Inlägg taggade ‘4’

Recensioner

Döda rummet

måndag 14 maj, kl 16:28 av 3 kommentarer

Layout 1Idag är det exakt 100 år sedan August Strindberg gick ur tiden. Det är också dagen då Per Demervall och Ola Skogängs nya seriealbum Döda rummet släpps, ett album där Strindberg i allra högsta grad spelar en central roll. Om ni var på Stockholms seriefestival härom veckan kanske ni redan då lyckades komma över ett ex av detta album, som jag själv gjorde, då det var smygpremiär på albumet.

Döda rummet är Per Demervall och Ola Skogängs första samarbete ihop och albumets historia kretsar kring journalisten Arvid Falk som tampas emot det kriminella Strindbergsällskapet (lett av bossen Don Bernadotti) i ett minst sagt annorlunda, men ändå igenkännbart, Stockholm. Luftskepp flyger över Stockholm, första världskriget håller fortfarande på och Sverige har blivit indraget och Gamla stan har blivit sönderbombad. Min personliga favorit i detta annorlunda Stockholm är att shoppinggallerian NK nu blivit ett mentalsjukhus. I skuggorna skymtas den mystiska väktaren och ryktena om att Strindberg själv inte alls är död utan nedfryst i en järnlunga i väntan på att återuppväckas 100 år från sin ”dödsdag”.

Döda rummet är en riktigt bra historia och det märks tydligt att Per Demervall och Ola Skogäng har haft kul under tiden de skapat albumet, inte minst märks det på alla snygga detaljer och roliga referenser som de kryddat albumet med. Dessutom lyckas de väldigt bra med att knyta sin historia till Strindberg och slutet bjuder på en intressant twist och samtidigt en snygg och smart referens till ett av Strindbergs mer kända dramer.

Det är också kul att se att Döda rummet är så snyggt tecknat. Exempelvis uppslaget där Arvid Falk blickar ut över Slussen och Gamla stan från sin lägenhet är något av det snyggaste jag har sett i en svensk serie någonsin. Herrarna Demervall och Skogäng har gjort ett fantastiskt jobb och det är svårt, för att inte säga snudd på omöjligt att se vem som har gjort vad i albumet.

Döda rummet ger i alla fall mig mersmak på fler gemensamma projekt från dessa två herrar. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Tills dess så kan jag bara konstatera att Döda rummet är riktigt bra och rekommenderas varmt!

Manus: Per Demervall & Ola Skogäng
Illustration: Per Demervall & Ola Skogäng
Förlag: Ekholm & Tegebjer
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Reset #1 (av 4)

onsdag 2 maj, kl 07:00 av 0 kommentarer

Reset1En ny miniserie med SF-vibbar av allas vår Peter Bagge? Såld! Bagge är ju en av kolosserna på den amerikanska indiescenen och i mitt tycke har hans arbete bara blivit bättre med åren – de senare numren av Hate, sorgligen insomnade serietecknarsåpan Sweatshop från DC 2003 (sex ynka nummer!), hans Spider-Man– och Hulk-parodier, Apocalypse Nerd… alla stora seriekonstverk. Således är det med högt ställda förväntningar jag närmar mig Reset.

Efter första numret kan jag glädjande nog rapportera att förväntningarna infrias. Huvudpersonen Guy Krause, en komiker/skådespelare på dekis efter en (hittills obeskriven) tabloidskandal som förstört hans karriär, är vintage Bagge: en störig loser med precis tillräckligt mycket självmedvetenhet för att begripa att han är en störig loser, men inte tillräckligt mycket för att ha lust att ändra på sig. Men på sitt road rage-terapimöte träffar han Angie Minor som ger honom ett minst sagt underligt erbjudande: att delta i ett vetenskapligt experiment där han med hjälp av virtual reality-teknik får leva om sitt liv…

Fortsätt läsa Reset #1 (av 4)

Manus: Peter Bagge
Illustration: Peter Bagge
Förlag: Dark Horse
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Thunderbolts: Shadowland

onsdag 25 april, kl 19:11 av 0 kommentarer

I december 2010 så hyllade jag samlingen Thunderbolts: Cage och gav den en 5:a i betyg. Efter det så har det varit rätt tyst om den här titeln från mitt håll (även fast jag följt den), men nu är det dags för mig att återigen öppna era ögon för Thunderbolts, för jag misstänker att det är många som missat den här titeln. Innan ni läser vidare så måste dock alla som inte läst den första samlingen springa iväg och läsa den innan ni går vidare och läser här.

