Arkiv för kategorin ‘Lösnummer’

Recensioner

Batman #700

onsdag 23 juni, kl 07:49 av 5 kommentarer

Batman700Grant Morrison är DC:s Batman-showrunner (för att slänga sig med en TV-metafor) och som sådan är det såklart han som fått uppdraget att hålla i trådarna i det här påkostade jubelnumret. En historia, tre tidsplan, tre Batman – och en hel massa tidsresekrångel, ett tema som ärligt talat börjar kännas urlakat även i Morrisons kapabla händer. Hur många gånger har karln kört med tidsresor som central plot point? Invisibles, DC One Million, Flash, Final Crisis, Animal Man… Vänta nu, har han nånsin inte använt tidsresor som central plot point?

Som ni märker är jag inte så trakterad av det här numret, även om Morrison som alltid håller en hög lägstanivå. Deckargåtan är inte särskilt engagerande eftersom man a) inte får känna mordoffret tillräckligt väl för att kunna bry sig om honom och b) det tillbringas för lite tid med de olika Batman & Robin-versionerna för att kunna bry sig om dem. Dessutom – och det här är en dödssynd i deckargåtesammanhang – är mysteriet inte helt begripligt. Typiskt Morrison, kan man kanske invända, men han brukade faktiskt klara av att få ihop väldigt komplicerade intriger som man åtminstone fattade vid andra genomläsningen. Visst, det kanske är jag som inte klarar av att begripa en författare som gillar att röra sig på olika parallella berättarplan och minsann inte underordnar sig mainstreamkrav och bla bla bla, men jag har en smygande misstanke om att Morrison numera helt enkelt slarvar sig igenom många manus. Batman #700 är helt enkelt otajt, det är min främsta kritik. Bästa bitarna är de som utspelar sig i den dystopiska framtid som antyddes av Morrison i hans tidigare Batman-nummer, där Damian axlat sin fars mantel och blivit en skjutglad ultravålds-Batman i ett slags vagt totalitärt Gotham City som patrulleras av robotpoliser.

Fortsätt läsa Batman #700

Manus: Grant Morrison
Illustration: Tony Daniel, Frank Quitely, Scott Kolins, Andy Kubert, David Finch
Tusch: Richard Friend
Färgläggning: Alex Sinclair, Tony Avina, Brad Anderson, Peter Steigerwald
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Siege #4 (av 4)

söndag 20 juni, kl 21:55 av 0 kommentarer

siege4Geh, jag laggar efter mer och mer med lösnummerrecenserandet, men jag kämpar för att kunna ta mig ikapp (eller om jag ska lägga om strategin och fokusera mer på samlingar och events?). Hur som helst, dags för att mig att tycka till om la gran final av det energiberikade, trikåtäta och färgsprakande fighteventet Siege. Liten flagga för milda spoilers och så för den oinvigde.

Frågan jag ställt mig tidigare har varit om Brian Michael Bendis ska kunna leva upp till den höga standard som han etablerat i nummer 1-3, och jag är lite kluven till svaret. Som övergång från Norman Osborns Dark Reign till den betydligt mer klassiska superhjälteperioden The Heroic Age så gör det här numret precis det det ska. Skurkarna är återigen skurkar, Osborn åker på däng och gammalt hjältegroll glöms (eller kanske bara göms?). Så långt är allt väl. Det finns dock en annan betydligt mer fysisk aspekt som jag inte tycker funkar fullt lika bra. Slutbossfighten!

Fortsätt läsa Siege #4 (av 4)

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Olivier Coipel
Förlag: Marvel
Betyg: 3/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Avengers Academy #1

söndag 20 juni, kl 15:27 av 1 kommentar

AvAc1Eftersom jag ändå hade köpt förstanumren av Avengers, Secret Avengers och New Avengers så tyckte jag det var lika bra att slå till på Christos Gage och Mike McKones Avengers Academy #1 också. Det är jag glad att jag gjorde, för den visade sig vara den hittills mest intressanta av alla nya Avengers-tidningar, och det utan att ha några ”ikoniska” Marvelfigurer i huvudrollerna. För hur gärna han än själv skulle vilja det kan nog inte Hank Pym räknas till Marvels A-lista, och Speedball/Penance behöver ha en bra dag och solen i ryggen för att ens kvala in på C-listan, trots hans centrala roll i Civil War för ett par år sedan. Faktum är att ”lärar”-lineupen i Avengers Academy är en lista av has-beens, never-weres och who dats: förutom de ovan nämnda, vad sägs om Quicksilver, Tigra och Vance Astrovik a k a Justice? På papperet är Avengers Academy inte mer än en hyllvärmare i Avengers-biblioteket.

Fortsätt läsa Avengers Academy #1

Manus: Christos Gage
Illustration: Mike McKone
Färgläggning: Jeromy Cox
Förlag: Marvel, Marvel
Betyg: 3++/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #16

fredag 18 juni, kl 14:53 av 3 kommentarer

da16Sextonde och sista numret av Dark Avengers, och jag tror banne mig att jag recenserat varje nummer sedan starten för cirka ett och halvt år sedan. Slutet gott, allting gott då eller? Båda ja och nej skulle jag nog vilja säga. Flaggning för ett par små spoilers i följande text.

Som helhet gillar jag verkligen vad Brian Michael Bendis och Mike Deodato lyckades få till med Dark Avengers genom de 16 numren. Dark Avengers har från starten varit en av de mer centrala titlarna i Marvel-event Dark Reign, och jag tycker att serien hållit en jämn nivå från början till slut. För den som inte hängt med riktigt från starten så fick ju Norman Osborn (aka Green Goblin) efter Secret Invasion kontrollen över både S.H.I.E.L.D och Avengers. Så, utan vidare knussel så skulpterade Osborn om S.H.I.E.L.D till H.A.M.M.E.R och startade om Avengers med en väldigt annorlunda uppsättning medlemmar beståendes av en udda samling superskurkar samt ett par äkta Avengers som stannade kvar av personliga skäl. Upplagt för katastrof från start med andra ord, och i och med Siege så var det slut på det roliga för både Osborn och hans Dark Avengers.

Fortsätt läsa Dark Avengers #16

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Bane of the Werewolf #1

torsdag 17 juni, kl 08:59 av 7 kommentarer

bane-of-the-werewolf-1-coverMassa mossa på er alla monsterdiggare! Ni som stördes av de många datoranimerade effekterna i nyinspelningen av The Wolfman eller tycker att Marvel inte förvaltar Werewolf By Night på rätt sätt kan andas ut. Att öppna BOTW är ungefär som att spendera en kväll på retroklubben Rocket Room. Här anstränger sig alla stenhårt för att det ska kännas som att vrida klockan ett par decennier bakåt. Serieskaparen Rob E. Browns sublima svartvita illustrationer kanaliserar effektivt Mike Ploogs teckningsstil från 70-talet och kombinerar det med sina avsevärda kunskaper om allehanda monsterkultur. Resultatet är gediget med klassiska ingredienser från de varulvshistorier vi lärt oss älska genom åren. Följaktligen har vi romer i huvudrollerna, släktförbannelser, galna vetenskapsmän och rejäla råkurr monster emellan som vitala element av berättelsen. Givetvis tillägnas tidningen varulven framför andra Creighton Tull Chaney. Skådespelerskan Maria Ouspenskaya, som spelade den obligatoriska spådamen i många av Universals monsterfilmer, refereras också. Det redaktionella materialet i form av ett förord, en tvåsidors recension av filmen The Undying Monster och insändarsidan ger vid handen att Brown förläst sig på gamla nummer av Forrest J. Ackermans fantastiska publikation Famous Monsters Of Filmland. För en tidning av den här typen passar givetvis 4Es ordvitstunga skrivstil som hand i handske.

Som så ofta är fallet med indietidningar så är utgivningstakten minst sagt erratisk. Nummer två var utannonserat till maj 2009, men har ännu inte kommit. Jag skulle med andra ord vänta ett tag med att nappa på prenumerationserbjudandet. Att ta sig till Silver Phoenix Entertainment och beställa ett exemplar av nummer ett är dock obligatoriskt för alla monstervänner. 

Manus: Rob E. Brown
Illustration: Rob E. Brown
Förlag: Silver Phoenix Entertainment
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Troy Duffy’s Boondock Saints: In Nomine Patris The Secret History of Il Duce Volume 1 # 1

onsdag 16 juni, kl 22:34 av 4 kommentarer

In Nomine Patris

När Troy Duffy debuterade med The Boondock Saints för drygt tio år sedan var historien om regissörens osannolika raketfärd mot framgång och efterföljande ganska välförtjänta krasch minst lika intressant som filmen själv. Den nyfikne kan söka upp dokumentären Overnight, där man kan se hur Duffys allt annat än vinnande sätt att hantera framgångarna gör honom till ovän med alla utom kanske en och annan alkoholgrossist.

Efter att ha visats på fem biografer i USA under endast en vecka togs The Boondock Saints bort från repertoaren. Dess öde som ytterligare en tillfällig blipp på radarn tycktes förseglat. Efter videosläppet började dock snacket gå om historien med de två irländskättade bröderna Connor och Murphy som bestämmer sig för att det är dags att rensa Boston på slödder. Trots att jag var väl medveten om filmens status som kultrulle blev jag ändå rätt förvånad när ryktet om uppföljaren nådde mig förra året. The Boondock Saints II: All Saints Day var kul att se trots att Duffy håller benhårt fast vid ettans formel med frekventa flashbacksekvenser och ett humoristiskt tilltal mitt i all skottlossning. Vad som fascinerar är att filmen blir till ett perfekt exempel på allt som förändrats under bara tio år vad gäller distributionsformer och hur folk konsumerar och pratar om film och lite av varje. Ettan lyckades då djungeltrumman gjorde den till en ekonomisk succé trots att alla odds var emot den. Tvåan marknadsfördes via en collegeturné med skådespelare och band vars låtar dyker upp i filmen, hemsida, Facebook, Twitter, applikationer till IPhone och mängder av merch. Allt från de uppenbara tröjorna till ”collectable bullet casings” och shotglas finns att köpa på den officiella hemsidan!

Fortsätt läsa Troy Duffy’s Boondock Saints: In Nomine Patris The Secret History of Il Duce Volume 1 # 1

Manus: Troy Duffy, J.B. Love
Illustration: Guus Floor
Förlag: 12 Gauge
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Secret Avengers #1

tisdag 15 juni, kl 22:09 av 4 kommentarer

SecretAvengersI min recension av nya Avengers härförleden uttryckte jag en förhoppning om att Ed Brubakers och Mike Deodatos systerserie Secret Avengers skulle vara bättre. Nu kan jag konstatera – ja, det är den, men inte så det stör.

Först och främst är konceptet (superhjälteteam-som-arbetar-proaktivt-och-bakom-kulisserna) lite halvtrött – jag hade hoppats på mer ”ren” spionaction av det slag man faktiskt har bjussats en hel del på i Brubakers Captain America senaste åren. Sen är jag inget större fan av Mike Deodato, en illustratör som gärna slösar med bläcket så till den grad att det är svårt att se vad han tecknar – OK, jag vet att det här ska vara mörkt och gritty, black ops stylee, men det kastas lite väl långa och meningsfulla skuggor överallt och figurerna skildras i någon form av permanent motljus (vilket passar bra när det gäller Moon Knight, inte lika bra när det gäller Nova och Ant-Man – klicka på länken om ni liksom jag behöver påminnas om vilken Ant-Man-version det rör sig om här). Jag kanske är lite väl negativ – Deodato skildrar t ex Steve Rogers militära fajt-stil på ett snyggt sätt på s 5-6.

Fortsätt läsa Secret Avengers #1

Manus: Ed Brubaker
Illustration: Mike Deodato
Färgläggning: Rain Beredo
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Brightest Day #3

måndag 14 juni, kl 21:21 av 1 kommentar

brightestday3Brightest Day fortsätter att imponera på mig. Serien har så här långt varit riktigt bra, kanske inte någon fullpoängare men väl en riktigt bra och välskriven serie. Efter actionrökaren Blackest Night så känns det riktigt skönt att se en event-serie där karaktärerna står i fokus, och inte en hel massa action (dock inte sagt att Brightest Day saknar tung, schysst action) och när nu serien kommit en bit och vissa frågetecken börjar rätas ut så börjar jag se tydliga favoriter bland de olika inblandade karaktärernas historier.

Den klart mest intressanta är Firestorm-storyn där Ronnie Raymond och Jason Rouch försöker komma till greps med att efter Blackest Night nu blivit ihopkastade med varandra som varsin del av Firestorm, något som också verkar (av än så länge okända anledningar) vara direkt farligt för dem. Inte blir det bättre av att Ronnie och Jason inte direkt är de bästa av polare sedan Ronnie, då han återuppstod som Black Lantern-Firestrom, dödade Jasons flickvän. Som ni märker finns det gott om motsättningar här.

Fortsätt läsa Brightest Day #3

Manus: Geoff Johns & Peter Tomasi
Illustration: Scott Clark, Ivan Reis, Pat Gleason, Joe Prado & Ardian Syaf
Tusch: Dave Beaty, Vicente Cifuentes & Mark Irwin
Färgläggning: Beth Sotelo, John Starr & Peter Steigerwald
Förlag: DC Comics
Betyg: 4/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Dark Avengers #15

söndag 13 juni, kl 10:34 av 0 kommentarer

dark_avengers_15På grund av tidsbrist så har jag halkat efter lite grann i recenserandet av Brian Michael Bendis och Mike Deodatos Dark Avengers, så jag siktar på att bränna av den här seriens sista två nummer på kort tid nu.

Nummer 15 är alltså det näst sista numret av Dark Avengers, och Norman Osborn har vid det här laget gått så långt att han förklarat krig mot Asgård och gått till full attack med allt som står tills hans förfogande. Det här numret utspelar sig dock inte under själva Siege, utan låter oss istället följa två andra skeenden. I det första får vi reda på vad som egentligen hände i Siege: The Cabal (recenserad av Ferdinand, här) då The Cabals möte abrupt avslutas av en attack från Osborns hemliga vapen, då okänt men nu avslöjat som Bob Reynolds aka Sentry aka The Void. Ingen större överraskning för någon som läst Dark Avengers och Siege kanske, men det är ändå intressant att se konflikten mellan Bob Reynolds olika sidor samt hur Osborn använder det till sin fördel. I seriens andra del får vi bevittna hur Osborn gör sig av med det som han anser vara det största hindret mot total kontroll av Bob Reynolds: Hans fru. Jag tror att jag tidigare påpekat att Osborn och hans samling av superskurkar inte gjort sig skyldiga till särskilt mycket ondsintheter under den här seriens gång, men när vi här får följa hur Osborn via Hawkeye (det vill säga Bullseye) hanterar Lindy så är alla eventuella hjältecharader som bortblåsta. Scenerna med Lindy och den obehagligt avslappnade Bullseye är faktiskt riktigt obehagliga att följa, och jag önskar att Bendis under seriens gång kunde ha gett lite mer plats åt den här typen av beteende från medlemmarna i Dark Avengers. Överlag så är det här ett bra nummer, men just det faktum att det är näst sista numret av den här serien drar ned betyget något, för det känns inte riktigt som att vi borde vara framme vid ett avslut redan i nästa nummer.

Manus: Brian Michael Bendis
Illustration: Mike Deodato Jr
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Skriv en kommentar
Recensioner

Adventure Comics #12

tisdag 8 juni, kl 20:19 av 0 kommentarer

adv12Det finns två saker jag inte gillar med Adventure Comics #12 och de har båda med det visuella att göra. Till att börja med stör jag mig en del på Scott Clark’s omslag. Bilden i sig är det egentligen inget större fel på, nej felet ligger i hur Clark har valt att illustrera karaktärerna. Att vissa illustratörer tycks ha en förkärlek till att rita extremt pumpade muskler må vara hänt, och hör till viss del till genren, men här tycker jag Clark har tagit i mycket att det nästan blir löjligt. Det ser mindre ut som karaktärerna har dräkter på sig utan ner som att de har fått dräkterna målade direkt på sig. Sen ska vi inte prata om Phantom Girls i princip helt obefintliga midja. Det finns ett annat omslag till Adventure Comics #12 av Lee Bermejo som är hundra gånger bättre än Clarks, och som dessutom är ett homage till klassiska The Great Darkness Saga. Får ni tag på tidningen men det omslaget så är det bara gratulera!

Fortsätt läsa Adventure Comics #12

Manus: Paul Levitz
Illustration: Kevin Sharpe
Tusch: Marlo Alquiza & Marc Deering
Färgläggning: Blond
Förlag: DC Comics
Betyg: 2/5
Skriv en kommentar
Intervjuarkiv A-Ö
Intervjuarkiv
Shazams favoriter
Favoriter
Previews Amerika
Previews Amerika
Previews Sverige
Previews Sverige

Nya kommentarer

  • Laddar...