Jag har hängt med Hellboy sedan det där första numret kom ut på Dark Horse-underetiketten Legend 1994. Ett par år senare fick jag upp ögonen för monsterbekämpande mexikanska brottare tack vare mina vänner på Something Weird Video. Det senare intresset nådde en kokpunkt för ett par år sedan då jag skrev en artikel om Santo, mannen i silvermasken, och hans kollegor för Kapten Stofil. Du hittar artikeln här. När Hellboy i föreliggande one-shot slår sig samman med tre brottande bröder i mask blir det med andra ord en intensiv upplevelse för denne skribent.

Parallellt med gigantiska historier där världars öde ligger i vågskålen har Mike Mignola alltid tyckt om att släppa lös sin hjälte i korta, avslutade berättelser. De senaste åren har flera av dessa tecknats av den inte helt obekante Richard Corben. I en intervju med Mignola jag läste för ett par år sedan besvarade han nära nog alla frågor med frasen ”I just want to draw monsters.” (Finns här.) Det känns som om det är något även Corben kan skriva under på. Här får han verkligen släppa loss bland mexikanska vampyrer, inga tvålfagra typer precis, häxor med handhalsband och en djävulsk kalkon! Mignolas isbergsprosa, där tystnaden mellan och i rutorna ofta säger mer än den sparsmakade dialogen, fungerar fantastiskt med Corbens hyperbola teckningsstil. Här är muskler stora och monstren ser ut att knapphändigt sitta ihop tack vare ondskefull energi från det okända, så ruttna är de. Den lätt gultonade palett ständige färgmästaren Dave Stewart valt passar den solblekta miljön utmärkt.

Historien som sådan är mycket enkel. 1982 väntar Abe Sapien och Hellboy på hemtransport i Mexiko. Vid en Jungfru Mariastaty hittar Abe en bild på Hellboy och tre brottare i mask. Vår hjälte drar sig till minnes en undersökning från 1957 då ett övermått av mord, häxeri och annat djävelskap förde honom och ett par unga B.P.R.D.-agenter till landet. Sedan kollegorna fått nog och åkt hem träffar Hellboy de brottande monsterjägarna. Med gemensamma krafter börjar de rensa upp bland sattygen som plågar området.
  Vad som börjar som en rätt munter skröna med fajter och fylleri får dock en dyster slagsida sedan den yngste brottarbrodern kidnappas medan resten av gänget sover ruset av sig. Den lite hårdare och mörkare stämningen håller sedan i sig via referenser till Mayamytologi, mexikanska monsterfilmer och en av de tyngsta brottningsmatcher jag sett i en serie. De sista sidorna bjuder också på en del fina detaljer som säkerligen får alla som läst Lobster Johnson: The Iron Prometheus att dra på smilbanden.

När Mignola diskuterar serien i en intervju på CBR lämnar han det öppet för att vi kan få se fler historier som tilldrar sig under Hellboys ”lost weekend” (händelser som jag inte tänker avslöja fick honom att fortsätta kröka väldigt hårt) i Mexiko. Med tanke på hur bra det här blev hoppas jag verkligen på en fortsättning!