thunderbolts_148_coverGött, då kör vi vidare. Thunderbolts: Shadowland är författad av Jeff Parker och samlar Thunderbolts #148-151. Ni som gillar Daredevil har säkert koll på att Shadowland var ett DD-event med tie-ins i de flesta övriga Marvel-titlar, men då jag själv inte följer vare sig Daredevil eller läst något annat från Shadowland så kan jag inte gå in på några egentliga detaljer kring vad det handlade om. Som jag fattat det så hade Daredevil axlat rollen som någon sorts ninjaboss över The Hand, som nu verkar ställa till trubbel i New York i allmänhet och Hell’s Kitchen i synnerhet. Det är här som Luke Cage, chef över Thunderbolts och vän till Daredevil, kommer in. Cage får nys om att en bekants son tillsammans med ett knippe andra hålls fångna någonstans i underjorden av Daredevils ninjor, och bestämmer sig för att utnyttja dunderboltarna för att rädda fångarna och konfrontera Daredevil. Sagt och gjort, Cage skickar ned teamleadarna Fixer och Songbird tillsammans med Juggernaut, Moonstone, Ghost, Crossbones och Man-Thing för att ”undersöka”, och det hela urartar inom kort till en långdragen batalj mellan teamet och tonvis med odöda ninjor. Shadowland-storyn sträcker sig över #148 och 149, och när röken lagt sig så är Cage väldigt sugen på att hoppa av som chef över Thunderbolts, vilket leder oss rakt in i nästa story.

Fortsätt läsa Thunderbolts: Shadowland

Manus: Jeff Parker
Illustration: Kev Walker, Declan Shalvey
Förlag: Marvel
Betyg: 4-/5
Skriv en kommentar
iPad /Recensioner

Uncanny X-Force #1-4: The Apocalypse Solution

torsdag 5 april, kl 09:41 av 3 kommentarer

apocalypse_solutionDen förlorade sonen återvänder. Efter ett rekordlångt uppehåll så har det blivit dags för mig att serieblogga igen, och jag gör det med en recension av Uncanny X-Force #1-4, The Apocalypse Solution (som jag läst på iPad:en). Johan har redan recenserat delar av den här arc:en, men det skadar (väl?) aldrig med en second opinion, så jag kör en egen variant här.

Uncanny X-Force är i korthet en nystart av titeln som tidigare hette enbart X-Force, och som sedan starten bestått av ett knippe X-hjältar som inte spottat i glaset när det kommit till covert ops och uppdrag av det mer tveksamma (och rent mordiska) slaget. När Craig Kyle och Christopher Yost (som skötte manus för X-Force #1-28) hade hand om teamet bestod det främst av individer med vassa tillhyggen, som till exempel Wolverine, X-23 och Archangel, men när Rick Remender har fått ta över författartyglarna i och med Uncanny X-Force så har han valt en annan approach för teamets uppbyggnad, och även för deras existens. I det här nya teamet finner vi återigen Wolverine och Archangel, men övriga medlemmar har ersatts av Psylocke, Fantomex och Deadpool. Kan kännas som en rätt random samling karaktärer, men för den som kan sin X-historia (och det vill jag gärna tro att jag kan) så finns det en röd tråd som knyter dem samman: De har alla blivit manipulerade och mer eller mindre psykiskt våldtagna i sitt förflutna, och har i och med X-Force gett sig blanka fan på att det inte ska hända igen. Med hjälp av en stor dos våld kan man tänka sig.

apocalypse_solution_2Arc:en heter som sagt The Apocalypse Solution, så det är ingen direkt överraskning att teamets första uppdrag går ut på att ta kål på just Apocalypse. Angel a.k.a. Archangel a.k.a. Warren Worthington III – vars liv vrängdes ut och in av Apocalypse då han förvandlade en desperat Angel till Death / Archangel, en av apokalypsens fyra ryttare – har snappat upp rykten att Clan Akkaba, en kult med tusenåriga kopplingar till Apocalypse, lyckats skapa en klon av sin forne härskare. Det här kan X-Force såklart inte blunda för, och efter en mer eller mindre lyckad infiltration av Deadpool så ger sig teamet iväg för att sätta stopp för Clan Akkabas planer. Det visar sig (såklart) vara lättare sagt än gjort, för den nyligen återuppståndne Apocalypse skyddas inte bara av varje superskurks standardiserade underhuggare, utan även av The Final Horsemen, vilket är fyra stycken synnerligen obehagliga mutanter som fullständigt sprutar död och förintelse kring sig. X-Force får helt enkelt sina fiskar varma, och jakten på Apocalypse blir långt ifrån smärtfritt.

apocalypse_solution_3För den som ännu inte läst The Apocalypse Solution så ska jag inte spoila storyn, men teamet får som sagt sina fiskar ordentligt varma och får därmed vid flera tillfällen möjlighet att utnyttja sina dödliga superkrafter till fullo. Det är i princip fullt ös från början till slut, men det är inte bara dum trikåaction, för Remender får till ett driv och en spänning som håller i sig ända till det nervkittlande och oväntade slutet. Jag har egentligen inget negativt att säga om serien som helhet, men ska jag lyfta något litet minus så skulle det vara hur Fantomex hanteras. Känner man inte till Fantomex sedan tidigare så kan det nämligen vara svårt att få kläm på vad han egentligen har för krafter. För den som missat honom så kör vi en snabbdragning här: Kraftfull illusionist, prickskytt, externt fristående nervsystem kallat E.V.A., tre hjärnor, skydd mot telepati och ökad snabbhet, styrka och vighet. Med allt detta till förfogande så kan det som sagt ta en stund innan man förstår att Fantomex är mer än en kille med pistoler, och som snarare jobbar betydligt mer med sina illusioner. Utöver det så tycker jag att Remender fått till en fullpoängare, både karaktärs- och storymässigt (och då gillar jag egentligen inte ens Deadpool).

Illustratör för de här numren är Jerome Opeña, som i mina ögon är grymt bra. Han lyckas dels visa hur dödlig varje medlem verkligen kan vara, men utan att för den delen göra dem osympatiska, och får även till en perfekt detaljrikedom och lagom gritty känsla med en mix av tusch och detaljerad blyerts. Färgläggningen av Dean White tycker jag också är smått briljant, med en lila- och gröntintad ton som ger serien en passande och personlig känsla. För att dra en filmreferens så får färgschemat i X-Force mig att tänka på Drive (vilket enbart är positivt). X-Force är i korthet en av de snyggaste serier jag har läst på riktigt länge.

Sammanfattningsvis så är Uncanny X-Force #1-4: The Apocalypse Solution väldigt nära en fullpoängare. Serien är snygg, frän, spännande och befriande fristående från övriga X-titlar och mutantkontinuitet, vilket gör den passande för såväl veteraner som nytillkomna läsare. Köp den.

Manus: Rick Remender
Illustration: Jerome Opeña
Färgläggning: Dean White
Förlag: Marvel
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Elephantmen vol 1: Wounded Animals

lördag 24 mars, kl 21:19 av 3 kommentarer

Elephantmen1 (2)Gick man bara på bakgrundshistorien till Richard Starkings Elephantmen hade det varit svårt att gissa att detta skulle bli de senaste årens kanske bästa SF-serie. Starkings är en erfaren brittisk seriesnubbe som vid sidan av diverse redaktörsuppdrag är mest känd som grundaren av Comicraft (startat 1992), ett serietextningsföretag som tar fram och säljer mängder med olika fonter specialdesignade för att användas i serietextning (Starkings har också tillsammans med John Roshell skrivit en bok i ämnet serietextning). Som ett led i reklamen för Comicraft hittade Starkings på figuren Hip Flask, en hårdkokt deckare som också råkar vara en (antropomorfisk) flodhäst (enligt uppgift kom Hip Flask till för att Starkings inte fick tillåtelse att använda vare sig Marvels eller DC:s figurer i sin reklam).

Hip Flask dök först bara upp i diverse reklamteckningar men flera av Starkings illustratörsbekanta tyckte idén med en flodhästdeckare var så rolig att de erbjöd sig att rita mer teckningar och undrade om inte Starkings kunde tänka sig att skriva en serie med flodhästen i huvudrollen. Tillsammans med skribentkollegan Joe Casey och den mexikanske illustratören Ladrönn satte sig Starkings således ned och hittade på en sådan serie, där Flask placerades i en dystopisk framtid tungt influerad av filmen Bladerunner. Det blev ett antal korta one-shots som publicerades i tre nummer under det tidiga 2000-talet – numren kom ut oregelbundet och aldrig mer än en gång om året. De samlades till slut i Hip Flask Vol 1: Unnatural Selection och Hip Flask Vol 2: Concrete Jungle. Starkings fick blodad tand och ville ge sig bortom oneshots och skapa en längre fortsättningsserie i Hip Flasks värld. Resultatet blev Elephantmen.

Fortsätt läsa Elephantmen vol 1: Wounded Animals

Manus: Richard Starkings, Joe Casey, David Hine
Illustration: Ladrönn, Moritat, Rob Steen, Tom Scioli, Chris Bachalo, Henry Flint
Tusch: Nick Filardi, Aron Lusen
Förlag: Image
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

FF vol. 1

tisdag 13 mars, kl 19:59 av 3 kommentarer

ff_vol1Fantastic Four har aldrig varit någon riktig favorit favorit för min del, enda undantaget är den run på Fantastic Four som John Byrne hade under 80-talet. Men efter att ha sett hittat denna volym på en nätbutik till riktigt bra pris så blev det en beställning, något jag så här i efterhand är glad eftersom detta är riktigt bra.

Efter Johnny Storms (Human Torch) död i Fantastic Four #587 så döptes serien om till FF, vilket inte alls står för Fantastic Four som man skulle kunna tro utan för Future Foundation. En annan skillnad är att Spider-Man nu tagit över Torch plats i teamet och nykomlingen kastas direkt in i hetluften då Reeds dotter Valeria gjort en deal med teamets nemesis Doctor Doom i utbyte mot dennes hjälp rörande ett antal onda Reeds från olika parallella dimensioner som planerar något ondskefullt.

Fortsätt läsa FF vol. 1

Manus: Jonathan Hickman
Illustration: Steve Epting & Barry Kitson
Tusch: Steve Epting & Rick Magyar
Färgläggning: Paul Mounts
Förlag: Marvel Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nystart: Powers #8

tisdag 6 mars, kl 16:05 av 2 kommentarer

Powers8Jaha, inte en försening på tre år, men väl ett: förra numret av Powers hittade man i seriebutikerna i februari förra året, jämnt ett år sedan. Brian M Bendis skriver själv en lång ursäkt som inledning till numrets sedvanliga brevsidor: han har helt enkelt bränt alla sina Powers-energier på att vara med och utveckla Powers-TV-serien för kanalen FX.

Vi bjuds inte direkt på nån extra läsarservice efter det långa uppehållet: det finns en sedvanlig ”Previously in Powers”-ruta men efter den kastas vi direkt in i den pågående historien med gudamord på direktsänd TV och Deena Pilgrim i ny position som FBI-agent. Bara att gräva upp tidigare nummer och repetitionsläsa med andra ord! Men överlag funkar det bra, Bendis är som alltid duktig på show-don’t-tell och det är inte så svårt att hänga med i svängarna – trots att det är väldigt svängigt, med snabba hopp i historien och sedvanlig Bendismässig kulsprutedialog. Man undrar om Bendis influerats av sitt TV-arbete och att det är det som gör serien rappare och snärtigare? Ett kärt återseeende i högt tempo är det i vilket fall som helst, och Mike Avon Oemings illustrationer är som vanligt kongeniala och den här gången dessutom osedvanligt råa (en minnesvärd sekvens är när vi får se ett huvud explodera i slow-motion) – detta kan vara Christian Walkers mest köttiga fall hittills, vilket inte vill säga lite för oss som följt Powers sen starten. Om du också är en Powers-fan, missa för all del inte att serien är igång igen, och det med besked!

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Avon Oeming
Färgläggning: Nick Filardi
Förlag: Marvel/ICON
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Nystart: The Twelve #9 (av 12)

fredag 17 februari, kl 08:00 av 1 kommentar

TheTwelve9Holy three-year delay Batman! Minns ni J M Straczynskis miniserie The Twelve? Om ett gäng 40-talshjältar som gör en Captain America och vaknar upp i 21:a århundradet efter att ha blivit kryofrysta av nazister? Om ni inte minns den är jag inte förvånad – det skulle bli en miniserie om 12 nummer, 8 hann komma ut under 2008 men sen rök Straczynski ihop med Marvels chefredaktör Joe Quesada och vägrade göra färdigt serien. Förrän nu! Inte vet jag vem det är som bett om ursäkt, men häromveckan kom alltså The Twelve #9 ut – efter ett uppehåll på drygt tre år (sen i januari 2009)! Här har vi alltså något som kan klå både Alan Moore och Grant Morrison i fråga om förseningar. Är det då värt väntan?

Påpassligt nog finns första halvan av The Twelve att tillgå både i hård- och mjukpärm för den som missade den här serien första vändan. Själv fick jag gräva ett tag i min seriekällare för att hitta de gamla numren, det har gått många arkiveringscykler sen #8… Men någon form av repetitionsläsning är nog av nöden, för i #9 kommer en stor payoff i huvudintrigen (som varit i görningen sen #1), plus några viktiga avslöjanden i ett par bihandlingar – avslöjanden som alltså är i stort sett meningslösa om man inte följt serien innan.

Fortsätt läsa Nystart: The Twelve #9 (av 12)

Manus: J Michael Straczynski
Illustration: Chris Weston
Färgläggning: Chris Chuckry
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avslut: Punisher MAX #22

onsdag 15 februari, kl 14:38 av 3 kommentarer

PunisherMAX22Jaha, så har då alltså Jason Aarons och Steve Dillons MAX-version av Punisher nått sitt slut i och med #22. Enligt Aarons efterord i tidningen var det heller aldrig fråga om någon för tidig nedläggning utan i själva verket en planerad begränsad historia. Och det har varit en underhållande historia som har svängt fram och tillbaka i fråga om stämning och tematik. Det började som en blinkning, för att inte säga ogenerad hyllning, till Garth Ennis och Steve Dillons legendariska Punisher-serier från 2000-02, där Aaron verkade göra sitt yttersta för att kanalisera Ennis speciella typ av äckel-splatter-humor. Kiss-och-bajshumorn fick fullt spelrum i andra arcen Bullseye och det var nånstans där, bland allt spekulativt underhållningsvåld, jag var millimeter ifrån att släppa serien från min pull list. Men något höll mig kvar och jag belönades med en abrupt svängning till nattsvart elände där Aaron på allvar började uppfylla löftet från de första numren: så här skulle det vara om Punisher fanns i verkligheten. Och nu har det hela nått sin kulmen med detta epilognummer som följer på sista arcen Homeless. Är det en värdig avslutning. Definitivt. Och MASSIVA SPOILERS följer efter hoppet. Allvarligt talat: läs inte min recension om ni inte redan läst Punisher MAX #22.

Fortsätt läsa Avslut: Punisher MAX #22

Manus: Jason Aaron
Illustration: Steve Dillon
Färgläggning: Matt Hollingsworth
Förlag: Marvel
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner /Snygga omslag

Lobster Johnson: The Burning Hand #1

onsdag 1 februari, kl 14:25 av 0 kommentarer

LobsterJohnsonBurningHand1Alt
Titta på skönheten ovan! Omslaget är startskottet för Mike Mignolas ”Year of Monsters”. Karlen som startade en egen serie hos Dark Horse Comics enkom för att kunna försörja sig på att teckna monster kommer under året presentera sina favoriter ur det monstruösas pantheon med bilder som har en högst perifer anknytning till historierna inuti tidningarna. De närmaste månaderna bör ni hålla utkik efter: Februari – B.P.R.D Hell on Earth: The Long Death #1, mars – B.P.R.D. Hell on Earth: The Pickens County Horror #1, april – Lobster Johnson: The Burning Hand #4, maj – B.P.R.D. Hell on Earth: The Transformation of J. H. O’Donnell, juni – Baltimore: Dr. Leskovar’s Remedy #1. Det kommer med andra ord inte växa mossa på oss monsterdiggare framöver eftersom vi måste hålla kolla på den lokala favorithökar’n med jämna mellanrum!

Fortsätt läsa Lobster Johnson: The Burning Hand #1

Manus: Mike Mignola, John Arcudi
Illustration: Tonci Zonjic
Färgläggning: Dave Stewart
Förlag: Dark Horse Comics
Betyg: 4+/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...