Arkiv för kategorin ‘Recensioner’

Recensioner

I, Zombie #1

lördag 22 maj, kl 14:19 av 13 kommentarer

IZombieI Austin, Texas finns ett (serie)författarkollektiv som heter Clockwork Storybook: det mest kända namnet är antagligen Bill Willingham (vars serie Fables varit sorgligt eftersatt här på Shazam.se, något vi planerar att ändra på inom en snar framtid). Matthew Sturges (som samarbetat med Willingham på Jack of Fables och House of Mystery) är ett annat namn; och nu är det alltså dags för ännu en kollektivmedlem att få en ongoing på Vertigo – Chris Roberson, författare till flera alternativhistoriska SF-romaner, bl a Here, There and Everywhere och Book of Secrets. Som illustratörsparhäst har Roberson ingen annan än popkonstkungen Mike ”Madman” Allred, något som i sig är tillräckligt för att signalera högintressant för alla rättänkande seriekonnässörer.

Så långt stamtavlan. Vad är då själva projektet? Roberson har slagit sig på vad som verkar vara en helskön modern skräck-pastisch: I, Zombie är berättelsen om Gwen Dylan, gravgrävare på en miljövänlig kyrkogård som har ådragit sig en släng av zombieinfektion: en gång i månaden måste hon käka lite människohjärna, annars blir hon… konstig. En ytterligare komplikation är att hon absorberar minnen från de hjärnor hon käkar upp, vilket medför att hon också ser sig tvungen att agera ofrivillig detektiv å de avlidnas vägnar.

Fortsätt läsa I, Zombie #1

Manus: Chris Roberson
Illustration: Michael Allred
Färgläggning: Laura Allred
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Afrodisiac

onsdag 19 maj, kl 20:33 av 1 kommentar

afrodisiacBlaxploitation. Smaka på ordet. Blaxpolitation. Shaft. Coffy. Superfly. Foxy Brown. Sweet Sweetback Baadaassss Song. Black Gestapo. Afro. 70-tal. Cadillac. Pimps. Under 70-talets första år kom ett gäng sköna filmer med svarta män och kvinnor som hjältar. De var snygga och coola. Å inte alltid på rätt sida om lagen. Mer om fenomenet finns på Magasin Defekt.

Med Afrodisiac har tecknaren Jim Rugg och Brian Maruca skapat en hyllning till genren. Huvudperson är städaren Alan Deasler som förvandlats till hjälten och hallicken Afrodisiac. Eller som han beskrivs: The Orginial Unbeatable, Irresistible, Smooth Dark Chocolate Brother. Förutom att vara hallick räddar Afrodisiac även världen undan en gigantisk kackerlacka, rymdinvasion och Dracula. Han omvänder en het FBI-agent och slåss mot en ond superdator. Han är så läcker att döden hellre vill ligga med honom än hämta honom. Afrodisiac agerar ofta barbröstad och är konstant omgiven av heta vita brudar. Givetvis har han en gigantisk afro. Vad som gjort Alan Diesler till Afrodisiac varierar albumet igenom. Men hans magnetiska dragningskraft på brudar är konstant.

Jag gillar blaxploitation och hade höga förväntningar på Afrodisiac och de infriades. Jim Rugg gör ett lysande jobb med teckningarna i Afrodisiac. Han tecknar i olika stilar som alla är hyllningar till de stilar som dominerade serierna under 70-talet. Förutom serierna på de knäppa teman jag nämnt ovan så finns det en mängd sköna omslag från olika Afrodisiac-tidningar. Delvis ser serien också ut som om någon kopierat in gamla gulnade serietidningar. Marucas dialog är kul och 70-tals vibben total. Afrodisiac är en snygg hyllning till blaxpolitationgenren. Den är konstant too much liksom blaxploitationfilmer ofta är och just därför så underbart kul. Just get it n´read it, Motherraper.

