisk våldsturné där han sakta men säkert expanderar Shi’ar-imperiet över tidigare allierade raser och kungadömen (därav namnet Kingbreaker), och det börjar minst sagt bli rätt dålig stämning kring Vulcans företaganden, inte minst hos grannarna Kree som nyligen övertagits av och nu leds av Inhumans (se Secret Invasion: War of Kings). Utan att spoila något om storyn så är de här fyra numren väldigt bra. Det är tät intrig och bra tryck rakt igenom, och Kingbreaker lägger en lovande grund för kommande enorma konflikter i huvudeventet War of Kings. För en second opinion (eller kanske first opinion?) om första numret av X-Men Kingbreaker, läs Ferdinands utlåtande här.

Utdraget från Divided We Stand är en kort snutt från Havoks tid i Vulcans fängelse, och tillför egentligen inte särskilt mycket alls till storyn. War of Kings Saga är en summering av allt som föranleder War of Kings, men är ingen egen serie, utan är istället ihopsatt av bilder från andra tidningar, exempelvis Inhumans, Rise and Fall of The Shi’ar Empire, Secret Invasion med flera. Bra inledning för den som inte varit med tidigare, men för oss som följt med från början blir det mest utfyllnad.

Som helhet sett så är Road to War of Kings en riktigt nice samling som sammanfattar och introducerar merparten av nyckelpersonerna i War of Kings. Det är bra intrig och även genomgående snyggt illustrerat, och efter det här är jag riktigt peppad på att få grotta ned mig i första samlingen av huvudeventet. Någon som vet när vi kan förvänta oss en TPB av War of Kings?

Manus: Andy Lanning, Dan Abnett, Christopher Yost mfl.
Illustration: Paul Pelletier, Dustin Weaver, Bong Dazo mfl.
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5

Taggar: , , , , , , , , , , , , , , , , ,
Skriv en kommentar
Recensioner

Captain America #600 – 108 sidor serier

fredag 26 juni, kl 21:46 av 0 kommentarer

cap600Marvel bjuder verkligen på mycket serier för pengarna i Captain America #600. 108 sidor för 4,99 dollar och endast 6 sidor annonser. Plus några sidor med gamla omslag och en artikel av Caps skapare Joe Simons. Hursomhelst är den otroligt prisvärd vad gäller kostnad per sida. Själva innehållet då? Jo, det är väl rätt ojämnt. Av tidningens fem serier är vissa riktigt bra och vissa skitkassa.

Första serien Origins är en liten bagatell av Alex Ross om Steve Rogers bakgrundshistoria komprimerad ned till två sidor. Rätt meningslös och överflödig. Men som med allt av Ross, väldigt snyggt målat. Dessa två sidor har tidigare publicerats i en annan serieantologi med Cap, Captain America Red White and Blue. Det gör att det känns lite extra överflödigt.

Tidningens bästa serie är One Year After skriven av Ed Brubaker och tecknad av ett antal illustratörer. Det är den här serien som är upptakten till Steve Rogers återkomst i kommande Reborn. Serien handlar, inte helt oväntat, om årsdagen ett år efter Rogers död. Den är indelad i ett antal kapitel där olika karaktärer berättar om sina minnen kring dagen då Rogers sköts till döds. Allt har sitt crescendo i den utomhusgala där minnet av Captain America ska firas. Något en viss Norman Osborne inte riktigt uppskattar.

Tredje serien är återigen en rätt meningslös sak. In Memorium är skriven av Roger Stern och illustrerad av Dale Eaglesham. Även detta en tillbakablick på Steve Rogers liv. I detta fall berättad av Caps gamla flickvän från 80-talet, Bernie Rosenthal. Den pendlar mellan att vara rätt ointressant till att vara så där puttenuttigt och läskigt amerikanskt patriotiskt. Ni vet, brandmän och marinsoldater.

The Persistence of Memorabilia är tidningens riktiga skitserie. Det är någon sort metaserie där en kille säljer hela sin sjukt värdefulla samling med Captain America-prylar, bara för att kunna ha råd att köpa förlaget som tagit över licensen till att publicera serier med Captain America från Marvel Comics. Va? Nä, jag fattar inte heller riktigt detta. Marvel Comics i Marvel Comics?

Allt avslutas med en reprint av Red Skull’s Deadly Revenge ur Captain America #16 från 1942. Skriven av ingen mindre än Stan Lee och tecknad av Al Avison. Den här serien är väl egentligen mer intressant än den är bra. Det är inte direkt ett bra manus. Och det ser fördjävligt ut. Kort sagt håller det knappt fanzineklass med dagens standard. Men det är ändå kul att läsa något från Caps tidiga år. Lite oskuldsfullt och simpelt tecknat helt enkelt.

Sammanfattningsvis  är 600 en rätt lam start på Reborn. Det är på inget sätt särskilt spektakulärt hur Brubaker hittar ett sätt att kunna återuppliva Captain America. Jag tänker inte avslöja något här, men du kan utan problem hoppa över denna tidning och läsa Reborn direkt när den kommer ut nästa vecka. Vi få egentligen inte veta något alls. Jag känner mig inte direkt peppad, men inte heller avtänd.

Manus: Ed Brubaker, Roger Stern, Mark Waid och Stan Lee
Penna och tusch: Alex Ross, Butch Guice, Howard Chaykin, Rafael Albuquerque, David Aja och Mitch Breitweiser
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5

Taggar: , , , , , , , , , , , , ,
Skriv en kommentar
« Äldre inlägg
Nyare inlägg »
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer