I en serieekonomi som till en absurt stor del bygger på en liten grupp konsumenter som känner sig nödgade att köpa allt är sätten att sälja samma sak flera gånger många. Föreliggande volym består exempelvis av serier som tidigare funnits tillgängliga i tidnings- och albumform. Vad gäller The Punisher har tyvärr den ojämna kvalitén fått mig att släppa komplettistanspråket och vänta tills de korpulenta inbundna böckerna ges ut med ett par års mellanrum. De här serierna är för mig brukslitteratur. Det är en mer eller mindre avancerad form av katharsis att se Frank Castle expediera onda män på löpande band. I sällsynta men värdefulla ögonblick lyckas berättelserna höja sig över detta mycket basala grundmaterial och faktiskt säga något mer.
Boken öppnar starkt med ”Girls in White Dresses” från 2008. Garth Ennis var den författare som definierat The Punisher under hela 2000-talet, så det kan inte ha varit en helt angenäm känsla att följa upp hans svit. Marvel vände sig till romanförfattare ur den hårdkokta skolan för att fylla tomrummet. Först ut var Gregg Hurwitz och han gör mycket väl ifrån sig. Hans historia tar avstamp i de alltför verkliga hemskheter som dominerat nyhetsrapporteringen från Mexiko de senaste åren, närmare bestämt det stora antalet mördade kvinnor i Ciudad Juarez. Folk från en stad vid gränsen har tröttnat på att traktens döttrar kidnappas och senare hittas bestialiskt mördade och kontaktar The Punisher för att få hjälp.
Fortsätt läsa The Punisher Max Volume 6
Illustration: Laurence Campbell, Michel Lacombe, Goran Parlov, Jefte Palo
Förlag: Marvel
Betyg: 3+/5
Lite sen till festen men ändå: första numret av efterlängtade Ultimate Captain America av Jason Aaron och Ron Garney kom ut nyss. Jag skriver efterlängtade eftersom a) Ultimate-versionen av Cap (som introducerades av Mark Millar i hans Ultimates) har förtjänat en egen tidning författad av någon A-liste-talang rätt länge nu, och b) Jason Aaron är i många avseenden helt rätt A-liste-talang att skriva Ultimate Cap. Aaron är en kvintessentiellt amerikansk serieförfattare (se bara på hans 
Bästa enskilda nummer: Som alltid en svår kategori eftersom jag är en sån som gillar arcs mer än enskilda nummer. Men ibland smäller det till med enstaka nummer som verkligen berör. Jag fick t ex rysningar när jag läste Sweet Tooth #16, och de Frazer Irving-illustrerade numren av Batman & Robin i år (#13-15 och en liten bit av #17) var så snygga – och välskrivna – att man baxnade. Men utmärkelsen går ändå till Scalped #34, ett nummer jag läst om flera gånger sen det kom ut. Det innehåller kulmen på två viktiga storylines från senaste året: Dashs uppgörelse med Diesel och Lincoln Red Crows uppgörelse med sina gangsterallierade/rivaler Hmong (#34 är sista numret i arcen The Gnawing). I båda fallen är berättandet så hårdkokt att man kan knäcka nötter med det – naket, brutalt och särskilt i Dashs fall oerhört sorgligt. Just när du inte trodde att han kunde sjunka djupare…. Jason Aaron skriver verkligen skiten ur den här tidningen månad efter månad, men #34 sticker ändå ut som ett alldeles extra bra och gripande nummer. 