Manus: Brian Maruca
Illustration: Jim Rugg
Förlag: AdHouse Books
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #1

onsdag 19 maj, kl 09:17 av 1 kommentar

brightestday1Innan vi knappt har hunnit hämtat oss från Blackest Night så kastar DC Comics oss in i nästa event, Brightest Day. Vi får här följa de tolv hjältar och skurkar som återuppstod efter Blackest Night. Men Brightest Day skiljer sig ganska markant från sin föregångare. Tonen är ljusare, tempot något lungare och det ligger en viss mystik i luften. Varför har dessa tolv hjältar och skurkar, till synes helt utvalda på måfå, återfått livet? Finns det någon mening och vad är den i så fall? Vad är Deadmans roll i det hela? Är det möjligen han som kommer att få en vita ringbatteriet som Hal Jordan, Carol Ferris (nu som Star Sapphire) och Sinestro försöker lyfta i början av numret?

Geoff Johns och Peter Tomasi har gjort ett riktigt bra jobb med det här numret. Tempot är som sagt lugnare, vilket känns välkommet efter Blackest Night rätt hårda tempo. Däremot inte sagt att det saknas action, som t.ex. då Aquaman och Mera ger sig på en båt med ett gäng somaliska pirater. Men det är inte där som Johns och Tomasi lagt fokus utan fokus ligger på de mysterier som kretsar kring det återuppstådda.

Fortsätt läsa Brightest Day #1

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Ardian Syaf, Ivan Reis, Joe Prado, Pat Gleason & Scott Clark
Tusch: Oclair Albert, Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Ultimate Comics: Avengers #6

tisdag 18 maj, kl 18:09 av 5 kommentarer

ultavg006intlr0003Första arc:en av Mark Millars ultimata Avengers är slut i och med det här numret. Slutet gott, allting gott då eller? Nja, inte riktigt så. Något som började fruktansvärt starkt och lovande har under resans gång utvecklats till något som inte riktigt lyckades leva upp till sin egen hype. Missförstå mig rätt, jag har hela tiden gillat och gillar fortfarande den här serien, den är bra mycket bättre än en hel del annat jag läst, men Millar har från start lyckats bygga upp ett sådant pepp i mig att jag mot slutet inte kunnat låta bli att bli lite besviken.

Serien innehåller helt klart coola karaktärer, men tyvärr så hinner aldrig War Machine, Red Wasp och Nerd Hulk utvecklas tillräckligt mycket för att göra något direkt bestående intryck i den här storyn. Vi kan väl hoppas att de får återkomma någon gång framöver. Jag gillade särskilt den fege klonen av Hulk, det kändes som att han hade mer potential än att mest bara användas som comic relief. Även de mer klassiska karaktärerna, det vill säga Captain America och Hawkeye, som hängt med sedan Millars Ultimates-dagar, lyckas inte riktigt framstå som lika levande som de gjorde i Ultimates 1 och 2. Känns lite som att Millar kanske fastnat mer i den fräcka tanken kring ett antihjältigt blackops-team än att faktiskt ägna sig lite mer åt de karaktärer som faktiskt utgör teamet.

OBS, från och med nästa stycke så finns det ett par spoilers.

Fortsätt läsa Ultimate Comics: Avengers #6

Manus: Mark Millar
Illustration: Carlos Pacheco
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

R.I.P. – BEST OF 1985 – 2004

tisdag 18 maj, kl 13:09 av 0 kommentarer

R.I.P. – BEST OF 1985 – 2004

Tänk er serier från EC Comics eller ett avsnitt av The Twilight Zone kört genom ett rock’n rollfilter och ni kommer ha ett hum om vad ni kan vänta er av den här samlingen. Serierna har tidigare publicerats i tidskrifter som Strapazin och numer utgångna böcker vars titlar Greetings From Hellville, Tales of Error och Dead End även de ger en fingervisning om det hårda material som hittas innanför pärmarna. Upphovsman är den schweiziske multikonstnären Thomas Ott som utöver serieskapandet är verksam som illustratör samt inom film och musik. Hans ordlösa serier har alltid haft en förmåga att bryta igenom språkbarriären på ett sätt som är få tysktalande skapare förunnat. Förra året gav Kartago ut den första boken av Ott ”på svenska”, Numret 73304-23-4153-6-96-8.

Den skrapkartongsteknik Ott använder sig av känns unikt skickad för de mörka historier han berättar. Bland favoriterna i samlingen märks ”10” där missdåd utförda av en Klu Klux Klan-medlem hinner ikapp honom, ”Washing Day” med en torped som rejält underskattar det motstånd en småväxt magiker kan erbjuda, det mycket mystiska samarbetet med David B. ”La Fiancée du Lapin” samt givetvis ”Recuerdos de Mexico” en hyllning i bilder till landet som gett oss Dia de Los Muertos, Mezcal och framförallt maskerade brottare!

Ett besök på Thomas Otts hemsida rekommenderas varmt för den nyfikne!

Manus: Thomas Ott, David B.
Illustration: Thomas Ott
Förlag: Edition Moderne
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Astonishing Spider-Man & Wolverine #1

tisdag 18 maj, kl 08:22 av 10 kommentarer

asmw1_super

OBS! Följande recension innehåller spoilers!

Den kommersiella logiken är obönhörlig: så obönhörlig att man faktiskt undrar varför Marvel har väntat så länge med att para ihop två av sina mest populära figurer i en ongoing. Det som gör den här i grunden rätt krassa satsningen intressant är att man har anlitat Jason Aaron på manussidan – Aaron är en av de mest firade serieskaparna just nu, både fan- och kritikerfavorit tack vare Vertigo-projektet Scalped och ett antal uppmärksammade Marvel-serier, bland annat just Wolverine.

Och det funkar! Aaron följer inledningsvis Paul Schraders maxim för författande: ”The audience would rather be confused than bored”. Förvirrande är det, tråkigt är det inte. Läsaren lyckas pussla ihop att Spider-Man och Wolverine har råkat ut för någon slags tidsreseäventyr som försatt dem i en minst sagt besvärlig situation. Serien blandar kärv action och humor, som sig bör i ett äventyr där Marvels råaste slagskämpe och Marvels meste skämtare samsas om utrymmet. Skildringen av (den patetiske) superskurken The Orb är exempelvis gravt fnissframkallande. Att action och spänning inte nödvändigtvis behöver betyda våld visar Aaron och Kubert också tydligt i numrets slutscener, en nervigt skildrad kamp mot klockan som kulminerar i en schysst splashpage-övergång till kommande nummer.

Fortsätt läsa Astonishing Spider-Man & Wolverine #1

Manus: Jason Aaron
Illustration: Adam Kubert
Tusch: Mark Morales, Dexter Vines
Färgläggning: Justin Ponsor
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Spx-fanzin 2

måndag 17 maj, kl 08:54 av 0 kommentarer

spx2fanzinDå var det dags för en andra genomgång av vad jag köpte på Spx10 i fanzinväg. Super Mario’s Housewives beskrivs som en fanbook och det är en passande beskrivning av denna hyllning till Super Mario-spelen. Super Mario borde vara det tv-spel som flest spelat. Jag har spelat en del själv även om jag mest spelade Sega och därmed Sonic. Personerna bakom serien använder sig av tv-spelsnamnen Aggi, Teatea, Monni och Aggi. Det är en rätt kul och en skön drift med/hyllning till klassiska tv-spel. Teckningarna är överlag inte så bra men det får man ta.

Ett fanzin som jag köpt innan är Ainur Elmgrens Goldenbird 1 & 2 så därför var det kul att se att 3 & 4 samlats i ett nytt fanzin. Liksom systern Tinet så berikar Ainur Elmgren serierna i Sverige genom att göra en äventyrsserie. Goldenbird utspelar sig i den självutnämnada republiken Ginestra på 1920-talet. Ginestra styrs av The Dux och hans garde kallat The Pinkshirts. Revolutionen är dock på gång i Ginestra. Mitt i allt detta befinner sig huvudpersonerna Mayann som är jazzsångerska, hennes showpartner Lou, finnen Andy och suffragetten Goldie. Dessutom är prästen Falco på skattjakt efter tempelriddarnas skatt. Serien är snygg både till stil och sidkompositioner. En underhållande äventyrshistoria som förtjänar en större spridning. Totalt ska det bli sex delar av Goldenbird.

Det var ett gäng britter på Spx10 som sålde skumma sf-serier. De kallade sig Decadence Comics. I Untranslated 1 jagar ett gäng håriga varelser med spetsiga näsor ett flygande gubbhuvud med hög panna. Gubbhuvudet skadas och då kommer en stor mussla fram. Sedan sänder musslan en signal till varelsernas förtjusning. Enkelt å snyggt tecknat men helflummigt. Last Drink handlar om en man som i ett postapokalyptiskt samhälle där det mesta är täckt av sand (vulkanaska?) letar efter vatten han gömt. Snygga sekvenser och  en total ensamhet och ödslighet. Sånt gillar jag.

Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #12

söndag 16 maj, kl 18:00 av 7 kommentarer

New Mutants 12 interiorDirekt från #11 till New Mutants #12, och från ett event till ett annat. Förra numret var ju en tie-in till Siege, och det här numret är en del av crossovern tillika x-eventet Second Coming. Det dröjer med andra ord ett tag till tills vi får se en story enbart dedikerad de unga mutanterna. Lite trist kan jag tycka då teamet förtjänar lite mer eget fokus vid det här laget, men som de ser ut nu så kommer de nog att vara en del av Second Coming i åtminstone ett par nummer till.

Nackdelen för min del är att jag inte läser övriga delar av Second Coming som löper genom Uncanny X-Men, X-Force, X-Men Legacy och lite blandade fristående nummer. Resultatet är att jag här slungas rakt in i en handling som jag i nuläget inte har något större grepp om. Fullt ös är det hur som helst, och New Mutants har precis beordrats av Cyclops att kasta sig handlöst rakt in i en välbestyckad armé som styrs av den synnerligen ondsinta och bindgalna mutanthatarcyborgen Cameron Hodge (som ni som hängt med sedan tidigt 90-tal säkert minns från mutanteventet X-Tinction Agenda). Utan att som sagt vara alltför insatt så framgår det ändå tydligt att allt är på blodigt allvar här. Det är mörkt, brutalt och allt känns väldigt kritiskt. I det här numret är Zeb Wells tillbaka som författare, och hans fartfyllda manus illustreras snyggt av nykomlingen Ibraim Roberson. Ett välproducerat nummer helt enkelt, men jag skulle tro att det funkar mycket bättre för den insatte än för oss som inte löpande hänger med i alla x-titlar.

Manus: Zeb Wells
Illustration: Ibraim Roberson
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dystopi 1-3

söndag 16 maj, kl 07:24 av 0 kommentarer

Dystopia1Seriefräjandet har tillsammans med kulturföreningen Wormgod startat en utgivning av korta serier åt det mer artsy hållet av framförallt utländska serieskapare. Det som skildras är just dystopier och i häftena finns också programförklaringar för både Wormgod och Seriefrämjandet. Jag ska recensera de tre första häftena.

01: Vanja & Vanja av Daniel Zezelj och Desert av Carol Swain.
02: Freak Dreaming av Artùras Rozkovas.
03. TK47 av Spyros Verykios och Nail Story- Ramon av Igor Hofbauer.

Fortsätt läsa Dystopi 1-3

Skriv en kommentar
Recensioner

New Mutants #11

fredag 14 maj, kl 12:17 av 4 kommentarer

New Mutants 11 interiorMinns ni att jag tyckte att New Mutants #10 var ett klassiskt mellannummer som man helt skulle kunna hoppa över utan att märka att man missat något? Den trenden fortgår tyvärr det här numret. New Mutants #11 är en tie-in till det pågående Siege-eventet, men det känns inte som att det som sker här har någon egentlig impact på vare sig Siege eller för New Mutants själva. Känns lite trist.

Av okänd anledning är även både författare och tecknare nya här. För författandet står nu Kieron Gillen, och tecknaren är en för mig okänd förmåga vid namn Niko Henrichon. De gör båda stabila och klart godkända inhopp här, men jag har svårt att förbise det faktum att det mest känns som utfyllnad. Hade dock inte haft något emot att se Gillen och även Henrichon köra vidare med New Mutants, men så vitt jag vet så görs nummer 12 återigen av Zeb Wells.

Handlingen i New Mutants #11 är ganska enkelt med ändå ok. Dani Moonstar ingick en pakt med Hela för att få låna till sig superkrafter i fighten mellan Dark Avengers och X-Men i Dark Avengers/Uncanny X-Men: Exodus, och här får vi reda på vad hon får betala tillbaka. I korthet så ska hon leda de asakrigare som avlidit under Siege till dödsriket, men det springs såklart på lite hinder på vägen. Helt ok story som sagt, men inte direkt minnesvärt.

Manus: Kieron Gillen
Illustration: Niko Henrichon
Förlag: Marvel
Betyg: 3-/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer