Det har buzzats en hel del kring Robert Kirkmans och Todd McFarlanes samarbete Haunt ända sedan projektet presenterades 2007. Först var det tänkt att lanseras i början av 2008, och sedan dess har det skjutits upp ett flertal gånger. Förra veckan kom äntligen det första numret av tidningen.

Snabbt förklarat så handlar Haunt om två bröder som av okänd anledning hatar varandra. Den ena en desillusionerad katolsk präst, den andra en hemlig agent med tvivelaktiga arbetsuppgifter. Efter att den senare under ett uppdrag mördas, tar denne sin brors kropp i besittning. Genom att den levande brodern kräks upp någon sorts ektoplasma täcks hans kropp av en sorts övernaturlig superhjältedräkt. Tillsammans blir de Haunt. En rätt snurrig historia med andra ord. Hela upplägget har visserligen potential till att bli intressant, särskilt konflikten och relationen mellan de två bröderna. Men det är lite för konstruerat och överarbetat för att verkligen slå an. Men som sagt, potential finns.

Att McFarlane har varit med i skapelseprocessen av Haunt märks verkligen. Parallellerna till Spawn är nästan smärtsamt tydliga. Både kretsar kring en elitsoldat som dör och kommer tillbaka för att söka försoning för sina synder. Designmässigt finns även stora gemensamma nämnare. Alla som läst det minsta av Spawn ser säkert likheterna mellan Spawns respektive Haunts dräkter. De må skilja sig något åt, men grundkonceptet är det samma. Rätt fantasilöst kan tyckas. McFarlane borde väl kunna lyfta blicken något högre än sin gamla inarbetade skapelse Spawn.

Kirkmans avtryck i serien är dock svårare att se. Jag kan inte riktigt känna igen mig i det han tidigare skrivit. Kirkmans storhet är att han ofta lyckas skapa karaktärer som känns levande och verkliga. Oavsett om de är superhjältar eller överlevande av en zombie-epidemi. Karaktärerna i Haunt är papperstunna stereotyper. Om det beror på att Kirkman varit oinspirerad eller om karaktärerna inte hunnit utvecklas låter jag vara osagt. Det antar jag att vi kommer få se i kommande nummer.

Teamet bakom det visuella har beskrivits som ett dream-team. Greg Capullo (Spawn) har gjort grundläggande layout som Ryan Ottley (Invincible) sedan har illustrerat. Slutligen har självaste McFarlane tuschat sidorna. Ändå är det här numret lite av en besvikelse. Det når inte riktigt upp till de höjder man hade kunnat förvänta sig. Och det är främst ojämnheten det faller på. Riktigt bra actionsekvenser varvas med partier som är riktigt platta. Allt håller givetvis en hantverksmässigt bra nivå, det vore konstigt annars med namnen ovan. Men det visuella får aldrig serien att riktigt lyfta. Manus och bild kompletterar helt enkelt inte varandra. Därför blir det bara en halvdan serie istället för en där det visuella räddar ett trevande manus.

Av de recensioner jag läst så har de flesta varit relativt negativa. Eller åtminstone försiktiga. Och jag måste sälla mig till den skaran. Förutsättningarna för att Haunt ska bli en bra serie finns där, men det är helt enkelt inte en bra start. Jag vill därför inte döma ut serien enbart på detta nummer. Och just det här är faktiskt ett bra exempel på hur det första numret av en reguljär serie inte ska göras. Teamet borde ta en titt i Mark Millars första nummer av Ultimate Avengers. I det får vi se snygg och bra action kombinerat med snappy dialog och en cliffhanger som väcker läslust. Enkelt och utan massa krusiduller. Men så fick det numret nästan en femma i betyg och den här tidningen bara en tvåa.