När nu Rikard uppmärksammat Brian Woods DMZ passar jag på att göra en dubbelrecension av ett annat Brian Wood-verk: i dagarna släpptes Demo Vol 2 #1, första delen av en sexdelars miniserie och en uppföljare till Brian Wood och Becky Cloonans stora genombrott Demo från 2003 (en 12-delars miniserie). Demo Vol 1 finns utgiven i billig mjukpärm-samlingsutgåva från Vertigo så man kan med fördel repetitionsläsa den innan man ger sig in på första numret av Demo Vol 2.
Konceptet med Demo är till synes enkelt: tonåringar med speciella krafter, lätt igenkännbart från de flesta inkarnationer av X-men. Varje nummer är en avslutad historia, en serienovell, övergripande handling och återkommande figurer saknas. Med denna utgångspunkt väver Wood och Cloonan en poetisk serie som egentligen inte alls handlar så mycket om superkrafter. I flera av numren förekommer ingen synbarlig superkraftexercis och läsaren får ofta gissa sig till vem det egentligen är som har superkrafter, vilken superkraft de i så fall har, eller om de ens har en superkraft överhuvudtaget. Det centrala i serien är i själva verket valsituationer: något inträffar och en person ges chansen/utsätts för risken att förändra sitt liv på något sätt, till det bättre såväl som till det sämre. Och eftersom fokus är på tonåringar är det stora känslouttryck det handlar om och alla beslut verkar gärna livsavgörande, även om de med en vuxen blick knappast är så omvälvande som personerna i serien tror. Kort sagt är det grundkonceptet till trots väldigt långt från en typisk superhjälteserie; Demo är mycket mer indie och mycket mer relationsfokuserad.
Fortsätt läsa Demo + Demo Vol 2 #1
Illustration: Becky Cloonan
Förlag: DC/Vertigo
Betyg: 4-/5
När jag var på Melodifestival-genrepet i Sandviken förra helgen blev jag nyfiken på vem som tecknat seriestripparna till varje artists försnack. Jag ställde frågan på Twitter och fick svar (tack för det Jimmy Jacobsson). Det finns redan en intervju med Per Demervall på 
Två rutinerade herrar står bakom Brännpunkt Barbados. Hans Lindahl och Claes Reimerthi har gett oss Fantomen-läsare flera fantastiska läsupplevelser. Lindahl är tyvärr inte en lika bra manusförfattare som tecknare (svårt iofs) och Reimerthi har gått lite på tomgång på sistone förutom äventyren om Cernwulf. Brännpunkt Barbados är dock ett bra äventyr med korrupt FN-personal och framförallt general Bababu som ännu inte gett upp ambitionen att bli Bengalis egen 
Humorserier är något jag sällan läser och recensioner av humorstrippar är öht sällsynta på shazam.se. Jag undrar om det finns någon? Ibland dyker det upp serier som inte går att motstå. Jag gillade Lina Neidestams serier i Hjälp! och blev därför nyfiken på Zelda som sedan slutet av förra året finns i samlad form. Zelda är Neidestams debutalbum och handlar om Zelda, en idealistisk bloggande åttiotalist som har kroniskt svårt att nå upp till sina ideal. Men det innebär inte att hon på något sätt är beredd att ge upp sin dagliga kamp mot patriarkatet och heteronormativiteten. Zelda hänger med kompisar, beklagar sin brist på pengar och umgås med sin pojkvän (hon är dock noga med att poängtera att de inte är ihop). Zelda gör också diverse utflykter för att berika sig.
Varning! Följande krönika innehåller milda spoilers!
Sist av typ alla i hela världen (åtminstone bland de som läser serier) har jag upptäckt hur mycket bra serier som Vertigo ger ut. DMZ har pågått ett tag och är uppe i sju samlingar och 50 lösnummer. Brian Wood är ett ganska intetsägande namn och därför hade jag inte lagt det på minnet och därmed missat att han gjort flera serier som jag är sugen på men ännu inte läst som Northlanders och Local. Dessutom har han gjort Demo och The Couriers och ytterligare ett antal serier.
